[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Svenskarna har fått nog
Av Mats Lönnerblad - Sundvalls Tidning 2006-03-31

Är det rimligt att tre av fem intjänade kronor går i skatt ? Är det försvarbart att en genomsnittlig tvåbarnsfamilj betalar mer än 150.000 kronor i både löneskatter och inkomstskatt ? Det är lika mycket som samma familj lägger ner på mat, kläder, skor samt boende tillsammans.
  
Till de drygt 150.000 kronor i skatt kommer ytterligare minst 70.000 kronor i olika indirekta skatter. Robert Gidehag, VD för Skattebetalarnas Förening, anser att det absurda svenska skattesystemet inte bara gjort låginkomsttagarna bidragsberoende, utan också skapat världens kanske fattigaste medelklass.
  
Att leva ur hand i mun är regel för Sveriges medelklass - inte något undantag. Den svenska staten, den kommun där man råkar bo och landstinget lägger tillsammans beslag på 60% av det arbetet genererar. Detta gäller oavsett om man tjänar 12.000 kronor i månaden eller 120.000 kronor.
  
Lika groteskt som löneskatter och inkomstskatten är skatten på själva boendet. Exempelvis har genomsnittsvillan i Stockholm ett taxeringsvärde på cirka två miljoner kronor år 2006. Om ägaren är ensamstående och skuldfri så ska han eller hon betala 20.000 kronor i fastighetsskatt plus 7.500 kronor i förmögenhetsskatt. För en normalinkomsttagare innebär det att han eller hon måste avstå nära två månadslöner netto, bara för att kunna betala skatten på sitt boende.
  
Det fråga som den kände svenske finansmannen Mats Qviberg tar upp i dessa sammanhang är om det är människorna som är till för staten eller staten som är till för människorna ? Frågan kan tyckas naiv. Självklart är staten till för människan, varför skulle människor annars enas kring en gemensam stat och samhälle ?
  
Om samhället, som i Sverige, inte längre klarar av att tillhandahålla det som människorna efterfrågat infinner sig följdfrågan: till vad har svenskarna under de senaste decennierna tvingats betala världens högsta skatter ?
  
Mats Qviberg påpekar att i Sverige skapas nya myndigheter och verk i en rasande takt. Den offentliga förvaltningen sväller snabbare än i andra länder. Nya politiska beslut som beskär svenskarnas frihet fattas på löpande band. Men till gagn för vem ? frågar han sig. En obehaglig känsla växer fram, att det är den ständigt ökade skaran tjänstemän som rättfärdigar sin egen existens, genom att fatta beslut som ingen efterfrågar.
  
Om dessa frågor har också författaren Tomas Linnala som också arbetar som journalist på affärstidningen Dagens Industri skrivit en både politisk och rolig satir: Nog (kalla Kulor Förlag, 2005). Linnala driver friskt med det svenska partipolitiska landskapet. Bokens handling blottlägger med önskvärd tydlighet de stora bristerna i det socialistiska svenska samhället. Den avslöjar obarmhärtigt den cynism som genomsyrar maktens förhållande till sina medborgare.
  
Boken handlar om Arne Svensson som är en tystlåten, duglig och principfast revisor. En dag får han helt enkelt nog. Ställd inför orättfärdiga avgifter, skatter, krav och olika pålagor gör den tidigare stöttepelaren i det svenska samhället enmansrevolution. Och innan han ens själv förstått vad han satt igång har revolutionen spridit sig. Med oanade politiska konsekvenser för alla politiska partier.
  
Huvudpersonen i handlingen, den principfaste revisorn, blir hela Sveriges revisor som genom ord och handling reviderar den politiska, ekonomiska och allmänna moralen i vårt samhälle.
  
Arne Svensson tänker nog som de flesta Stockholmare. Varför skall Storstadsregionen betala både trängselavgifter, utjämningsskatt och Gotlandstrafiken ? Har det aldrig slagit den svenska regeringen att det kan finnas något samband mellan höga skatter och den höga arbetslöshet och usla tillväxt som för närvarande råder i Sverige ?
  
Varför skövlar det statliga energibolaget Vattenfall polska byar i jakt på smutsig brunkol ? Och varför stänger vi våra kärnkraftverk för att i stället importera smutsig dansk kolkraft ?
  
Tomas Linnala visar vad som händer när gapet mellan de folkvalda och de som väljer blir för stort. Då gäller bara en sak. Att återta positionerna och rätta till misstagen. Om inte kan samhället drabbas av samma sönderfall som vi under historiens gång sett åtskilliga exempel på. De tydligaste historiska exemplen som skrämmer till eftertanke, visar vad som hände i Tyskland under andra världskriget, eller efter revolutionen i det gamla Sovjetunionen. Och i Maos Kina under samma period.
  
Så långt har det ännu inte hunnit gå i Sverige. Men var finns revisor Arne Svensson i verkligheten ? Nu behövs han i det svenska samhället. Jag har ännu inte sett honom verka i något av de största politiska partierna, eller hos någon av uppstickarna.
  
Den smått hysteriska och nästan sanna historien om när medelklassen fick nog tar upp frågan vad vi ville ha av det goda svenska samhället. Var det att motarbeta företagare ? Eller att göra medelklassen bidragsberoende och de sämst ställda medellösa ? I så fall har politikerna lyckats med syftet att förvandla samhället genom att demonstrera hur lätt man kan göra människorna beroende av staten. Det är bara att höja skatterna.
  
Svenskarna har blivit beroende av staten. Inom politiken har makten har blivit viktigare än resultatet. Med alla nackdelar detta innebär både för den enskilde och samhället. I en stat där medborgarna blivit reducerade till simpla skattesubjekt, kommer förr eller senare starka motkrafter som försöker revoltera mot den bestående ordningen, som i Nog.
  
Mats Lönnerblad
 


Sundsvalls Tidning

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida