[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Under de senaste två seklen var frimurarna utsatta för både yttre och inre fiender, som man efter hårda strider lyckades övervinna. Den ena var den politiska partiandan från yttersta vänstern och ultrahögern, som med sina politiska syften lyckades tränga in på den fridlysta marken. Den andra var mysticismen som genom alkemister och Rosencreutzare försökte blanda in olika galenskaper i frimureriets värld.

Om frimurarnas fiender har fransmannen Didier Le Masson skrivit en mycket intressant och väldokumenterad bok: La Franc-Maconerie et le National-Socialisme (Frimurarna och nationalsocialisterna) Éditions Dervy, 2005. Boken är väl värd ett närmare studium.

Vad som hände under 1880-talet var att man försökte blanda in politik och oklara metafysiska antaganden i Frimurareordens humanistiska tankevärld. Christian Rosencreutz vision (som man tror skrevs ner av en tysk luthersk pastor som heter Johan Valentin Andreae, (1586 – 1654) återfinns i dag Rosenkorsets orden, vars officiella emblem är ett kors med en ros i mitten, och andra alkemisters teorier, fick inte den genklang inom frimurarna som de hade tänkt sig.

I vår tid har orden i de flesta länder gjort sig fria från både inre och yttre inblandning och kan därför i den fria världen relativt ostört verka för humanitetens och upplysningens grundsatser. Men Frimureriet också varit utsatt för yttre förtal och förföljelser som berott på missförstånd eller misskännande. Särskilt påvarna har vid upprepade tillfällen uttalat bannlysningsdomar över frimurarna. T e x Pius IX, i allokution mot frimurarna den 25 september 1865.

Historiskt har frimurarna alltid blivit förföljda och kritiserade, av både den yttersta vänstern och yttersta högern. Frimurarna har också blivit utsatta för olika konspirationsteorier som ser orden som en ockult företeelse eller ondskefull kraft. Ofta har frimurarna blivit associerade med illuminati (katolskt brödraskap) eller med berömda politiska personer som dominerat världspolitiken.

I boken Mein Kampf säger Adolf Hitler att att frimurarna har gett efter för judarna. Därför måste de bekämpas. För den största förföljelsen av frimurarna svarar också kommunister och nationalsocialister. Både i Tyskland och Frankrike och de länder som ockuperades av Tyskland under andra världskriget förföljdes och dödades många av de frimurare som man ville kom åt.

Didier Le Masson berättar vad som hände med frimureriet i det ockuperade Europa sedan Förföljeserna startade sedan Hitler blivit vald till rikskansler den 30 januari 1933. Det hann inte dröja länge innan han förvandlat Stora Landslogen i Tyskland till Den Tyska Kristna Orden.

Hitler såg till att Frimurarorden i Tyskland motarbetades på flera olika sätt. Hemliga ritualer förbjöds. Cermonier som som härrör till det gamla testamentet tilläts inte längre. I den nybildade kristna orden inpräntades i stället ”Führerns princip” som bestod av rasistiska och s k ariska paragrafer. Den 17 augusti 1935 förbjöds definitivt alla frimurarloger i Tyskland. Det var först efter andra världskrigets slut som frimurarna i Tyskland kunde återuppta sin verksamhet. Men under mer än 60 år förbjöds all verksamhet för frimurarna i det forna Östtyskland.

Sedan fransmännen blivit ockuperade av Tyskland, förbjöds frimureriet även i Frankrike.

Namnen på flera kända frimurare avslöjades. Tusentals franska frimurare deporterades. Många sköts. Den 14 augusti 1940 stängdes även Stora landslogen i Frankrike. Det var den nazivänliga Vichy-regimen under Pétains ledning som såg till att frimureriet förbjöds även i Frankrike.

Under andra världskriget var den hatiska politiska propagandan mot både frimurare och judar massiv i både Tyskland och Frankrike och de andra ockuperade länderna. Antifrimureriska affischer propagerade mot ”den dolda världsmakten” Det gjordes filmer om frimurare. En av de värsta som producerades i Frankrike heter Den ockulta makten. I filmen skildras frimurarna som en ondskefull revolutionär sekt som på sina hemliga möten ägnar sig åt världsförstörande arbete. I all nazistisk propaganda beskrivs frimurare och judar som politiskt farliga falskspelare.

Frimurare och judar ingår i den judiska komplotten som man till varje pris måste bekämpa.

Vad var det då som Hitler och Pétain var så rädda för ? Medan det i Sverige inte existerar något politisk frimureri, finns dessa fortfarande i länder som Frankrike och Italien. Svenska frimurare som vill besöka frimurare i dessa länder kan och får inte besöka de poliska logerna. Medan man däremot gärna får besöka ”icke politiska” loger i alla länder.

I dag dominerar de ”icke- politiska logerna” i hela den fria världen där frimurarna verksamhet också tillåts. Men i Frankrike några loger fortfarande politiska. De är kända för att ha socialistiska värderingar, medan politiska logerna i Italien som fortfarande finns kvar, är mer högerinriktade.

I Frankrike under andra världskriget, betraktades general Charles de Gaulle som ledde den franska motståndsrörelsen mot Hitler och Pétain från England, frimurarna och judarna som nazisternas största fiender, som man till varje pris måste skydda staten från genom att aktivt bekämpa och förtala.

Didier le Masson hävdar att fransmännen alltid har betraktat sina minoriteter med stor misstänksamhet och till den gruppen räknar han både frimurare, judar och protestanter.

Hur väl detta påstående stämmer med verkligheten fick jag själv erfara för ett antal år sedan när jag gifte mig med min franska fru i Frankrike. Inte för att jag själv sedan länge är frimurare, utan för att jag också är protestant.

När vi bestämt oss för att gifta oss i Frankrike och i en katolsk kyrka, eftersom min hustru är katolik, var det ingen katolsk präst som vill gifta oss. Det slutade lyckligt ändå. Vi gifte oss i en protestantiskt kyrka, av en präst som hade stor förståelse för att även par med olika religioner och från olika länder, kan tänkas vilja gifta sig i kyrkan.

Mats Lönnerblad

Tidningen Frimuraren