Där refereras en intervju i Dagens Nyheter från februari, där Dalborg bemöter kritiken mot bankerna efter bankkriserna:
– I vårt fall är det helt oförskyllt, säger Dalborg där till DN.
– Vi har inte orsakat någon kris, eller haft höga rörliga löner.
– Vi har inte haft några riskabla lån på den amerikanska bostadsmarknaden.
Men Lönnerblad skriver i sin bok att det är en lögn:
”När Hans Dalborg säger att han inte varit med och spekulerat i amerikanska subprimelån, är detta dessutom ett felaktigt påstående.
Det har han visst varit.
För cirka en miljard kronor som spararna i Nordea inte lär få tillbaka.”
Realtid.se får tag på Lönnerblad:
Hur kom du fram till att Nordea har gjort de här förlusterna?
– Jag är mycket i New York och läser pressen där, köper böcker och informerar mig över huvud taget om vad som står i tidningarna.
– Så att så här är det.
– Nordea har gjort de här förlusterna.
Enligt Lönnerblad är det förluster som gjorts på investeringar i Nordeas fonder, och inte förluster i Nordeas bankrörelse.
– Det är i och för sig inga vanliga förluster, utan fondförluster.
Har du någon konkret källa till miljardförlusten som du kan hänvisa till?
– Det blir svårt.
– Jag har läst mig till det.
Men du är helt säker på att den uppstått?
– Det finns inget tvivel om det.
– Nordea har gjort en klar förlust på detta.
– Så är det.
Realtid.se får tag på Nordeas talesperson Helena Östman.
Vad är din kommentar till det här?
– Det som Hans Dalborg säger stämmer.
– Det är den kommentar jag har.
Men enligt Lönnerblad är det värre än så.
Han riktar i sin bok skarp kritik mot Dalborgs agerande som nytillträdd vd för Nordea (dåvarande Nordbanken) i början av 90-talet.
Det var enligt Lönnerblad dels för att Dalborg enligt lagen då borde ha begärt Nordbanken i konkurs på grund av bankens dåvarande dåliga ekonomiska ställning, men att Dalborg underlät att göra det.
Och dels för att Dalborg medvetet sa att Nordbanken bara behövde 5 miljarder kronor i kapitaltillskott, fast banken i slutändan fick kapitaltillskott på 60 miljarder kronor innan faran var över.
– Det där är historia, och är inget som jag kan kommentera, säger Nordeas talesperson Helena Östman om kapitaltillskotten.
– Det var länge sedan.
Vad anser du om Lönnerblads krav på att Dalborg omedelbart borde avsättas som styrelseordförande för Nordea och sättas i fängelse?
– Jag har inga kommentarer till det över huvud taget.
Lönnerblad skriver i boken att Dalborg gjorde så här i maskopi med Nordbankens dåvarande nya styrelseordförande Jacob Palmstierna, för att de båda ville vara kvar på sina nya topp-positioner som vd och ordförande för en svensk storbank - i stället för att direkt lägga ner den.
Vad skulle Dalborg ha tjänat på att medvetet hindra att Nordbanken gick i konkurs, om banken var konkursmässig?
– Han hade tidigare tappat sin tjänst på Skandia, men hade fått det här nya toppjobbet som vd på Nordbanken.
– Och Jacob Palmstierna kom även dit som styrelseordförande, efter att han blivit sparkad från SEB.
Så det var på grund av egna, karriärmässiga skäl?
– För att få behålla sina tjänster, ville de rädda Nordbanken till varje pris.
– De kringgick helt och hållet alla lagar och regler som gällde.
Kan det ha funnits argument som att det skulle ha skadat Sveriges anseende internationellt, om man lät en storbank som Nordbanken kollapsa?
– Det påverkar väl inte Sveriges anseende mer än om Volvo eller Saab kollapsar.
– 1929 kraschade alla banker i New York.
– Det man borde ha gjort var att låta Nordbanken gå omkull och rädda spararnas pengar, och inte låta banken leva vidare och sedan betala stora bonusar till ledningen.
Vad anser du sammantaget om Dalborgs etiska hållning?
– Den är förfärlig.
– Han borde sitta i fängelse.
– Sedermera har han utsetts till etikgeneral, fast han själv agerat tvärtemot god etik.
Nu har finländaren Björn Wahlroos tagit kontrollen över Nordea via sitt bolag Sampo.
Vad är ditt råd till Wahlroos?
– Avsätt Hans Dalborg så fort som möjligt, rensa i Nordea, och tillsätt en oberoende utredning av den förra bankkrisen.
– Politikerna har lovat och motionerat i riksdagen om en sådan utredning som borde genomföras.
Lönnerblad fyller i:
– Framför allt gäller det Nordbankens nyemission år 1991.
– Då bad Dalborg först om ett kapitaltillskott på 5 miljarder kronor från aktieägarna.
– Och bara några månader senare bad han om ytterligare 20 miljarder.
– Det var ett rent bedrägeri gentemot aktieägarna.
Du menar att Dalborg redan från början visste att Nordbanken behövde ett större kapitaltillskott än 5 miljarder kronor?
– Ja, oh ja.
Lönnerblad tar även upp att Nordbanken dessförinnan borde ha begärts i konkurs.
Den 1 februari år 1990 fanns det krav på att svenska banker skulle ha en så kallad ”kapitaltäckningsgrad” på minst 8 procent.
– Men Nordbanken hade då en kapitaltäckningsgrad på noll procent.
– Nordbanken låg risigast till av alla svenska banker, men fick senare det största stödet också.
Nordbanken var konkursmässigt?
– Om en bank saknar kapitaltäckningsgrad är man skyldig att upprätta kontrollbalansräkning, och begära sig själv i konkurs.
– Annars blir hela styrelsen ansvarig.
– Nordbanken gjorde ingen sådan begäran, och det är det största felet Dalborg har begått.
Borde han ställas inför rätta på grund av det?
– Ja, självfallet.
– I ett litet småbolag är det samma sak.
– Då blir styrelsen personligt betalningsansvarig om man har lurat allmänheten.
Hur kunde Dalborg komma undan med det?
– Staten stöttade.
– Det var den borgerliga regeringen med Bo Lundgren och Carl Bildt.
Så de begick också oegentligheter i samband med detta?
– Man får inte agera så här.
– Man kan inte det.
– Man måste tala om för aktieägarna hur det ligger till.
– Det här var helt vilseledande.
– Man sa att ”Vi behöver 5 miljarder kronor, och klarar oss med det. Det är vad vi behöver för vår expansion.”
– Och vad gör man då? Jo, man lockar de privata aktieägarna att pumpa in pengar.
– De flög förstås i taket när de insåg att de blivit lurade, och hotade stämma Nordbanken.
– Sedan ingick de en förlikning i hemlighet med Nordbanken som jag inte ens själv är insatt i.
– Så aktieägarna fick en ersättning för de aktier de investerat i.
– Annars hade de stämt Nordbanken.
– Det här var ett brott, en kriminell handling.
Vilket straff är det för sådant?
– Fängelse.
– Det är straffet om styrelsen och framför allt vd desinformerar aktieägarna och staten.
Svenska staten var också aktieägare i Nordbanken.
Och Dalborg är trots allt fortfarande ordförande i nuvarande Nordea?
– Ja. Och han är även ordförande i etikfrågor.
Det var på gång att göras en oberoende utredning om den förra bankkrisen i början av 90-talet.
– Det arrangerades en sammankomst om det år 2000 eller 2002, med politiker närvarande.
– Det lovades att det skulle göras en sådan utredning, och fanns motioner om det i riksdagen.
– Men det blev inte så.
– Man gjorde om det så att Hans Dalborg blev ”etikgeneral” för att undersöka hur företagen sköter sig i etiska frågor, fast det var bankerna som inte skötte sig etiskt och Dalborg borde sitta i fängelse.
Lönnerblad nämner parallellfallet med den franska statliga banken Credit Lyonnais vars vd fick fängelse i fem år.
– Vd:n ljög om bankens situation.
I sin bok tar Lönnerblad upp att Nordea är den svenska bank som lånat ut klart mest pengar, 200 miljarder kronor, till de så kallade riskkapitalbolagen som köper företag med lånade pengar.
– Det kan spricka när som helst.
– Just nu går det bättre för företagen och börskurserna stiger, men arbetslösheten ökar för att bankerna säger upp lån till företagen.
Lönnerblad beskriver även i boken hur Nordea ”stal” bolaget Nobel Industrier från ur finansmannen Erik Pensers händer.
Var det även Dalborg som låg bakom det?
– Nej, det var Björn Wahlström.
– Men Dalborg följde upp det, och såg tillsammans med Wahlström och dåvarande finansministern Allan Larsson till att Penser inte hade en spänn kvar.
Vad är din kommentar till det här?
– Det som Hans Dalborg säger stämmer.
– Det är den kommentar jag har.
Men enligt Lönnerblad är det värre än så.
Han riktar i sin bok skarp kritik mot Dalborgs agerande som nytillträdd vd för Nordea (dåvarande Nordbanken) i början av 90-talet.
Det var enligt Lönnerblad dels för att Dalborg enligt lagen då borde ha begärt Nordbanken i konkurs på grund av bankens dåvarande dåliga ekonomiska ställning, men att Dalborg underlät att göra det.
Och dels för att Dalborg medvetet sa att Nordbanken bara behövde 5 miljarder kronor i kapitaltillskott, fast banken i slutändan fick kapitaltillskott på 60 miljarder kronor innan faran var över.
– Det där är historia, och är inget som jag kan kommentera, säger Nordeas talesperson Helena Östman om kapitaltillskotten.
– Det var länge sedan.
Vad anser du om Lönnerblads krav på att Dalborg omedelbart borde avsättas som styrelseordförande för Nordea och sättas i fängelse?
– Jag har inga kommentarer till det över huvud taget.
Lönnerblad skriver i boken att Dalborg gjorde så här i maskopi med Nordbankens dåvarande nya styrelseordförande Jacob Palmstierna, för att de båda ville vara kvar på sina nya topp-positioner som vd och ordförande för en svensk storbank - i stället för att direkt lägga ner den.
Vad skulle Dalborg ha tjänat på att medvetet hindra att Nordbanken gick i konkurs, om banken var konkursmässig?
– Han hade tidigare tappat sin tjänst på Skandia, men hade fått det här nya toppjobbet som vd på Nordbanken.
– Och Jacob Palmstierna kom även dit som styrelseordförande, efter att han blivit sparkad från SEB.
Så det var på grund av egna, karriärmässiga skäl?
– För att få behålla sina tjänster, ville de rädda Nordbanken till varje pris.
– De kringgick helt och hållet alla lagar och regler som gällde.
Kan det ha funnits argument som att det skulle ha skadat Sveriges anseende internationellt, om man lät en storbank som Nordbanken kollapsa?
– Det påverkar väl inte Sveriges anseende mer än om Volvo eller Saab kollapsar.
– 1929 kraschade alla banker i New York.
– Det man borde ha gjort var att låta Nordbanken gå omkull och rädda spararnas pengar, och inte låta banken leva vidare och sedan betala stora bonusar till ledningen.
Vad anser du sammantaget om Dalborgs etiska hållning?
– Den är förfärlig.
– Han borde sitta i fängelse.
– Sedermera har han utsetts till etikgeneral, fast han själv agerat tvärtemot god etik.
Nu har finländaren Björn Wahlroos tagit kontrollen över Nordea via sitt bolag Sampo.
Vad är ditt råd till Wahlroos?
– Avsätt Hans Dalborg så fort som möjligt, rensa i Nordea, och tillsätt en oberoende utredning av den förra bankkrisen.
– Politikerna har lovat och motionerat i riksdagen om en sådan utredning som borde genomföras.
Lönnerblad fyller i:
– Framför allt gäller det Nordbankens nyemission år 1991.
– Då bad Dalborg först om ett kapitaltillskott på 5 miljarder kronor från aktieägarna.
– Och bara några månader senare bad han om ytterligare 20 miljarder.
– Det var ett rent bedrägeri gentemot aktieägarna.
Du menar att Dalborg redan från början visste att Nordbanken behövde ett större kapitaltillskott än 5 miljarder kronor?
– Ja, oh ja.
Lönnerblad tar även upp att Nordbanken dessförinnan borde ha begärts i konkurs.
Den 1 februari år 1990 fanns det krav på att svenska banker skulle ha en så kallad ”kapitaltäckningsgrad” på minst 8 procent.
– Men Nordbanken hade då en kapitaltäckningsgrad på noll procent.
– Nordbanken låg risigast till av alla svenska banker, men fick senare det största stödet också.
Nordbanken var konkursmässigt?
– Om en bank saknar kapitaltäckningsgrad är man skyldig att upprätta kontrollbalansräkning, och begära sig själv i konkurs.
– Annars blir hela styrelsen ansvarig.
– Nordbanken gjorde ingen sådan begäran, och det är det största felet Dalborg har begått.
Borde han ställas inför rätta på grund av det?
– Ja, självfallet.
– I ett litet småbolag är det samma sak.
– Då blir styrelsen personligt betalningsansvarig om man har lurat allmänheten.
Hur kunde Dalborg komma undan med det?
– Staten stöttade.
– Det var den borgerliga regeringen med Bo Lundgren och Carl Bildt.
Så de begick också oegentligheter i samband med detta?
– Man får inte agera så här.
– Man kan inte det.
– Man måste tala om för aktieägarna hur det ligger till.
– Det här var helt vilseledande.
– Man sa att ”Vi behöver 5 miljarder kronor, och klarar oss med det. Det är vad vi behöver för vår expansion.”
– Och vad gör man då? Jo, man lockar de privata aktieägarna att pumpa in pengar.
– De flög förstås i taket när de insåg att de blivit lurade, och hotade stämma Nordbanken.
– Sedan ingick de en förlikning i hemlighet med Nordbanken som jag inte ens själv är insatt i.
– Så aktieägarna fick en ersättning för de aktier de investerat i.
– Annars hade de stämt Nordbanken.
– Det här var ett brott, en kriminell handling.
Vilket straff är det för sådant?
– Fängelse.
– Det är straffet om styrelsen och framför allt vd desinformerar aktieägarna och staten.
Svenska staten var också aktieägare i Nordbanken.
Och Dalborg är trots allt fortfarande ordförande i nuvarande Nordea?
– Ja. Och han är även ordförande i etikfrågor.
Det var på gång att göras en oberoende utredning om den förra bankkrisen i början av 90-talet.
– Det arrangerades en sammankomst om det år 2000 eller 2002, med politiker närvarande.
– Det lovades att det skulle göras en sådan utredning, och fanns motioner om det i riksdagen.
– Men det blev inte så.
– Man gjorde om det så att Hans Dalborg blev ”etikgeneral” för att undersöka hur företagen sköter sig i etiska frågor, fast det var bankerna som inte skötte sig etiskt och Dalborg borde sitta i fängelse.
Lönnerblad nämner parallellfallet med den franska statliga banken Credit Lyonnais vars vd fick fängelse i fem år.
– Vd:n ljög om bankens situation.
I sin bok tar Lönnerblad upp att Nordea är den svenska bank som lånat ut klart mest pengar, 200 miljarder kronor, till de så kallade riskkapitalbolagen som köper företag med lånade pengar.
– Det kan spricka när som helst.
– Just nu går det bättre för företagen och börskurserna stiger, men arbetslösheten ökar för att bankerna säger upp lån till företagen.
Lönnerblad beskriver även i boken hur Nordea ”stal” bolaget Nobel Industrier från ur finansmannen Erik Pensers händer.
Var det även Dalborg som låg bakom det?
– Nej, det var Björn Wahlström.
– Men Dalborg följde upp det, och såg tillsammans med Wahlström och dåvarande finansministern Allan Larsson till att Penser inte hade en spänn kvar.
Ian Hammar
08-545 871 51
ian.hammar@realtid.se
