[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Alan Greenspan har också varit med som ekonomisk rådgivare längre än de flesta. Redan 1954 var han med och grundade den ekonomiska konsultfirman Townsend – Greenspan & Co. Från 1974 till 1977, tjänstgjorde han som ordförande för The Council of Economic Advisors under president Gerald Ford. 1987 utnämnde president Ronald Reagan honom till chef för Federal Reserve Board. En position som han behöll ända fram till sin pension 2006.

I sin bok Turbulensens tid förmedlar han sin livsberättelse i ljuset av den enorma mängd historia som han upplevt och själv varit med att skapa. Han ger personliga porträtt av de världsledare han arbetat med och lärt känna. Vi får följa alla amerikanska presidenter från Nixon till George W Bush och premiärministrarna Tony Blair och Margaret Thatcher genom de kriser och utmaningar de stått inför. Själv har jag fått störst behållningen från den andra delen av boken, där han på ett pedagogiskt och utförligt sätt redogör för vilka faktorer som driver den ekonomiska tillväxten.

Alan Greenspan frågar sig varför förhållandet mellan lagstyre och materiellt välstånd till synes så oföränderligt, och ger själv svaret. Enligt hans erfarenhet är det rotat i en nyckelaspekt av människans natur. Om vi inte handlar i livet, går vi under. Men handling innebär risk för oförutsedda konsekvenser, som i all affärsverksamhet.

I vilken utsträckning folk är villiga att ta risker beror på vilka belöningar de tror sig kunna vinna. Effektiva egendomsrättigheter är därför ett måste. Individuella rättigheter reducerar ovissheten och öppnar ett vidare perspektiv för risktagande och de handlingar som kan producera materiellt välstånd. Inaktivitet producerar ingenting, skriver Greenspan.

Ett rationellt risktagande är oumbärligt för materiella framsteg, menar han. När det är skadat eller icke-existerande, genomförs bara de allra nödvändigaste handlingarna. Det ekonomiska resultatet är minimalt, och drivs inte av den kalkylerande beredskapen att ta risker utan är ofta en följd av statligt tvång.

Beläggen ur människans historia tyder på starkt på att positiva incitament är långt mer effektiva för ett lands ekonomiska utveckling än fruktan och tvång. Alternativet till individuell egendomsrätt är kollektivt ägande, som gång på gång har misslyckats att producera civiliserade och välmående samhällen. Det fungerade inte för Lenins och Stalins kommunism, eller för Maos kulturrevolution. Det fungerar heller inte i dag i vare sig Nordkorea eller Kuba.

Ändå lyckas inte Alan Greenspan förklara, när han skriver om teorin om den effektiva marknaden, hur börskrascher uppkommer. Hur skapar man till exempel mening i den exempellösa nedgången den 19 oktober 1987 ? Den dagen sjönk Dow Jones index med mer än en femtedel av sitt totala värde. Det var också  inledningen till den svenska bankkrisen 1987 – 1993, som urartade sig till den största ekonomiska katastrofen i Sveriges moderna historia , för både banker och företag.

Det är när folk grips av rädsla, som de skyndar sig att sälja och börskurserna dyker. När folk drivs av eufori, driver de upp kurserna till nonsensnivåer. Just nu är världens börshandlare nervösa.

Många befarar att den svenska ekonomin kommer att bromsa in rejält under 2008. De svenska bankerna skriver nu ned sina tillväxtprognoser för de kommande åren. En våg av pessimism drar också fram i både Europa och USA. Världen har fått uppleva det värsta kursraset på flera år. Under januari 2008 var börsfallen också djupa i Asien. Överallt knäcktes aktiekurserna av samma huvudorsak: den stora oron över USA:s ekonomi och finanssektorns tillstånd.

Pessimismen över den väntade amerikanska recessionen dominerade också under kongressen i World Economic forum i Davos som hölls under januari 2008. Davosmötet anordnas varje år av Världsekonomiskt Forum, en organisation som samlar ledare för stora företag runt om i världen. Till Davos kommer också många ledande politiker, liksom experter på viktiga områden. Det var på detta möte som Investors ordförande Jacob Wallenberg konstaterade att Wallenbergsfärens bolag, nu förbereder sig för lågkonjunktur. Förändringen på ett år kunde knappast ha varit större.

Vid förra Davosmötet var den amerikanske professorn Nouriel Roubine en ensam varnande röst. Nu instämmer de flesta i att USA går in i en djup nedgång, med negativa följder för hela världsekonomin.

Vad har då Alan Greenspan att säga om framtiden ? Han menar att ingenting kan ersätta marknadsekonomin, när det gäller att kunna producera positiva ekonomiska resultat på både kort och lång sikt. Marknaden betalar en premie till dem som är villiga att uthärda våndan under en lågkonjunktur att samtidigt se sina nettotillgångar fluktuera förbi det som Wall Street folket kallar the sleeping point – där man förlorar nattsömnen av oro för risken. Upp – och nedgångar är något vi måste vänja oss vid i en fungerande marknadsekonomi.

Akilleshälen i vårt ekonomiska system, trots att marknadskapitalismen blivit så fruktansvärt produktiv är hur orättvist belöningarna som i allt högre grad gynnar de kompetenta, inte fördelas rättvist.

I en marknadsekonomi är det ingen tillfällighet att människor håller ut och gör framsteg även under motgångar. Anpassningsförmågan ligger i vår natur. Ett faktum som leder Greenspan att trots rådande ekonomisk turbulens, ändå verkar vara stark optimistisk om vår gemensamma ekonomiska framtid. Framåtskridandet sker emellertid inte automatiskt; det kommer att kräva framtida anpassningar, som ännu ingen kan föreställa sig.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
och i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Sundsvalls Tidning