[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Pilgrimsresan (Bazar Förlag, 2006) , är Paulo Coelhos första bok. Det är en nyckelroman som har kommit att prägla hela hans författarskap. Den skrevs 1987, före världssuccén Alkemisten, men har först i år kommit ut i svensk översättning.

   Paulo Coelho är född i Brasilien och är i dag en av världens mest lästa författare. Hans böcker har översatts till fler än 60 språk, utgivits i 150 länder och sålts i över 80 miljoner exemplar.

  I Pilgrimsresan får vi följa hans egen vandring längs den mytomspunna pilgrimsleden till Santiago de Compostela. En pilgrimsresa som förändrade hans liv. Gav honom kraft att slåss för den dröm han haft sedan barndomen: att en dag bli författare.

   Under den långa vandringen genom det spanska landskapet utsätts han för hårda prövningar, som lär honom att sanningen och det extraordinära, alltid återfinns i det enkla. Här formulerar Paulo Coelho för första gången sin och andras livsfilosofi som han vill förmedla till läsarna.

   Den som vill utkämpa den goda kampen måste se på världen som en väldig skatt som väntar på att upptäckas och erövras, menar han. Han talar då inte om materiella ting. I stället citerar han aposteln Paulus, som säger: "Om jag talar både människors och änglars språk, om jag har en profetisk gåva och om jag har all tro så jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting"

   Kärleken är temat i hans debutroman Pilgrimsresan. Paulo Coelho talar inte bara om kärleken mellan två människor. Grekiskan som har tre ord för kärlek: agape, eros och filos som han definierar ordentligt med sin egen tolkning. Under sin vandring kommer han också till insikt om varför kärleken kan växa och krympa. Kärlekens betydelse för oss alla. Vad kärleken mellan två människor innebär på gott och ont. Hur kärleken kan hämta sin kärlekskraft ur sitt eget arbete. Kärleken i form av vänskap. Och på vilka olika sätt, den många gånger frustrerade kärleken, kan ta sig uttryck i avund, missunnsamhet och svartsjuka.

   Agape beskriver han som den fullständiga kärleken. Kärleken som slukar den som upplever den. Den som känner och upplever agape inser att inget annat i världen är viktigt. Inget utom att älska. Det var den kärleken som Jesus kände för människorna. Den var så stor att den fick stjärnorna att skälva och människans historia att ändra inriktning.

   Men i agape, kärleken som uppslukar får allt - verkligen allt - att förlora betydelse. De människorna lever bara för att förtäras av sin kärlek. Agape är mycket mer än att tycka om. Det är en känsla som fyller allt, som tränger in överallt och får varje ansats till vrede att förvandlas till stoft.

   Entusiasmen är Agape som riktas mot en idé eller sak. Det är något som vi alla varit med om. När vi älskar och tror på något från djupet av vårt hjärta känner vi oss starkare än världen, och vi blir alldeles lugna i vår visshet att ingenting kan rubba vår tro.

   Eros har många ansikten. Eros visar sitt vackraste ansikte i ett äktenskap eller i ett förhållande där man stöttar och hjälper varandra. I en varaktig gemenskap där man bygger någonting varaktigt tillsammans.

   Filos är kärleken i form av vänskap. När eros låga falnar är det filos som får ett par att hålla ihop.

   Den goda kampen förs på flera plan. Människan måste få följa sina drömmar. Drömmar som kanske känns barnsliga, löjliga och omöjliga att förverkliga. För Paulo Coelho var det att bli författare, som han i hemlighet alltid hade velat vara, men inte tidigare haft modet att bli.

   När människan ser den goda kampen framför sig och känner att hon inte ändå inte klarar av att förändra sitt liv och ge sig in i kampen, kan detta vara den svåraste stunden i en människas liv. Då kan kunskapen om möjligheterna lätt bli ens egen fiende.

   Det kanske är därför som de flesta avstår från sina drömmar när de väl blivit möjliga att förverkliga. De avstår från den goda kampen för att de inte längre vet vad de skulle göra med sin egen lycka. De flesta av oss är alltför fångna i världsliga ting. Andra dödar sina drömmar för att de anser att de inte har någon tid.

   Han menar också att det skulle vara en gudomlig orättvisa att bara låta lärda människor, som har tid och råd att köpa dyra böcker, få tillgång till den sanna kunskapen. När Guds son kom till jorden bar han med sig både kunskap och kärlek. Men eftersom människorna bara kan begripa kärleken, som lidande och uppoffring, slutade det med att de korsfäste honom. Annars skulle ingen ha trott på hans kärlek, eftersom alla var vana vid sina egna eviga kärleksplågor.

   En annan dröm som Coelho hade var att söka det förunderliga, vilket han också till slut fann i De Vanliga Människornas Väg. I dag är det den insikten som han skattar högst i sitt liv. Det är den insikten som han vill dela med oss andra. Själv anser jag att Pilgrimsresan vara Paulo Coelhos bästa roman, full av levnadsvisdom och poesi, som han har haft svårt att överträffa i sina senaste verk.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Sundsvalls Tidning