Nu befinner vi oss i en global bankkris. Torsdagen den 9 augusti 2007 tvingades Jean – Claude Trichet som är chef för den Europeiska Centralbanken (ECB) att låna ut ofattbara 95 miljarder euro (900 miljarder kronor) för att täcka underskottet i 49 banker. På fredagen fortsatte raset när Trichet tvingades låna ut 61 miljarder euro, (566 miljarder kronor) vilket är den största räddningsaktionen i bankens historia, för att rädda de europeiska banker inom EU, som inte längre klarade av sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad.

Även den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, gick på fredagen ut och lånade ut pengar. Banken lånade ut 19 miljarder dollar (cirka 130 miljarder kronor) Chefen för Federal Reserve Ben Bernanke , gjorde precis som Trichet.

Under torsdagen fick alla banker låna obegränsat med kapital till en förutbestämd ränta på 4 procent. I fredags var villkoren hårdare. Men vad som förvånar mig är att det inte gjordes någon som helst kreditprövning värd namnet, innan krediterna betalades ut.

Förra gången det begav sig för Sveriges vidkommande, tillät sig krisbankerna att plundra både fastighetsägare och företagare, med hjälp av den förre statsminister Carl Bildt och bankministern Bo Lundgren om bankerna bara befarade, utan att veta om säkerheterna hade försämrats. Det var på så vis skötsamma fastighetsägare och företagare som fick se sina företag gå upp i rök.

Denna gång går det inte lika lät att göra sig av med säkerheterna och behålla övervärdena eftersom det är stora delar av den amerikanska bo-marknaden som har kollapsat.

När det gällde den svenska bankkrisen berodde denna på att de svenska storbankerna hade lånat ut alldeles för mycket pengar till ett fåtal fastighetsbolag, med negativ direktavkastning. Den dåvarande borgerliga regeringens agerande tillsammans med krisbankerna, gjorde att den gången blev det allmänheten och de skötsamma fastighetsägarna och företagarna, som fick betala för bankernas obeståndssituation.

Den här gången beror den globala finansiella krisen också på bankernas spekulation. De amerikanska bolåneinstituten har lånat ut alltför mycket pengar till personer som egentligen inte borde ha fått lån – så kallade subprimelån. För att locka till sig fler bostadsköpare, erbjuder bankerna låg ränta som sedan stiger. Köpen blir ofta dyrare än husens värde.

Även många svenskar har lånat för mycket på sina hus. Svenskarnas bolån har blivit 10 miljarder dyrare på ett år, vilket är nästan en tredjedel och svenskarnas bolån är nu uppe i mer än svindlande tusen miljarder kronor.

Den fråga som jag därför vill ställa till regeringen Reinfeldt denna gång är hur ni tänker göra om korthuset rasar ? Kommer ni då att göra som förra gången när bankerna tilläts säga upp krediter för skötsamma fastighetsägare och företagare om de ”befarade att säkerheterna hade försämrats” eller kommer ni att agera som på den internationella marknaden där det inte går att säga upp krediter för kunder som under löpande avtalsperioden sköter sina amorteringar och räntor ?