Följ Börje Ramsbros tvist med den statliga Stiftelsen Industrifonden! Är Stiftelsen Industrifonden i korruptionens grepp? Nu är tvisten mellan mig (Börje Ramsbro) och den statliga Stiftelsen Industrifonden på väg att urarta fullständigt. Det är definitivt ingen överdrift att påstå, att Industrifonden verkligen gör sitt yttersta för att skydda grov ekonomisk brottslighet istället för att ifrågasätta varför denna process överhuvudtaget existerar. De blundar för de övertramp som ombudet, advokat Hans Bagner, gör i sina försök att rädda skinnet på sig själv och på hjärnan bakom allt, Håkan Nordquist, och de gräver sig ännu djupare ner i träsket.  Avbildad Hans Bagner Ledningens och styrelsens brist på etik och ansvarstagande har jag redan, tyvärr, fått många exempel på, men hur är det med de övriga medarbetarnas? Ställer de verkligen upp på detta? Se nedan hur denna rättsskandal fortsätter att fördjupas. Industrifonden har för en dryg vecka sedan, redan innan jag inkommit med min bevisning, till Tingsrätten lämnat in ett extra yttrande ”i preventivt syfte”, aktbilaga 120, och bl.a. gjort följande uttalande och förnekande, citat: "För tydlighets skull bör också noteras att Industrifonden bestrider att bland annat Håkan Nordquist skulle ha funnit det ostridigt att Ramsbro per årsskiftet 1993/94 var ägare till i vart fall 90 % av aktierna i Holding samt att optionen ställd till bankerna endast var avsedd som en förstärkt säkerhet för lånet." Dessförinnan har Industrifonden i aktbilaga 108 den 19 februari i 2014 påstått, citat: "Då Ramsbro genom avtalen den 3 december 1993 avhänt sig kontrollen över Holding (och därmed International) saknar Ramsbro alla intressen i den transaktion den 28 januari 1994 som påstås ligga till grund för hans talan." Att det råder lässvårigheter i dagens skola är ett känt faktum, men att det skulle föreligga en så skandalöst låg läskunnighet hos Industrifonden och dess ombud är närmast en katastrof, både för rättsväsendet och för tilltron till statliga riskkapitalfonder. Varför anlitar Industrifonden så pass okunniga advokater som Hans Bagner och Pontus Ewerlöf från MAQS Law Firm? I ett stort antal dokument författade av Håkan Nordquist, i den självpåtagna rollen som VD för System 3R International AB, avslöjas Industrifondens skandalartade processföring. Uttalandena gjordes i samband med företagets tvist med Skattemyndigheten om rätten till ett underskottsavdrag för taxeringsåret 1994. Avbildad Håkan Nordquist Skattemyndigheten var initialt av uppfattningen att avtal, option, protokoll och transaktioner, som alla var initierade och upprättade av Håkan Nordquist och bankerna i samband med "System 3R-affären", innebar att en ägarförändring skulle ha skett den 3 december 1993. (Om ”ägarförändringen” råder, som beskrivits tidigare, fortfarande fullständig förvirring. Läs gärna: Fullständig förvirring om ”förvärv” av aktier i System 3R) I samband med tvisten med Skattemyndigheten bedyrade, i otaliga brev och handlingar, Håkan Nordquist att jag ägde moderbolaget System 3R Holding AB till 90 %, i vart fall fram till den 21 februari 1994, och att jag var fri att byta ut styrelsen närhelst det passade mig. Jag kunde ta in andra investerare och därtill få utdelning på mina aktier. Dessutom var den option Nordquist själv upprättade till förmån för Sparbanken endast en förstärkt säkerhet. Syftet med den var aldrig att banken skulle ta över ägandet av Holding. Det har senare visat sig att optionen var en skenoption ensidigt upprättad av Håkan Nordquist för skatteplaneringen. Allt detta bedyrade Nordquist, skriftligt, samtidigt som nu Industrifonden, enligt aktbilaga 120, blånekar till att han har gjort det. De gör tydligen vad som helst för att aktivt försvara sin egen stöld av 30 000 aktier i System 3R International AB. De verkar också känna sig föranledda att skydda Håkan Nordquist som förärade dem de stulna aktierna, vilka hade ett bokfört värde om ca 7.6 Mkr. Vare sig Industrifonden eller Håkan Nordquist har kunnat visa upp några köpekontrakt alt aktieöverlåtelseavtal eller ens köpnotor om 1 kr per delpost gällande aktierna i International. Stölden är glasklar och styrkt. Industrifonden försöker nu skydda sig själva och Nordquist genom att aktivt neka till att uppenbara bevis verkligen existerar. Inte nog med detta, Industrifonden yrkar avvisning av min bevisning redan innan dokumenten har lämnats in och åberopats som bevisning. Den omfattande skriftliga bevisningen inlämnade jag till Tingsrätten den 25 mars 2014. Nedan redovisas exempel på Håkan Nordquists uttalanden. Samtliga finns i form av dokument, vilka upprättades under Nordquists tid som VD för System 3R International. Brev till Skattemyndigheten från System 3R International AB med Håkan Nordquist som VD, 1996-11-10: Citat 1. "HNF (Håkan Nordquist och Företagskapital AB) hade i avtalet den 3 december 1993 bara tillförsäkrat sig att de röstades in i System 3R Holdings styrelse. Ingenting hindrade Ramsbro att kalla till ny bolagsstämma och byta ut styrelsen. Ramsbro var fortfarande ägare till aktierna och det fanns inget avtal om att äganderätten till aktierna vid detta eller senare tillfälle skulle övergå på HNF" Kommentarer Enligt 3 december-avtalet skulle en HNF-gruppen endast förvärva 10% av aktierna i Holding. Inget sägs om förvärv av resterande 90% eller om förvärv av aktier i dotterbolaget System 3R International AB. För övrigt är HNF-gruppen är inte en giltig part i 3 december-avtalet då Småföretagsfondens inte existerar som en giltig ägare efter den 12 november 1993 genom ett förvaltningsavtal mellan Företagskapital och Stiftelsen Industrifonden. Jag var aldrig inblandad i val av ny styrelse och någon bolagsstämma hölls inte. Ett bolagsstämmoprotokoll fejkades av Håkan Nordquist den 4 december 1993 som han antedaterade detta till den 3 december. Läs vidare Mats Staffas noteringar om hur Håkan Nordquist dikterade protokollen. Citat 2: "Aktier med mer än hälften av röstetalet ägdes på ingångsdagen (3 december 1993) och på utgångsdagen (i februari 1994) av en och samma person - Börje Ramsbro. Skattemyndigheten har inte visat att dessa aktier ägdes eller på därmed jämförligt sätt innehafts av någon annan. Ägarstrukturen i koncernen kan således beskrivas genom nedanstående figur." Kommentarer Denna ägarstruktur som visar att jag ägde i vart fall 90 % i System 3R Holding gällde, enligt Nordquist, i vart fall fram till den 21 februari 1994. Under tiden satte sig Nordquist och Företagskapital i styrelsen för Holding den 28 januari 1994 och sålde olovligen ut tillgångarna till sig själva för 3 kronor, att jämföra med marknadsvärdet på cirka 175 miljoner kr. Läs vidare: Värdering av System 3R-koncernen Stiftelsen Småföretagarfonden hade ingen rätt alls att förvärva aktier enligt det förvaltnings- och avvecklingsavtal som träffades mellan Företagskapital och Stiftelsen Industrifonden den 12 november 1993, och har heller inte gjort det i System 3R-koncernen. Däremot har Industrifonden utnyttjat Småföretagsfonden som bulvan för att komma över aktier i System 3R på ett rättsvidrigt sätt. Stiftelsen Småföretagarfonden upphörde att existera den 31 december 1993. Ej heller har vare sig Håkan Nordquist eller Företagskapital AB gjort några förvärv då inga aktieöverlåtelseavtal har tecknats med mig som ägaren till moderbolaget Holding. Ej heller finns det några noteringar i aktieboken för moderbolaget Holding. Därmed kvarstod jag som ägare till 100 % av aktierna i Holding även efter den 3 december 1993, med rätt att styra över mitt moderbolag. System 3R Holding AB. Den statlig kontrollerade Stiftelsen Industrifonden hade en egen styrelseledamot från dåvarande Närings- och handelsdepartementet, kanslirådet Lars Häggmark. När jag ställde frågan till honom om hur Industrifonden blivit ägare i System 3R-koncernen valde han att dölja den otillåtna affären. Läs vidare: Statlig Bluffmakare Citat 3: "Kontrollen över aktierna eller bolaget låg således inte hos HNF eftersom HNF inte själv kunde kontrollera bolagets fortsatta öde. Det låg i stället i första hand hos Ramsbro, som genom att han gavs tillfälle att lösa bolagets finansieringsproblem, själv kunde avgöra om banken skulle kunna lösa optionen." Kommentarer Den inte giltigt tillsatta styrelsen i Holding avvecklade först (1993-12-27) samtliga immateriella rättigheter till International, värderade till cirka 42,3 miljoner kr, och därefter Holdings samtliga aktier i International (1994-01-28) till sig själva. Den åberopade optionen var en ogiltig rättshandling (skenoption). Sparbanken påropade den (1994-02-21) som målvakt för Håkan Nordquist och Företagskapital och överlämnade samtliga deponerade aktier i Holding till International, trots att dessa fortfarande ägdes av mig och låg i depå hos Sparbanken. Från och med den 1 januari 1994 var aktierna i Holding deponerade i Sparbanken för min räkning. Det aktuella lånet var avskrivet den 31 december 1993. Industrifonden påstås ha "förvärvat" aktierna i International av Holding den 28 januari 1994, samtidigt som Holding ägdes av mig till 100 %. Jag kände överhuvudtaget inte till vare sig Stiftelsen Småföretagarfonden eller Stiftelsen Industrifonden vid detta tillfälle, och kan således inte ha gjort några affärer med någon av dem. Det finns inga aktieöverlåtelseavtal för aktierna i International och allt verkar vara en papperskonstruktion och korruption. Det skall noteras att de två berörda bankerna har träffat förlikningar med mig om ersättning för deras medverkan till "System 3R-affären" och det "hemliga huvudavtalet".  Dom i Länsrätten i Stockholms Län, Målnr S 1387-96, 1997-12-30: Utdrag ur domskäl, efter muntligt förhör med Håkan Nordquist den 5 december 1997: Citat 1: "Av optionen framgår att Börje Ramsbro tidigare hade pantförskrivit de återstående aktierna, som optionen avsåg, till banken. Bolaget har uppgett att banken inte avsett att gå in i bolaget och att optionen har lämnats såsom en del av säkerheten för lånen, innebärande att banken utan pantrealisation kunde överta koncernen. Banken har inte utnyttjat optionen." Kommentarer Optionen var en skenoption upprättad av Håkan Nordquist för skatteplanering med underskottsavdrag. För det första var optionen en olaglig rättshandling, för det andra hade pantsättningen upphört den 31 december 1993 då lånet avskrevs, och aktierna ägdes därefter mig. För det tredje har den icke-existerande optionen självfallet inte kunnat utnyttjas av banken. Och för det fjärde visade det sig senare, att Håkan Nordquist och Företagskapital redan den 3 december 1993 träffat ett hemligt huvudavtal med bankerna, denna gång om att förvärva samtliga aktier i System 3R Holding från mig direkt, ett förvärv som aldrig har ägt rum. Därigenom finns det ingen affär och allt är en bluff. Läs vidare: Hemligt avtal den 3 december 1993 punkt 3.1 Citat 2: ”Börje Ramsbro var vid utgången av beskattningsåret alltjämt - indirekt - i vart fall formell ägare till aktierna i bolaget (Holding) med mer än hälften av röstetalet. Länsrätten finner inte att den option att förvärva moderbolagets (Holdings) aktier som utställts till banken och som inte framstår som annat än en förstärkt säkerhet för bankens lån medför att aktierna i bolaget kan anses har varit bankens på utgångsdatum. Inte heller finner länsrätten att Håkan Nordquist och Företagskapital AB genom att de givits fullmakt att rösta för aktierna vid bolagsstämma kan anses ha blivit ägare till dem." Kommentarer Således ägde jag moderbolaget System 3R Holding AB den 21 februari 1994, under tiden som den redan avvecklade Småföretagsfonden ”förvärvade” aktierna i International den 28 januari 1994, utan något aktieöverlåtelseavtal eller köpnotor med mig som  ägde Holding till 100%. Fullmakten som nämns var aldrig rättsligt giltig då en sådan endast kan lämnas till en juridisk person med personnummer. För övrigt har inte fullmakten utnyttjats. Jag har inte medverkat till eller deltagit i någon bolagsstämma eller valt någon styrelse. Håkan Nordquist ordnade allt själv den 4 december 1993 utan att stämman hade kallats till enligt lag och utan att något möte hölls. Allt är fejkat. Läs vidare Mats Staffas noteringar om hur Håkan Nordquist dikterade protokollen. Kommentarer Detta domslut hade varit uteslutet om jag hade lämnat allt ägande, allt inflytande och all kontroll den 3 december 1993, vilket Industrifonden påstår i den pågående tvisten. Brev till Kammarrätten från Håkan Nordquist, System 3R International AB, 1999-07-02: Citat: "Vid årsskiftet var Börje Ramsbro alltjämt ägare med rätt att kalla till och rösta på bolagsstämma när helst han önskade. Han hade alltjämt rätt till utdelning. Avtalen den 3 december 1993 (avtal II) tillkom på bankens initiativ för att binda upp inblandade parter och för att ge banken så många handlingsalternativ som möjligt. Håkan Nordquist m.fl. kan inte anses ha fått ett med ägande jämställt inflytande då Håkan Nordquist m.fl. trots avtalen den 3 december 1993 inte skulle ha kunnat genomdriva ett ägarbyte mot bankernas vilja.” Kommentarer Härmed är det styrkt utom allt tvivel att Industrifonden försöker dölja grov ekonomisk brottslighet. De påstår att jag förlorade allt ägande, all kontroll och allt inflytande den 3 december 1993. Håkan Nordquist själv har haft motsatt uppfattning i sitt syfte att tillskansa sig och Industrifonden skattefördelar genom underskottsavdrag på cirka 20 miljoner kr. Dom i Kammarrätten i Stockholm, 2001-02-15: Citat: "De bägge avtalen den 3 december 1993 var inte bindande vid avtalstillfället utan först när avtalsvillkoren var uppfyllda. Dessa villkor hade inte uppfyllts den 31 december 1993. Sparbanken avropade optionen den 21 februari 1994 och sålde därefter de förvärvade aktierna i System 3R Holding AB till Håkan Nordquist m.fl. den 25 februari detta år. Ingen av de handlingar som tillhandhållits skattemyndigheten av BR (Börje Ramsbro) visar att någon annan, varken Håkan Nordquist, Företagskapital AB eller Sparbanken, före utgången av 1993 ägt eller på med jämförligt sätt innehaft mer än hälften av aktierna i bolaget eller aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget." Kommentarer: Några aktier i System 3R Holding har aldrig sålts av Sparbanken till Håkan Nordquist m.fl, utan de överfördes direkt från moderbolaget Holding till dotterbolaget System 3R International för 1 krona. I överlämningen ingick även aktier i Astra värderade till 230 000 kr. I aktieboken för Holding finns den verkliga sanningen som visar att dotterbolaget International förvärvade aktierna i moderbolaget System 3R Holding AB den 25 februari 1994 utan några mellanliggande transaktioner. Aktiebok System 3R Holding AB fd 3R Management. Kammarrätten fastställde att jag hade full kontroll över ägandet även efter den 3 december 1993. Anmärkningsvärt nog nekar Industrifonden till detta faktum för att försvara det brottsliga ”förvärvet” av aktier i International, samtidigt som dessa indirekt ägdes av mig genom Holding. Ingen av de tre köparna Företagskapital AB/Stiftelsen Småföretagsfonden och Håkan Nordquist kan uppvisa köpnotor och aktieöverlåtelseavtal för ett giltigt ägande i Holding efter den 3 december 19983. Allt är en papperskonstruktion och bluff. Hur man än vänder och vrider på det, så kan jag inte förstå vad Industrifonden håller på med. Är det så att de är av samma uppfattning som Skattemyndigheten, som vägrade gå med på något underskottsavdrag för System 3R International AB, med VD Håkan Nordquist, eftersom de påstod att jag hade lämnat allt ägande, allt inflytande och all kontroll den 3 december 1993? I så fall är Industrifonden i allra högsta grad inblandad i avancerat skattebrott. Kammarrätten avslog alltså Skattemyndighetens överklagande. Kommentar Påståendet att, citat:  "..lösningen som utmynnade i avtalen den 3 december 1993 var en interimistisk lösning och att Ramsbro fram till åtminstone den 21 februari 1994 hade möjlighet att ta in andra finansiärer och dessutom få utdelning på aktierna," Det är i alla avseenden styrkt av Håkan Nordquist själv. Det är samma påstående som Industrifonden bestrider i den extra inlämnade aktbilaga 120 för att dölja sin medverkan i brottslig verksamhet. Vad gör Industrifonden? Här står Stiftelsen Industrifonden inför ett viktigt val. Antingen söker man sanningen och tar en saklig diskussion med mig för att få till stånd en överenskommelse som båda parter kan acceptera. Eller så väljer man att fortsätta denna skandalartade process och visar därigenom att man inte drar sig för att medverka i ekonomiska brott. Väljer man det senare och står fast vid sina påståenden, sanktionerar man grovt skattebrott och påstår att Håkan Nordquist ljög i ovanstående refererat i skattemålet. Accepteras och sanktioneras det här av regeringen och då särskilt Näringsdepartementet? Läs vidare: Dags för sanningen - Dags för sunda värderingar - Nu får det vara nog Bankrättsföreningen Informera ditt nätverk om denna sida