[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I de allra flesta fall hade det varit bättre för aktiespararen att inte följa råden alls. Den bekanta apan (slumpen) är bättre på aktietips än flertalet välbetalda analytiker och välskrivande journalister.

I en undersökning, som är världens största i sitt slag och som presenteras i boken: Lönsamma aktietips ? (Ekerlids Förlag, 2006) presenteras verkligheten bakom tidningarnas och analytikernas aktieråd. Boken är skriven av Erik Lidén som är forskare på Handelshögskolan i Göteborg och ekonomijournalisten Olle Rossander, som varit chefredaktör på Affärsvärlden. Den visar hur illa ställt det är med råd som ges av analytiker och journalister.

Vad Lönsamma aktietips ? också visar är att dåliga råd alltid är dyra – för den som följer dem. Den aktiesparande amatören bör inte själv spekulera kortsiktigt och gör klokt i att lyssna till dem som menar att aktier långsiktigt är den bästa sparformen, för det är sant.

Från att ha varit nästan ingenting har börsen kommit att i det närmaste totalt dominera det ekonomiska livet – i varje fall så som det rapporteras just i media. Det är knappast en överdrift att tala om en explosionsartad utveckling för aktiehandeln på Stockholmsbörsen. På 25 år har omsättningen stigit från några miljarder per år till över 3000 miljarder. Det samlade börsvärdet har stigit från ca tio till väl över 100 procent av BNP.

Det direkta aktieägandet bland allmänheten har ökat snabbt i den meningen att allt fler svenskar äger aktier. Däremot äger dessa en allt mindre andel av börsen.

Mot den bakgrunden känns den gjorda undersökningen väsentlig. Undersökningen är unik, inte bara när det gäller storleken – 6.041 undersökta råd under en 10-årsperiod. Till skillnad från hur media själva rapporterar jämför undersökningen aktier med samma riskprofil. Det ger ett långt mer rättvist utfall än att jämföra med generalindex.

Undersökningen påvisar att, i synnerhet journalisternas, köpråd är riktigt dåliga medan de mycket fåtaliga säljråden däremot får betyget godkänt. Säljråd förekommer sparsamt och det är också få privatsparare som gynnas av sådana, då de sällan äger just den aktie som de får rådet att sälja.

De tidningar som granskats är Affärsvärlden, Aftonbladet, Aktiespararen, Börsinsikt, Börsveckan, Dagens Industri, Expressen, Finanstidningen (som jag själv skrev i när det begav sig) Göteborgs-Posten, Privata Affärer och Veckans Affärer.

Opinionsbildningen kring aktieägandet har också svängt. Från att ha varit politiskt ifrågasatt och inte sällan direkt förkastligt har aktieägandet blivit något lovvärt och samhällsekonomiskt sunt som alla kloka löntagare bör ägna sig åt.

Kanske kan detta bero på att vänsterpolitikerna har sålt ut sitt ideologiska motstånd, inte för grynvälling, men väl för skattemiljarder.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen har, ivrigt påhejade av den borgerliga oppositionen, sjösatt den ena ”folkaktien” efter den andra. Man inledde en smula försiktigt 1989 med stålgiganten SSAB och därefter fortsatte den borgerliga regeringen med att sätta den statliga Assi Domän på börsen 1994. Och med den borgerliga Alliansen kommer nu utförsäljningen av statliga bolag att accelereras. Totalt har Alliansen planerat en utförsäljning som omfattar ett värde på i storleksordningen 150 miljarder kronor.

Men nära 600.000 svenskar som trodde på staten som börsaktör blev under de närmaste åren besvikna. Både koncernen och kursen för Assi Domän gick långt sämre än de flesta räknat. Bruken lades ner och såldes och år 2002 köpte staten tillbaka vad som var kvar av skogsjätten. Resultatet blev att Domänverket, med sitt gigantiska skogsinnehav, blev det helstatliga aktiebolaget Sveaskog.

Kronan på regeringens börsambitioner blev förstås Telia som gav statskassan ett extra tillskott på hela 266 miljarder. Pengar som miljontals svenskar betalade för något de i praktiken redan ägde.

Vad som också händer är att finansbranschens aktörer skapar helt nya, mer eller mindre finurliga lösningar, så kallade instrument – optioner, warranter, derivat i kombination med aktier, obligationer och fonder. Flera av dessa är säkert utmärkta för de avancerade aktörer som har kapacitet till egna analyser och ett behov av en sofistikerad riskspridning av stora belopp.

Problemet uppstår när dessa så kallade instrument säljs till förhållande okunniga småsparare och privatpersoner. Med snabba vinster som lockbeten säljer skrupelfria banker produkter där den enda garanterade vinnaren är bankerna själva som tar ut stora avgifter. Det senaste, men säkert inte sista, småsparararbetet kallas ”hävstångscertifikat” som är en slags aktieindexobligation men med större vinstchans – och större risk – och där säljaren tar ut ett påslag på hela 75 procent.

Under 1980 – och 90-talet gav generösa avdragsregler och stigande börskurser en till synes lysande utveckling för medel – och höginkomsttagaren; lönsammast var det dock för försäkringsbolagen, finansmarknaden och alla inblandade mellanhänder som tog bra betalt för sina tjänster.

De som verkligen råkade illa ut var dock de okunniga som drabbades av dåliga och i vissa fall bedrägliga rådgivare. Många arvtagare och småföretagare lockades att placera sitt sparkapital, arv eller vinster från företagsförsäljningen i så kallade ”kapitalförsäkringar”, som inte alls är några försäkringar. Dessa marknadsfördes intensivt av banker och försäkringsbolag.

Hur ”blåsningen” med ”kapitalförsäkringar” gått till och drabbat enskilda arvingar, företagare och småsparare beskrivs utförligt i fyra böcker av författaren och journalisten Lars Ohlsson. Själv har jag i mina senaste fem böcker berättat om bankernas olika skamgrepp mot sina kunder.

Erik Lidéns och Olle Rossanders Lönsamma aktietips ? är en angelägen bok i ett komplicerat ämne som visar att man heller inte kan lita på vare sig analytikernas eller journalisternas köpråd.

Att dessa råd inte är värda att följa framgår tydligt i boken som på ett lättläst och överskådligt sätt presenterar den mest omfattande forskning kring tidningarnas aktieråd som någonsin har genomförts.

Mats Lönnerblad

Sundsvalls Tidning