[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det ser skakigare ut på den svenska bankmarknaden än vad många tror. Inte minst sedan många panter och säkerheter i Baltikum börjat sjunka dramatiskt i värde. Bankernas mera ödesdigra engagemang, har man helt enkelt låtit bli att redovisa, på samma sätt som under den förra bankkrisen 1987 – 1993.

Det är därför som ekonomijournalisterna inte lyckas tolka bankernas resultat ordentligt. Det gjorde man inte förra gången det var bankkris i Sverige heller. Olle Rossander som varit med förr, och dessutom arbetat som chefredaktör på Affärsvärlden, borde om någon känna till hur det går till när de svenska storbankerna redovisar sina förluster och vinster i sina kvartalsrapporter.

I Dagens Nyheter (DN Debatt 2008-10-11) går han ändå till kraftigt utfall och kritiserar den samlade ekonomijournalistkåren, för att de inte lyckats leverera en enda rejäl företagsanalys, av exempelvis Swedbank. Han menar att läsare, kunder och ägare lämnas i sticket av massmediernas dåliga ekonomibevakning.

Min uppfattning är att det nog kan bero på att de svenska bankerna själva mörkar sina verkliga resultat på ett effektivt sätt. I en intervju med Svenska Dagbladet (SvD 2008-09-26) hävdar en irriterad Carl Erik Stålberg som är Swedbanks ordförande att ”kunderna är kvar i banken och att allt tal om likviditetskris är tomma spekulationer.” Det rimmar illa med VD:n för Swedbanks Jan Lidéns uttalande på den senaste presskonferensen där han öppet bekräftar att det nu förs en diskussion om nödvändig nyemission med bankens huvudägare.

Såväl SEB som Swedbank spår nu en dyster utveckling för Baltikum, som jag redan tidigare berättat om, och ökar sina kreditreserveringar väsentligt för det tredje kvartalet 2008. Annika Falkengren som är VD för SEB har tidigare uttalat sig positivt i media om SEB: s goda resultat.

Nu tvingas hon också ändra ståndpunkt. ”Jag upplever att det blev en hårdlandning. Det blev ingen mjuklandning” säger hon inför den församlade ekonomipressen när bankens senaste kvartalsresultat presenteras. Banken gör nu bedömningen att BNP-tillväxten i Estland och Lettland under de närmaste åren kommer att bli låg eller till och med negativ.

Själv är jag nog den person i Sverige som under senare år skrivit mest om de svenska bankernas ekonomiska verksamhet, när det gäller både artiklar och böcker. Nu visar det sig att jag fått rätt i de flesta av mina påståenden som framförs i mina böcker, när det gäller både den förra bankkrisen och den globala bankkris som nu är en verklighet, som jag skildrar i min senaste bok: Finansfrossa (2008)

Samtidigt som Olle Rossander skickade in sin artikel till DN Debatt för publicering, skickade jag in en artikel som bekräftade SEB:s och Swedbanks sämre ekonomiska resultat som nu presenterats i de senaste kvartalsrapporterna.

Dagens Nyheter tackade först ja till min artikel. Senare, valde man ändå Rossanders artikel i stället. (DN debatt 2008-10-11) Det betraktar jag som naturligt, eftersom man gärna vill tro mera på en etablerad ekonomijournalist, än någon som jag själv som i min egenskap av ordförande i både Bankrättsföreningen och Sveriges Bankkunders Riksförbund, i första hand företräder bankkundernas intressen.

Den långsamma förändringsprocessen inom den svenska bankvärlden beror nog på att de fyra storbankernas oligopolsituation. Storbankerna har ju inte några inhemska konkurrenter att vara rädda för. Man träffas hos Ulla Lundquist som är VD för Bankföreningen, gör upp om öppettider lånevillkor och vilka räntevillkor man skall tillämpa mot sina kunder. Bankföreningen som är bankernas egen lobbyorganisation är ju också remissinstans till Högsta domstolen, som gärna frågar Bankföreningen hur man skall döma i intrikata bankmål i stället för att begära förhandsbesked från EG-domstolen, som man är skyldig att göra.

Riksbankschefen Stefan Ingves verkar också acceptera de svenska storbankernas kvartalskapitalism. Han ifrågasätter heller inte bankernas kreditbedömningar, vilket han inte gjorde när han tidigare var generaldirektör för Bankstödsnämnden, vilket drabbade många skötsamma företagare som hamnade i ”skräpkreditföretagen” Retriva och Securums klor.

När Stefan Ingves träffade SACO:s ordförande Anna Ekström så sent som den 24 september 2008 försäkrade han henne att ”de svenska bankerna är finansiellt starka och den finansiella stabiliteten i Sverige är tillfredsställande”

Med kniven mot strupen tvingas Ingves nu att erkänna att krisen är här. Bankkrisen kommer även denna gång att drabba Sverige hårt. Vi går mot en negativ tillväxt i slutet av året, spår nu riksbankschefen och sällar sig därmed helt plötsligt till de mest pessimistiska bedömarna.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet
Finansfrossa

Bankrättsföreningen