[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Som jag tidigare redogjort för i åtskilliga artiklar i dags– och fackpress och i min senaste bok: Pengarna eller livet (Bankrättsförningen ,2007) har världens främsta centralbanker pumpat in massor av pengar på  oroliga finansmarknader, för att rädda bankerna. Men den amerikanska Federal Reserves senaste räntesänkning under andra veckan i december 2007, fick inte den avsedda effekten.

Federal Reserve har sänkt styrräntan flera gånger tidigare, men interbankräntan, som används vid utlåning mellan bankerna, hänger inte med nedåt.  Aktionerna är framtvingad att försöka hejda bankernas internationella nedgångsspiral. Det är fortfarande en öppen fråga om den amerikanska ekonomin riskerar att glida in i en regelrätt recession.

I oktober 2007 lanserade den amerikanske finansministern Henry Paulsson, tillsammans med några storbanker, en superfond för att samla upp osäljbara värdepapper och undvika panikförsäljning.  I början av december 2007 kom ytterligare ett paket som kan innebära en frysning av räntorna i fem år för en halv miljon av de ”skräplåntagare” som blivit pålurade bankernas ofördelaktiga lån i samband med sina bostadsköp.

Vad som skiljer den globala bankkrisen från den hemmagjorda svenska (1987 – 1993)  är att den amerikanska regeringen, nu ställer bankerna till svars. Politikerna med president George W Bush i spetsen, försöker hjälpa till genom att se till att bankerna börjar göra rätt för sig. 

Det är tvärtemot vad regeringen Bildt och bankminister Bo Lundgren gjorde sig skyldiga till under den svenska bankkrisen. De svenska krisbankerna blev i stället belönade och fick ta emot högre avgifter och räntor. Som grädde på moset fick bankerna tillgodogöra sig en ”extra” räntedebitering på 3 procent, som allmänheten och företagen tvingades betala för att få de svenska bankerna på rätt köl igen, samtidigt som krisbankerna tilläts förtala och likvidera de skötsamma kunder som man ville göra sig av med. 

I den globala bankkrisens spår börjar nu jakten på syndabockar. Nu har också New Yorks statsåklagare Mario Cuomo bestämt sig för att jaga missdådare, samtidigt som den amerikanska regeringen gör allt för att försöka rädda bankerna från deras egna misstag.

För att dämpa oron på marknaden skall Federal Reserve nu låna ut ytterligare 40 miljarder dollar vid två auktioner den 17 och 20 december 2007. Tillsammans med  centralbankerna i Kanada, Schweiz och Storbritannien tänker Federal Reserve också se till att förse  hela det internationella banksystemet med pengar över årsskiftet.

Det är rädslan för en djup ekonomisk nedgång som förenar världens viktigaste centralbanker i deras gemensamma aktion för att rädda de globala bankerna. Det gäller att till varje pris driva ner marknadsräntorna för att hindra att USA drabbas av recession, vilket i så fall väntas få katastrofala spridningseffekter till andra länder.

En djup nedgång i omvärlden skulle även drabba Sverige och svensk export, vilket skulle slå hårt mot det exportberoende Sveriges ekonomi. Vad den globala bankkrisen redan visat oss, är således att det inte är bra att rädda bankerna på bekostnad av företagsamheten, som skedde i Sverige under Carl Bildts tid som statsminister.

Vad händer då om USA dras in i en recession ? Den vanligaste definitionen är sjunkande produktion flera månader i rad, vilket kan innebära förödande effekter för hela världsekonomin om recessionen varar för länge, eftersom USA fortfarande betraktas som loket i världsekonomin.

Recession bekämpas med sänkt ränta. Inflation bekämpas med bibehållen eller höjd ränta.  När Federal Reserve vid den senaste sänkningen sänkte räntan med hela 25 punkter blev reaktionen därför brutal. Oron för en recession i dagens USA har ökat högst påtagligt.

Mardrömmen för Ben Bernanke är ett läge med både avstannad tillväxt och stigande priser.
De internationella bankerna har all anledning att vara oroliga för sina egna balansräkningar.
Om kapitaltäckningen är hotad kan de snabbt behöva krympa balansräkningen.

Det var det de svenska bankerna inte gjorde under bankkrisen 1987 – 1993. Med Finansinspektionens medverkan, låtsades de svenska krisbankerna som det regnade, när de var skyldiga att upprätta kontrollbalansräkning och begära sig själva i konkurs.

Ett sådant agerande, som godkändes av den svenska regeringen  under bankkrisen, är både kriminellt och straffbart. Det  tror jag aldrig att de internationella centralbankscheferna kommer att godkänna.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet

Bankrättsföreningen