[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

När den engelska dagstidningen The Guardian skulle rösta fram världens bästa kärleksroman, var det Emily Brontës Svindlande höjder som vann första priset.

Av de tre systrarna Brontë som skrev böcker var Emily Brontë den stora drömmaren.

Emily Brontë (1818 -1848) var femte barnet i en syskonskara på sex barn. 1845 började hon skriva på Svindlande höjder och den utgavs 1847 under den manliga pseudonymen Ellis Bell. Romanen publicerades året före Brontës död.

Boken med sitt löst sammanfogade slut, sin mörka och våldsamma intrig och sin oförsonliga huvudperson, föll inte Emily Brontës samtid i smaken. Hon befann sig länge i skuggan av sin äldre syster Charlotte som med sin bok Jane Eyre blev 1800-talets stora läsarfavorit. Nu har pendeln svängt och man betraktar henne nu som den mest moderna av de två.

Hur kan det komma sig? Emily Brontë svarar för en roman med stor känsla och sinnlighet, som det är svårt att hitta i moderna romaner, där den omåttligt populära Twilight-serien som är skriven av Stephenie Meyer måste betraktas som förhållandevis kysk roman, även om känslorna är lika starka. Bägge författarna bryter på olika sätt mot tabun och förhållanden som råder i tiden.

Bellas och Edwards kärleksrelation i Twilightserien skildras på ett minst lika djupgående som den mellan Catherine och Heathcliff i Svindlande höjder. Skillnaden ligger i att vår acceptans för sociala olikheter – hur olika ett parförhållande får se ut – som har ökat dramatiskt i vår tid. Dagens verkliga kärlekshistoria mellan Kronprinsessan Victoria och Daniel, som kommer från enkla förhållanden i Ockelbo, är bara ett exempel.

I artonhundratalets England skulle det vara en omöjlighet för en kunglighet att gifta sig med en ofrälse. I dagens Amerika går det bra att i romanform på ett trovärdigt sätt till och med en skildra kärlekshistoria, mellan en vampyr och en vanlig kvinna.

1800-talets England präglades av stora motsättningar mellan härskare och tjänstefolk. Även kvinnans roll var underordnad mannens på ett tydligt sätt – som gjorde att de som av olika skäl ansågs som underordnade och inte passade in i det gängse mönstret – alltid fick svårt att hävda sina juridiska och sociala rättigheter, och lätt kunde råka illa ut.

Emily Brontës enda roman Svindlande höjder ansågs för djärv för sin tid och hamnade i skuggan systerns Jane Eyre, men i dag räknas Brontës romantiska och tragiska berättelse till en av världslitteraturens absolut främsta kärleksromaner, som tål att läsas och om igen.

Svindlande höjder har kallats för årtusendets kärlekshistoria och har gestaltats i flera olika filmversioner – den senaste versionen av boken gjordes så sent som år 2009 – med Tom Hardy Andrew Lincoln och Charlotte Riley i titelrollerna.

Det är en mörk, sensuell och spännande handling som håller läsaren i ett fast grepp genom hela boken. Svindlande höjder handlar om hittebarnet Heathcliff som kommer som liten till familjen Earnshaw på godset Wuthering Heights. Pojken blir inte adopterad. Han får därför inte samma rättigheter, som de två övriga barnen i familjen. Han är älskad av sin fosterfar och fostersystern Catherine, men avskydd av sin fosterbror som från början är full av hat och svartsjuk på Heathcliff.

När fosterfadern plötsligt dör övertas godset av den biologiska sonen. Han vill genast degradera Heathcliff, till det hittebarn han en gång var. Det försvårar Heathcliffs liv på ett dramatiskt sätt. Den enda som fortsätter att älska honom är fostersystern.

De förblir oskiljaktiga. Men den passionerade och uppslitande kärlekshistorien mellan Heathcliff och Cathrine får snart förödande konsekvenser för både dom själva och den närmaste omgivningen. Med Heathcliff inom sig är hon aldrig undergiven, aldrig ladylik. Hans närvaro ger Cathrine kraft att vara den hon är.

Paradiset måste krossas. Det sker Cathrine blir biten av en hund på granngodset och blir kvar där under fem veckor. Gradvis skolas hon in i ett helt annat socialt sammanhang, som inte längre passar in i hennes ”gamla” liv. Cathrine uppfostras och får lära sig hur en dam skall bete sig. Gradvis skolas hon också in i den ”rätta” sociala kvinnligheten. Heathcliff känner sig plötsligt helt utesluten och förvisad både från sitt gamla liv och från den han älskar.

När Heathcliff inser att Cathrine tänker gifta sig med Edgar som är ägaren till granngodset lämnar han det som under alla år varit hans hem. Flera år senare och sex månader efter Cathrines bröllop återvänder han. Då är allting redan för sent.

Vad boken handlar om hur andra drabbas av bokens ”antihjältar” Cathrine och Heathcliffs våldsamma och omtumlande kärlekshistoria, där deras själviska krav på varandra, utan några som helst avkall får förödande konsekvenser för alla inblandade.

Som berättelse är Svindlande höjder uppburen i olika tidsskikt och berättartekniken invecklad som en freudiansk dröm – där den öppnade gränsen mellan verkligt och magiskt får illustrera själens djupskikt – skriver Karin Johannisson i förordet till den senaste svenska upplagan av boken.

Just genom de teknikerna påminner romanen om Mary Shelleys Frankenstein. Den kan läsas som en tematisering av de motsattas förening: kultur och natur, förnuft och känsla, manligt och kvinnligt, vilt och vekt – om den dröm som ger den kvinnliga författaren rätt att tillägna sig det andra könets attribut.

I dag är romanens starka känslor, ångesten inför vem man är kan och får vara, hypermodern.

Mats Lönnerblad
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen
Ordf. Bankrättsföreningen