![]() |
|
Riktlinjer för en rättvis rättegång i Mål Ö 6213-26
Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 2026-08-02
Att förstöra eller dölja material kan vara ett brott som kallas för antingen skyddande av brottsling eller bevisförvanskning. Domstolen väger all tillgänglig information fritt för att avgöra vad som är bevisat i målet. Sker inte detta när alla bevisning föreligger som skulle avgöra målet, slutgiltigt och inom en rimlig tid gör sig domstolen skyldig till grovt rättegångsfel. Det är således inte tillåtet att undanhålla skriftlig bevisning från motparten som är avgörande. Dagens juridik publicerade min debattartikel ”undanhållande av skriftlig bevisning i domstol” den 9 november 2022. Artikeln lyfter fram att den som har skriftlig bevisning är skyldig att dela med sig av den och att det inte är tillåtet att undanhålla bevis från motparten i en svensk domstolsprocess. Enligt rättegångsbalken (38 kap. 2 § RB) finns det krav på att dela med sig av skriftliga handlingar som man innehar. Processen bygger på att parterna själva väljer vad de vill åberopa, men det finns begränsningar mot att i otillåten mening dölja relevant skriftlig bevisning för motparten, som är avgörande för utgången av målet. Att parter undanhåller handlingar och domaren tillåter detta som hotar principen om en rättvis och öppen process har motparten rätt att få del av det material som är av betydelse för tvisten för att kunna bemöta påståenden på lika villkor vilket aldrig har skett i denna domstolsprocess. Domstolen är skyldig att pröva sakfrågorna och åberopade faktiska omständigheter, och rätten styrs av fastställda processramar, förutsätter att rätt väckande av talan skett, och begränsas av parternas ansvar. Om det rör sig om en civil tvist mellan en handelsagent och en huvudman, exempelvis gällande Lagen om handelsagentur gäller bestämmelserna i Rättegångsbalken för Sveriges Domstolar, Europakonventionen och den tvingande lagen om handelsagentur. Domstolen måste beakta det som parterna har fört in i målet som sakgranskning , så länge det hör till saken. Rätten har en skyldighet att ställa följdfrågor eller klargöra otydligheter om en parts talan är oklar (materiell processledning). Domstolen ska pröva den bevisning som lagts fram för att se om en kraschad eller kapad webbsida är styrkt, vilket aldrig har skett i detta mål. Svenska staten blir skadeståndsskyldig för felaktig rättstillämpning i domstolar, men det krävs enligt svensk lag att felet är uppenbart och att beslutet först har ändrats eller upphävts. Enligt Skadeståndslagen kan staten krävas på ersättning om en myndighet eller domstol vållar skada genom fel eller försummelse. En vanlig huvudregel i svensk rättspraxis är att en felaktig lagtolkning endast i rena undantagssituationer anses utgöra ett sådant oaktsamt fel att det ger rätt till skadestånd. Ett domstolsavgörande måste i regel först undanröjas eller ändras genom exempelvis högre rätt eller resning innan en skadeståndstalan kan väckas framgångsrikt. En skadeståndstalan mot staten för påstått fel i en domstol kan lämnas in till Justitiekanslern (JK) för en prövning inom ramen för statens frivilliga skadereglering. Riktlinjer för en rättvis rättegång styrs av grundläggande principer som oberoende domstolar, oskuldspresumtion och likställdhet mellan parterna. Dessa regler finns fastslagna i internationella konventioner, såsom Europakonventionen som garanterar en oavhängig och opartisk domstol som inte styrs av yttre påtryckningar. Domstolen måste vara inrättad enligt lag. Prövningen ska ske inom skälig tid utan onödigt dröjsmål. Oskuldspresumtion: Rätt att få information om anklagelsernas grund och innebörd. .Rätt till tid och möjlighet att förbereda sitt försvar. Rätt att förhöra eller kalla egna vittnen. Offentlig förhandling så att allmänheten kan inspektera rättvisan. Kontradiktoriskt förfarande där båda parter får ta del av och bemöta allt material. Lika villkor för parterna under hela processen. Ingen av dessa delar har uppfyllts i Mål T 391-15 i Uddevalla tingsrätt och i samband med överklagande till högre rättsinstanser. Käranden har klargjort att svaranden aldrig följt avtalen mellan parterna redan i Uddevalla tingsrätt. Käranden har aldrig fått ut 30 procent i provision. Käranden har bevisat att svaranden stulit kärandens kunder och inte följt förlängningsavtalets bestämmelser bevisat att käranden äger rätten att i samarbete med sin huvudman börja fakturera sina kunder själv och att samarbetet med huvudmannen skall fortsätta under ytterligare fem år. Käranden har klargjort att huvudmannen kapat parternas gemensamma hemsida och telefonnummer så att käranden inte kunnat bedriva någon verksamhet alls. Allt detta finns redan dokumenterat i två avtal mellan parterna som är både godkänt och bevittnat. Käranden har också visat att han äger rätten till avgångsvederlag. Ingen av dessa grunder har prövats på ett korrekt sätt i Uddevalla tingsrätt, varför käranden ännu en gång yrkar att Mål Ö -6213-26 i talan mot Svenska staten för att domstolarna i detta fall inte följa riktlinjerna för en rättvis rättegång återförvisas till Stockholms tingsrätt sedan de nya reglerna för tjänstemannaansvaret i dag är gällande lag som Sverige förbundit sig att följa. Täby 2026- 08-02 Mats Lönnerblad Mina böcker: Från bankkris till börskris, 2003 Läs vidare: Kalla fakta om System 3R-affären |
|
www.bankrattsforeningen.org.se |