[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

De som kämpar, hinner ofta inte smaka, känna eller uppleva friheten, trots sina önskningar och drömmar skriver författaren Hamit Gurguri i boken ”Frihetens vingar” (Bokimport Export Daja, 2005), som handlar om den albanska frihetskampen, som nu finns översatt till svenska.

Hamit Gurguri är för 1949 i lilla orten Godanc, i Drenicaområdet som alltid varit en skådeplats för uppror, motstånd och kamp för frihet. År 1987 flydde han till staden Osijek i Kroatien där han jobbade som murare samt studerade juridik. År 1992 tog han sin jur kand examen. Men redan efter ett tag blev han tvungen att fly utomlands och kom då till Sverige.

”Friheten vingar” handlar om serbernas många, våldsamma och ofta mycket grymma förtryck med syfte att tvinga albanerna till underkastelse med våld, att försöka fördriva albanerna från deras eget land eller på olika sätt likvidera obekväma oppositionella.

Efter Titos död, upplöstes så småningom det kommunistiska väldet i det forna Jugoslavien, i sina grundvalar. Sydslavernas stat förklarade krig mot alla dem som inte längre var tacksamma och lojala mot det socialistiska fosterlandet.

Enligt serbernas sätt att resonera, borde var och en vara obrottsligt lojal mot det som serberna själva kallade för den mest humana formen av kommunismen. Men makten som socialisterna genomdrev, var ofta oberäknelig och okänslig. Den liknade spindeln som spinner sitt nät och till slut inte kan komma ut ur det, utan dör i sin egen fälla.

Under det våldsamma inbördeskriget i det forna Jugoslavien deltog den serbiska miliskåren aktivt för att öka förtrycket i Kosova. Få domare vågade ifrågasätta än mindre förkasta de otillräckliga bevis som användes för att tysta de oppositionella.

Serberna använde sig av alla medel för att behålla makten. Man tillämpade luddiga paragrafer i strafflagen som föreskrev att även om kontrarevolutionär verksamhet mot det socialistiska systemet, som inte kunde bevisas på något sätt eller med hjälp av vittnen, så gällde ändå protokollen från förhören som ofta skedde under tortyr gjorda av statssäkerhetstjänsten, som fullständiga bevis i domstol.

Även studenterna i den albanska frihetsrörelsen som kämpade utan våld drabbades. Att skriva paroller, tillverka banderoller och skrika slagord räckte för att drabbas av våldsam tortyr och långa fängelsestraff, utan någon ordentlig rannsakan eller dom. Målet vara att på så sätt även förinta studenternas icke våldsrörelse. Den så kallade Jugoslaviska federationen var under slutet av 80-talet på väg att förvandlas till en centralstyrd militärdiktatur som Sydslavisk stat eller att upplösas i blodbad.

Hamit Gurguri redogör för vilka metoder Serbiens ledare använde sig av för att upphäva alla Kosovas lagstiftande funktioner, rättsväsendet, det officiella albanska språket och stoppa den albanska undervisningen vid universitetet. Hur de vill sätta klorna i alla ekonomiska tillgångar och motarbeta allt som inte var serbiskt. De ville ta död på hoppet om en republik i en sydslavisk federation som för ickeslaver aldrig hade betraktats som någon värdig plats. Från alla håll propagerades att Kosova skulle lyda under Serbien.

Till slut vände världen blicken mot Kosova och upptäckte och den sorgliga albanska frågan. Västeuropa var förvånade sig över de våldsmamma serbiska repressalierna. De bevittnade hur albanerna betraktades som främlingar i sitt eget land. De blev ett förbjudet folk. Många serber sparkade ut sina albanska grannar från deras hem och lägenheter.

¨Staten måste försvaras med alla medel. Av alla folkgrupper inom den Jugoslaviska federationen, menar författaren att albanerna alltid den mest förtryckta, den mest fördrivna och den mest segregerade folkgruppen. Albanerna hade den lägsta levnadsstandarden och den högsta arbetslösheten.

För de många oskyldiga som fängslades och torterades hade livet inte längre något värde. I stället för att utveckla landet och skapa ökad välfärd användes landets ekonomiska resurser till krigsförbrytelser och folkmord. Det är om all denna förödelse och dess ohyggliga och tragiska konsekvenser för alla inblandade som boken handlar.

Boken är väl värd att läsa för att förstå hur lätt den frihet som vi i vårt eget land tar alldeles för självklar kan brytas. Och vilket högt pris vi alla då tvingas betala för att återerövra vår frihet, när oresonligt hat hunnit ersätta tidigare samförstånd, som enligt min uppfattning måste vara varje lands första plikt att försöka bevara.

Mats Lönnerblad

Tidningen Medborgarrätt