Varje skräckhistoria under historiens gång har skett i namn av ädla
motiv. Det mest förfärliga slaktarna har varit de mest ärliga. De trodde att
man skulle kunna uppnå det perfekta samhället, med hjälp av
exekutionsplutoner och giliotinen.
De som vill nå fram till detta lyckorike anser sig därför har därför rätt
att mörda och utplåna sina motståndare, bara för att nå sina egna politiska
syften. Det skriver författaren Ayn Rand i sin första stora roman The
Fountainhead (A Signet Book, 1943) som för första gången gavs ut på engelska
för 63 år sedan. Boken känns fortfarande lika brännande aktuell. I romanen
frågar hon sig vad som skulle hända med världen utan dem som arbetar, tänker
och producerar.
Under århundranden har vi matats med föreställningen att altruismen är det
allra högsta. Vi borde osjälviskt leva för andras väl. Vår egen självrespekt
skall vi söka genom andra. Enligt Rand kan Det detta bara ske genom att vi
väljer offra oss själva genom att tvingas leva som "andrahandsmänniskor".
Själv förespråkar Ayn Rand oförbehållsamt i stället laissez-faire
kapitalism. Ett system med liberala fundament, som baseras på erkännandet av
de individuella mänskliga rättigheterna. Inklusive äganderätten. Hon
motsätter sig både fascism och socialism. Tanken på att det är staten som
har rätten att reglera ekonomin och återdistribuera välfärden, som t e x den
socialistiskt blandade ekonomi som sedan länge utgör svenska modellen med
känt resultat,
är henne nog helt främmande.
Kommunism ser hon som det största hotet, som hindrar all individuell frihet.
Inte bara som en ekonomisk kraft, utan även i alla andra avseenden.
Kommunism begär också fullständig andlig och materiell lydnad. Både
artistiskt ekonomiskt och intellektuellt.
Det som vi kallar vår själ är vårt medvetande. Det som vi kallar för den
fria viljan – är friheten att tänka eller att låta bli och tänka – är den
enda vilja vi har. Det är det som bestämmer våra liv och våra karaktärer.
Rationalitet är människans främsta egenskap, anser Rand. Människans tre
grundläggande värden utgörs av orsak, självrespekt och ändamål. Varje
människa måste få kunna leva sitt eget liv, utan att behöva offra sig för
andra – vilket är motsatsen till altruism – som hävdar att moral är att leva
för andra människor eller för samhället.
Det är två saker som vi aldrig får ge avkall på. Våra tankar och önskningar.
Skulle vi ge upp dessa skulle vi känna sig som en levande döda. Ingen man
kan ge någon annan möjligheten att tänka. Egentligen har vi heller inte fått
någonting till skänks i våra liv. Allting måste ju produceras.
Det kan bara ske genom människan överlever med hjälp av två olika alternativ
–
Genom självständigt arbete eller genom att leva som en parasit på andra. Den
som arbetar självständigt skapar kan nå sina mål, medan parasiten bara
lånar. Människan har fått lära sig att det det högsta inte är att uppnå sina
mål i livet, utan att ge. Vi lovordar välgörenhet men ryggar tillbaka inför
någon som av egen kraft och helt självständigt uppnått sina mål.
I romanen The Fountinhead som handlar om arkitekten Howard Roark – och hans
kamp mot etablissemanget och traditionalisterna tar hon tillfället i akt och
utvecklar hela sitt filosofiska tänkande på temat: "individen mot det
kollektiva." Inte när det gäller själva politiken utan i människans själ.
Ayn Rand presenterar här för första gången sin egen uppfattning hur hon ser
på idealmannen.
Howard Roark försvarar sig med att han har rätt till sin egen individuella
frihet. Den viktigaste plikten är mot honom själv. Det är hans moraliska
plikt att göra vad han vill i sitt arbete och med sitt liv, så länge han
inte skadar eller utnyttjar andra eller gör någonting olagligt. Han
motsätter sig kategoriskt ett slavförhållande mot uppdragsgivarna som
tvingar honom att underordna sig andra.
Ett sådant ställningstagande leder givetvis till stora konflikter, där
författaren får många tillfällen att utveckla sin egen filosofi,
objektivism, vilket hon gör på ett brilliant sätt genom Howard Roark och
hans största antagonist, socialisten Ellsworth Monkton Toohey, som gör allt
för att på olika sätt skada Roark i både hans privata och offentliga liv.
Toohey utger sig för att vara den intellektuella demokratins främsta
förespråkare. I själva verket är han dess dödgrävare. Hans största passion
är människans lika värde och att alla människor skulle har lika stor
förmåga. Därför tål han inte någon människa som sticker ut och är
framgångsrik i sitt yrke.
Det är förhållandena mellan de olika personerna i boken, som skapar en sådan
dramatik som gör att man själv tvingas ta ställning för och emot och
rannsaka sig själv vad som är rätt eller fel. Oavsett vad man tycker om Ayn
Rands filosofi och tänkande, är därför The Fontainhead en av de mest
intressanta och tankeväckande böcker som jag någonsin läst. Ytterst handlar
den om makt. Med eller utan ansvar.
Vad boken: The Fountainhead ytterst vill förmedla är således i vilket
samhälle vi vill leva. Vill vi leva som fria själar, där vi har har ett
ansvar och skyldighet att utveckla oss själva efter vår förmåga. Eller vill
vi leva som parasiter – på andras arbete och förmåga. Svaret på den frågan
avgör vilken nivå och livskvalité vi kan uppnå.
Mats Lönnerblad
