Svenska statens utgiftsexcesser med lånade pengar har pågått i flera decennier. Sverige har drabbats av en ond spiral där statens utgifter stiger i goda tider och skatterna höjs i dåliga. Företagare som jobbar hårt, satsar på kvalificerad utbildning och skapar sysselsättning och företag får i dag avstå 57 kronor i skatt av den senaste intjänade hundralappen.

Vid ett nytt eventuellt maktskifte i Sverige 2010, om socialisterna vinner valet, kommer den svenska marginalskatten på nytt att höjas med ytterligare 5 procentenheter, till närmare 62 procent skriver Åke Ljungdalen som är chefredaktör för tidningen Sunt Förnuft (nr 4, 2009)

Redan under 1960– och 70-talen höjdes marginalskatterna kraftigt i Sverige. När de var som värst närmade de sig 90 procent, som min far som var läkare tvingades betala i skatt redan på 70-talet. Under denna period av den sist intjänade hundralappen fick den framgångsrika företagaren, läkaren, piloten eller civilingenjören behålla drygt tio kronor.

Beskattningsvapnets absurda konsekvenser avslöjades av barnboksförfattaren Astrid Lindgren på 1970-talet i kvällstidningen Expressen. På den tiden tog svenska staten ut 102 procent i skattetillägg på vissa företagare, trots att häxan Pomperipossa visste att det inte fanns så många procent.

Astrid Lindgren är annars mest känd för sina sagoböcker om Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga. Emils pappa var en sträng person. I dag skulle nog Emils pappa behövas mer än någonsin, för att kunna ta urspårade bankdirektörer i örat, sätta nya regler för både de svenska och utländska bankerna och hota med snickarboa för de bankdirektörer som missköter sig, lovar runt och håller tunt och tillåter sig att säga upp krediterna för friska företag, som skedde under både den förra och denna bankkris.

En undersökning från Intrum Justitia som genomfördes 2009 visar att små och medelstora företag får allt svårare att finansiera sig via de svenska bankerna. Precis som under den förra hemmagjorda bankkrisen, har kassaflöde och likviditet hamnat i fokus, för såväl större börsbolag som onoterade företag som får det allt kärvare ekonomiskt i bankkrisens spår.

Samtidigt fortsätter staten att slösa genom att fortsätta strö pengar till misskötta kommuner och landsting. Robert Gidehag som är VD för Skattebetalarna i Sverige menar att det stöd som behövs till svagare kommuner måste rimligen staten stå för han hävdar att det svenska regelsystemet stimulerar till ständigt stigande skattesats och ständigt stigande utgifter.

Åsa Hanssson som är fil doktor i nationalekonomi, tror att synen på företagande håller på att förändras i Sverige. Hon menar att till skillnad från det amerikanska skattesystemet som uppmuntrar högutbildade att bli företagare sker startandet av företagsamhet i brist på andra alternativ i vårt land. Det är detta vi måste ändra på så att även högutbildade vågar satsa på företagande i vårt land.

Det svenska systemet – där bankerna kan säga upp krediterna för företagare och spärra alla företagets tillgångar – utan att säkerheterna har försämrats missgynnar svenska företagare.

Med våra arbetsmarknadsregler hamnar företagarna sist när det gäller turordningsreglera, om man misslyckas som företagare, och behöver bli anställd igen.

Min uppfattning är att det fortfarande uppfattas som fult att vara företagare och kapitalist i Sverige. Jämfört med andra länder är inte heller förlustavdragen speciellt gynnsamma i vårt land om företagen går dåligt. Samtidigt straffar man företagare hårt med höga skatter om det går bra.

En nyföretagare kläms så att säga åt två håll, genom att befinna sig i ett klart ekonomiskt och juridiskt underläge, mot både bankerna och staten.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund