[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk] Hatets och ondskans kolportörer Av Mats Lönnerblad - Sundsvalls Tidning - 2008-09-22 Människan är dubbel
- både förmögen till stor grymhet, feghet, medlöperi och ondska och
till stor kärlek. Om dessa båda sidor hos vår natur skriver Mats
Lönnerblad och börjar i dag med ondskan. Historien handlar om den gamle SS-officeren Max Aue, som ser tillbaka på krigsåren i Hitlers armé och sitt eget engagemang i likvideringen av 6 miljoner judar. I neutral och saklig ton, utan tecken på någon som helst ånger eller självförebråelse, berättar han sin makabra historia. Fram tonar bilden av Max Aue som en mycket beläst, bildad och kultiverad person. Tidigare har det givits många vittnesmål om judeutrotningen från dess många offer, men i Jonathan Lithells bok skildras händelserna genom bödelns ögon. Samtidigt som han är en kulturvarelse är han en kallblodig barbar. Är människans natur dubbel? Kan vi alla passera gränsen till mörkret? Märker vi när det sker? frågar sig författaren. Tre andra som tar tag i problematiken är Trond Berg Eriksen, Håkon Harket och Einhart Lorenz i "Judehatets svarta bok". De redogör för hur judarna under århundraden anklagats kollektivt för att ha mördat Kristus, förgiftat brunnar, spridit sjukdomar och stått i förbindelse med djävulen. Det var därför de isolerades i getton, stigmatiserades med hattar och gula stjärnor, jagades bort från områden där de hade levt i generationer, tvångsdöptes eller dödades. Den "moderna" antisemitismen tog avstånd från sådana primitiva uttryck och stod enbart på så kallad "vetenskaplig" grund. Rasforskare, antropologer, biologer och författare utvecklade en rasbaserad antisemitism, som presenterade teorier om en raskamp mellan två motpoler: judarna och arierna. En annan elementär sida av främlingshatets psykologi är att hatet visserligen kan motivera övergreppet, men att övergreppen också stimulerar hatet. Under historiens gång har judarna framställts som frånstötande, än på grund av sin rikedom, än på grund av fattigdom, än för att de var alltför sekulariserade, än för att de tvärtom var ortodoxa fossiler som ställde sig i vägen för alla framsteg. Det var möjligt eftersom hatet mot judarna, oavsett ideologisk överbyggnad, har en folklig klangbotten i antijudiska schabloner från den kristna traditionen. Hur undfallande
människor kan förhålla sig till ondskefulla makthavare berättar Simon
Sebag Montefiore om i sina två biografier om Josef Stalin. Så fort man
hör Stalins namn tänker man på folkmord, personkult och järnhårt
förtryck. Han drogs till den samhällsomstörtande ryska socialismen och
verkade som yrkesrevolutionär under hela sitt liv. Men ansvaret för många av de mord som begicks under denna period får också läggas på de hundratusentals funktionärer som beordrade och utförde morden på de politiskt oliktänkande. Stalin och hans hejdukar mördade med stor iver och de hade ofta ihjäl många fler än de blivit ombedda. Stalins mål var att en gång för alla göra slut på samtliga "folkfiender" och dem som inte gick att uppfostra till socialism. Därigenom ville han skynda på klasskrankornas försvinnande i syfte att inrätta paradiset åt massorna. Om Hitlers mord på judar brukar klassas som genocid (folkmord), var Stalins attacker democid, mord på det egna folket - klasskampen uppskruvad till ren mordlystnad. Den fråga som jag själv
ställer mig, när jag försöker förstå hatets och ondskans psykologi,
är hur vi människor kan sjunka så djupt att vi blir förblindade av
vår egen uppfattning om vad rätt är, och kan mörda oliktänkande för
att de har en annan uppfattning om hur man lever sitt liv. |
Hemsida |