[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Om vi inte ser människan framför de kategorier, den politik, de religioner och de system han eller hon representerar kan vi aldrig bli kärleksfulla varelser, menar Dalai Lama. Kärleken är enkel att teoretisera över men svår att leva. Om detta skriver Mats Lönnerblad.

I vårt sökande efter verklig lycka och tillfredsställelse under livets lopp finns ingen viktigare faktor än att ge och ta emot kärlek. Men hur väl förstår vi kärlekens utomordentliga förmåga att förvandla? Kan vi verkligen odla och uppskatta denna ovärderliga gåva?

I Dalai Lamas bok "Kärlek" lägger filosofen, författaren och fredspristagaren Dalai Lama fram sin syn på kärlekens dilemma. Han menar att för att uppnå kärleksfulla relationer måste vi först befria oss från våra tendenser att indela våra medmänniskor i stelbenta kategorier. Om den inre fienden, hatet, inte tämjs, vinner den yttre fienden i styrka.

Alla religioner lär ju ut ett budskap om kärlek, medkänsla, uppriktighet och ärlighet. Varje system söker sin egen metod att förbättra livet för oss alla. Men trots detta leder det till bekymmer om vi alltför mycket betonar vår egen filosofi, religion eller teori, blir alltför fästa vid den och försöker påtvinga andra den.

I grunden styrdes alla de stora vishetslärarna, däribland Gautama Buddha, Jesus Kristus, Muhammed och Moses, av en önskan att hjälpa sina medmänniskor. De strävade heller inte efter egen vinning. Att låta sig styras av medkänsla och kärlek och respektera andras rättigheter, det är verklig religion, anser Dalai Lama. Målet måste vara att tjäna andra, inte att dominera dem. Att leva för världens bästa är kännetecknet på ett religiöst liv.

Dalai Lama skriver också att "vrede inte kan övervinnas med vrede." Om en person visar vrede mot dig, och du visar vrede i gengäld, blir resultatet katastrof. Om du däremot behärskar din vrede och visar dess motsats – kärlek, medkänsla, tolerans och tålamod – bevarar du inte bara din sinnesfrid, utan andras vrede minskar också gradvis. Ingen kan säga emot det faktum att frid är omöjlig i närvaron av vrede. Bara genom vänlighet och kärlek kan sinnesfrid uppnås.

I våra dagar har religionen blivit synonymt med djupa filosofiska frågor, men det är kärlek och medkänsla som är dess innersta kärna.

I dag får människor i svår nöd inte hjälp, för att politiska händelser talar emot det. En del lider av att korrupta statsledningar lägger alldeles för mycket pengar på vapen och att berika sig själva, och försummar landets grundläggande behov som jordbruk och näringsliv.

Andra negligeras på grund av att en viss folkgrupp diskrimineras. Om en amerikansk soldat dödas, blir det genast känt, men få bryr sig om hur många civila som dödas på andra sidan. Alla de som dör i krig och olyckor är människor, som sätter värde på sina egna liv.

Att människor i nöd negligeras eller överges av politiska skäl avslöjar vad vi saknar. Även om vi är intelligenta och mäktiga, starka nog att exploatera folk och förgöra världen, saknar vi alltför ofta sann kärlek och omtanke. Det finns ett indiskt ordspråk som säger: "När en pil har träffat finns det ingen tid att fråga vem som sköt den eller vilket slags pil det var".

I stället för att fråga oss om deras land är vän eller fiende måste vi tänka: "Detta är människor, de lider, och de har samma rätt till lycka som vi själva", menar Dalai Lama.

Att odla kärlek kräver att man förstår att alla varelser önskar lycka, och att alla varelser är utsatta för lidande. Om man inte känner igen alla slags lidande kan kärleken inte blir något annat än ofullständig. Det är lätt att känna en viss grad av kärlek och medkänsla för en person som är uppenbart nödlidande, men det är svårt att tycka synd om någon som lever i välmåga.

Detta är ett tecken på att vi inte har fattat lidandets omfång. Vi känner alla till psykisk och fysisk smärta – från huvudvärk och ryggont till sårade känslor. Lidandet som kommer av förändringar är mycket svårare att känna igen.

Dalai Lamas förhoppning är vi med hjälp av kärleken skall kunna upplösa förtryck och intolerans; genom ökad kunskap kan vi underminera okunnigheten. Samordnad aktivism måste ersätta passivt accepterande och uppgivenhet; med hjälp av dialog kan vi ersätta förebråelser, och moral måste ersätta ensidig tonvikt på ekonomisk vinst.

Min uppfattning efter att ha läst boken är att det fordras stor kärlek och beslutsamma insatser under lång tid, för att vi skall kunna övervinna dårskapens och girighetens väl rustade styrkor.
  
Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen