Den stora skiljelinjen tidigare, mellan svenska socialdemokraterna och det största oppositionspartiet var att Olof Palme vill socialisera mera till förmån för kollektivet, medan moderaternas partiledare Gösta Bohman, hävdade den enskilda människans rätt att växa.

Gösta Bohman menade att demokratin inte är någon slutstation. Den borde inte vara till för att ta makt från människorna, utan för att ge dem makt.

Efter det stora misslyckandet att införa löntagarfonder i Sverige, då facket och politikerna skulle ta över både makten och ägandet i näringslivet, tonar pragmatikern Göran Persson ner socialdemokraternas socialiseringsiver. Efter 10 år vid makten nöjer han sig i dag, med att kalla sig själv för en social demokrat. Även moderaternas nye partiledare Fredrik Reinfeldt tonar ner de politiska motsättningarna. Inför riksdagsvalet hösten 2006 är det inte längre de stora ideologiska skillnaden mellan socialdemokrater och moderater som dominerar valdebatten.

Om moderaternas helomvändning i politiken har Mats Wiklund som är frilansjournalist med bred erfarenhet av inrikes - och utrikespolitik skrivit en både intressant och uppmärksammad bok om Fredrik Reinfeldt: En av oss ?. Wiklund intervjuar både journalister, partikamrater, representanter från näringslivet, riksdagsledamöter och närstående för att kunna teckna bilden av Fredrik Reinfeldt som människa och politiker.

Dagens Nyheters inställning till både Fredrik Reinfeldt moderaternas omvandling har varit ganska sval. Den politiske chefredaktören Niklas Ekdals allmänna intryck är att moderaterna förr eller senare ändå skulle ha tvingats till en omprövning. Han menar att det för närvarande är svårt att bekämpa "den svenska modellen," när två tredjedelar av befolkningen är beroende av den offentliga sektorn för sin försörjning. Det är därför som det politiska samtalet blivit torftigt. Centrala och genomgripande samhällsfrågor göms undan.

- Ser man på Sveriges centrala problem sker ju moderaternas omsvängning lite mot bättre vetande, säger Ekdal och anger arbetsrätten som ett exempel. I Danmark har man 90 procent i ersättning från A - kassan fast med en arbetsrätt som gör det mycket lättare att anställa och sparka folk. I Sverige går moderaterna LO till mötes och väljer att värna arbetsrätten och tror att man kan fixa jobb genom att sänka ersättningsnivåerna. Det är inte sakligt orienterat mot de verkliga problemen på arbetsmarknaden, utan mot viljan att desarmera kritiken från LO.

Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv tycker det finns något mycket rimligt i moderaternas val av övergripande reformstrategi, om det leder till flera jobb. Han menar att moderata förslag som ger låg - och medelinkomsttagare lägre skatt, genom förvärvsavdrag bidrar detta till att skapa en önskad ekonomisk utveckling.

Svenskt Näringsliv är också överens med moderaterna om att sänkta ersättningsnivåer bidrar till att få ut människor i arbetslivet. Stefan Fölster poängterar att nivåerna inte kan sänkas särskilt mycket och att endast en sänkning är otillräcklig för att öka sysselsättningen. Den måste kombineras med sänkta inkomstskatter. Men Fölster tycker också att moderaterna och den borgerliga alliansen borde bli mer konkreta i stället för att i mer allmänna ordalag tala om förändringar. Han menar att moderaternas nya politik därför är otillräcklig.

Den starkaste kritiken mot partiets omvandling kommer från moderaterna själva. Riksdagsmannen Patrik Norinder som är moderat riksdagsledamot sedan 1991 är tveksam till kursändringen. Norinder har tidigare varit egenföretagare i trettio år och ställer inte längre upp för omval.

Han berättar att han och kollegan Henrik Westman (riksdagsledamot för moderaterna och tidigare kommunalråd i Täby) var på en kurs. Där blev de uppringda av Dagens Nyheter som berättade att Reinfeldt lagt om kursen i arbetsmarknadspolitiken. Om detta hade de inte en susning. Innan han hade förankrat förslaget i riksdagen hade han också gått ut och skrivit en artikel om detta i LO - tidningen.

"Man blir lite ställd", konstaterar Norinder och säger i samma andetag att det var svårt att intervjun säga att det var bra när man radikalt ändrar arbetsmarknadspolitiken, från den linje som han själv hade drivit i över tio år som riksdagsledamot.

Att det skulle vara fråga om toppstyrning vill inte Norinder hålla med om. Men han är bekymrad över bristen på förankring och ledningens sätt att presentera politiska förslag - i medierna.

Norinder hävdar att facket i Sverige har oproportionerligt stor makt. Den står inte i relation till dagens situation på arbetsmarknaden. Nyckelpersoner kan tas ur produktionen vilket kan lamslå ett helt företag eller en bransch. För facket, säger Patrik Norinder, är därför priset för en konflikt numera inte lika högt som tidigare.

Min egen övertygelse, är att den avgörande skillnaden mellan liberalismen och socialismen består, trots att numera både socialisterna och oppositionen nu försöker dölja detta obestridiga faktum. Därför tror jag inte heller på moderaternas nuvarande politik, som försöker vinna röster genom att närma sig de socialistiska väljarna.

Den historiska utvecklingen för Sverige fram till 1965 det år då Fredrik Reinfeldt föddes och svenskarna tilläts växa av egen kraft, har ju redan visat hur både hur bra Sverige tidigare utvecklats, och hur stor tillbakagången därefter drabbat Sverige med ökad kollektivismen som både skapat brist på arbeten och en tillbakagång i den svenska ekonomin.

Orsaken till detta enligt min uppfattning är kollektivet tillåts bromsa utvecklingen genom att hålla tillbaka den enskilda individen, till förmån för kollektiva bidrag och förmåner, som inte längre står i någon som helst proportion till den ekonomiska utvecklingen i Sverige.

Mats Lönnerblad