[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I denna attack deltar även författaren, DN-kolumnisten och Hedeniuspristagaren PC Jersild i en artikel i Humanisten nr 6, 2007 där han påstår att om Gud funnes och om han över huvudtaget kunde tillmätas någon egenskap på skalan från gott till ont, så måste han vara ond, för världen är ond. PC Jersild anser på fullt allvar att det inte finns något försvar för Gud.

Lika säker i sina påståenden är Tomas Polvall som i en artikel i Sundsvalls Tidning (ST 2008-01-15). Där hävdar han att det inte är Gud som har skapat människan, utan det är människan som har skapat Gud, och han är inte god. Polvall säger sig vara skapad så att han inte kan tro på Gud. Det är han tacksam för.

Som tur är utgör de s k svenska moderna ”humanisterna” ett undantag i världshistorien. Det är teorierna om att det finns en Gud som har dominerat människornas tänkande under historiens lopp. De många gudsbaserade terorierna tänker sig en Gud, en medveten bestående existens och ett evigt liv, som står bakom alla naturens uttryck, inklusive människan.

De gudsbaserade teorierna utformades dels som monoistiska teologier kring tron på en personlig Gud, som t e x Brahmaism, Hinduism, Islam, Judendomen och kristendomen. Dels som panteistiska teorier om en opersonlig gudsprincip som genomsyrar allt, t e x Buddhism, Konfucianismen och Taosim.

Den materialism som Christer Sturmark och Tomas Polvall verkar företräda för tankarna till filosofen Demokritos. På 400-talet F.Kr. uppställde Demokritos en atomteori som blev grunden för den första materialistiska världsåskådningen. Ordet atom är grekiska och betyder ”odelbar” Allting är en blandning av atomer och tomrum och alla förändringar kommer av atomernas omplacering och rörelse. Inget gudsbegrepp finns med i denna lära. Det som behärskar tillvaron är en blind mekanisk nödvändighet.

Den materialism som Sturmark och Polvall och författare som PC Jersild företräder, verkar mena att människan i stället för att tro på Gud, bara ska tro på sig själv. I praktiken betyder detta att människan upphöjer sig själv till tillvarons högsta väsen. Livsfilosofi ersätts då gradvis med det vi kallar politik.

Orsaken till dagens katastrofala brist på helhetsmedvetenhet verkar vara att man i ett tidigt skede i den moderna forskningen, på samma sätt som filosofen Demokritos, råkat fastna för en teknologisk helhetssyn. Det inträffade under 1700-talet. Man började tro, att själva livet utvecklats ur icke levande materia. Då tolkar man också biologin, den levande naturen, som en begränsad tillfällig konsekvens, orsakad av slumpmässiga sammanträffande av mekaniska förlopp.

Därmed blev allt tal om någon mening ifrågasatt och vi blev låsta till det irrationella forskningsmålet, som både Christer Sturmark och Tomas Polvall verkar sitta fast i, att upptäcka livets början, för att kunna ingripa i och själva manipulera livets utveckling.

Därför måste vi vända på den teknologiska verklighetsbetraktelsen och börja tänka oss medvetenhet och liv som själva grundorsaken. Därmed blir alla egenskaper som vi erfar, logiskt förklarbara.

På 1700-talet publicerade Holbach en bok som kom att kallas ”materialismens bibel”. Han menade liksom Demokritos att materien är det enda som existerar och att allting måste förklaras genom materierörelser styrda av omutliga mekaniska lagar. Andliga väsen och Gud är bara en produkt av vår inbillningsförmåga.

Människans själ är en egenskap knuten till hjärnan. Medvetande och tänkande är båda rörelser hos molekyler i hjärnan. Liksom Sturmark och Polvall hävdade Holbach att människans lycka är ateism.

Om vi i stället börjar tänka oss hela verkligheten, som ett i sig själv medvetet levande väsen, tror jag också vi får det lättare att acceptera att Gud finns, och vad det sanna Gudsbegreppet innebär.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
och i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Sundsvalls Tidning