[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Vi lever i ursinnets tid. Vår besatthet att komma fort fram leder till raseri på vägarna, i luften, i snabbköpet, på kontoret, på semester och på gymmet skriver författaren och journalisten Carl Honoré i boken: Slow – Lev livet långsamt. ( Bazar förlag, 2006)

I vår tidssjuka och jäktiga värld känner vi oss pressade att göra allting snabbare. Arbeta snabbare, älska snabbare och resa snabbare. Problemet är att snabbare inte nödvändigtvis är bättre. Den ständiga kapplöpningen tär på vår hälsa och försämrar vår livskvalitet. I boken Slow – Lev livet långsamt vill Carl Honoré visa oss att det finns ett alternativ till den eviga kampen mot klockan.

Nu för tiden är hela världen tidssjuk. Vi tillhör alla samma fartkultur. Tiden rinner i väg och vi måste trampa på allt snabbare för att kunna hänga med. Vi är på väg från en värld där de större slukar de mindre till en värld där de snabbare slukar de långsamma. Vi har utvecklat en känsla för fart, att spara tid och maximera effektiviteten, som blir allt starkare för varje dag.

Medan resten av världen rusar vidare, börjar en stor och växande minoritet tycka, att man inte måste göra allting för full fart. Inom alla möjliga områden i livet, från sex, arbete och motion till mat, läkemedel och stadsplanering gör de här rebellerna det otänkbara: de skapar utrymme för långsamhet.

Och den goda nyheten är att den fungerar att sänka farten, skriver Carl Honoré. Trots Kassandra-artade svordomar från fartens förespråkare visar det sig att de ofta går bättre när det går långsammare – inom hälsovården, på arbetsplatsen, i affärslivet, i familjelivet på träningen, i köket och i sängen.

Hundra år efter att Rudyard Kipling skrev om att kunna bibehålla fattningen när folk omkring en tappade den, börjar nu att folk lära sig hur man håller huvudet kallt – hur man är långsam i sitt inre – till och med när man har bråttom för att hinna med ett jobb före deadline eller skjutsa barnen till skolan. Syftet med Honorés bok är att visa hur man bär sig åt för att kunna ta det lilla lugna.

Trots vad somliga kritiker påstår, handlar Slowrörelsen inte om att göra allt i snigelfart. Boken är inte heller något försök att vrida klockan tillbaka till någon sorts förindustriell utopia, hävdar författaren. Han sammanfattar Slowfilosofin med ett enda ord: jämvikt. Vi skall vara snabba när det är vettigt att vara snabb och långsamma när så krävs. Vi måste börja försöka leva i det som musiker kallar tempo giusto – rätt hastighet.

Snabbheten har blivit vår boja. Vi är alla offer för samma virus, Det Snabba Livet, vilket omkullkastar våra vanor, anfaller oss till och med i våra hem och stänger in oss på snabbmatställen för att inhämta vår näring. Därför måste vi börja kämpa för är rätten att själva bestämma tempot.

Under baneret Slow cities har mer än sextio städer i och runt Italien börjat förvandlas till rofyllda oaser. Staden Bra är också hemort för Slow sex, en grupp som ägnar sig åt att bannlysa brådska i sovrummet.

Fartblindhetens förbannelse sträcker sig längre än till motorvägen. Författaren anger surfandet på nätet som ett exempel. Vi är aldrig nöjda med hur fort det går att komma fram på Internet. Tidigare upplevde man bredbandsmodem som blixtsnabbt. I dag känns det måttligt snabbt.

Kan det verkligen vara vettigt att snabbläsa Proust, älska dubbelt så fort eller laga all mat i mikron ? Absolut inte, men bara det förhållandet att någon kunde skriva orden ”gör allting snabbare” understryker hur långt vi har kommit på fel väg och hur angeläget det är att vi börjar ompröva vår livsstil.

Carl Honoré är inte ensam om att tycka att allting går för snabbt. Långt tidigare när tempot i tillvaron ökade uttalade sig många mot fartens avhumaniserade följder. Den franske författaren Octave Mirbeau noterade redan 1908: ”Våra tankar, känslor och passioner är en virvelvind. Överallt rusar livet fram i vanvettig fart som ett kavallerianfall…Allting omkring oss hoppar dansar, galopperar med rörelser som inte är anpassade till våra egna”

De allt snabbare matvanorna avspeglas också i lantbruket. Konstgödsel och bekämpningsmedel, koncentrerad utfordring, antibiotika för att påskynda matsmältningen, tillväxthormoner, noggrann avel, genmodifiering – alla tänkbara vetenskapliga tricks har utvecklats för att minska kostnaderna, öka avkastningen och få boskap och grödor att växa snabbare.

För tvåhundra år sedan tog det fem år för en vanlig gris att komma upp i en vikt på 60 kilo.

I dag är den uppe i 100 kilo redan efter sex månader och slaktas, redan innan den har tappat mjölktänderna. Den nordamerikanska laxen genmodifieras till att växa fyra till sex gånger snabbare än genomsnittet. Småbrukaren får ge plats åt storjordbruket som spottar fram mat som är snabb, billig, riklig och standardiserad.

Genom sin kärlek till det småskaliga, makliga och lokala kan Slow food tyckas vara en naturlig fiende till globalisering. Men enligt författaren stämmer inte detta. Aktivister inom Slow food är inte emot globalisering i sig. Många hatverksmässigt framställda produkter, från parmesanost till vanlig sojasås, kan transporteras utan problem och kräver en utlandsmarknad för att bli lönsamma.

Det är det sätt som vi brukar jorden på som är ohållbart. Storjordbruk ödelägger miljön. Många experter tror att bästa sättet att ge världens befolkning mat är att återvända till det småskaliga skiftesjordbruket som kan skapa ekologisk jämvikt mellan grödor och boskap.

Jag själv är nog beredd att ge författaren rätt i många av de värdefulla synpunkter på hur man skall kunna uppnå det långsamma liv som han vill övertyga oss om att leva. Redan de största tänkarna i historien visste hur värdefullt det var att tänka på en lägre växel. Charles Darwin beskrev sig själv som ”en långsam tänkare” Albert Einstein var känd för att sitta och stirra i evigheter på sitt kontor vid Princetown Universtity. I Arthur Conan Doyles berättelser begrundar Sherlock Holmes bevismaterialet från en brottplats, genom att gå in i ett halvt meditativt tillstånd, ”med ett drömmande tomt uttryck i ögonen.”

Det är vad Slow – Lev livet långsamt handlar om, hur man kan finna sitt eget tempo giusto – det rätta tempot i livet, för dig och mig.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Sundsvalls Tidning