[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Kärlek berör alla människor. Vi skriver böcker om olika slags kärlek, sjunger och komponerar visor och musikstycken. Om sökandet efter den största kärleken handlar Paulo Coelhos nya bok Valkyriorna.

Den skrevs redan 1992, bara åtta månader efter att Paulo Coelhos första bok Alkemisten blivit publicerad. Men det är först 2010 som boken har blivit översatt till svenska.

Den kärlek som Coelho ofta återkommer till i sina böcker är själva sökandet efter kärleken, från Gud och våra medmänniskor, den kärlek som visar oss vägen. Om vi är beredda att acceptera alla våra fel och brister och ändå tycker vi är värda ett gott och lyckligt liv, då är vi på väg att öppna ett enormt fönster där kärleken kan komma in, menar han.

Men kärleken kommer inte till oss av sig själv. Den är något vi måste arbeta för och söka efter, menar Paulo Coelho, som berättar hur han själv ger sig ut i öknen med sin hustru i 40 dagar för att komma i kontakt med Den Helige Ande, Världssjälen och Valkyriorna. Vad vi behöver är förebilder: människor som jungfru Maria, heliga Teresa, Jeanne D´Arc. Människor som hade förmågan att förverkliga sina drömmar och kämpa för sina goda idéer. Om vi älskar varandra förändras världen. Det är kärlekens ljus som upplöser skuldens mörker. Vi blir själva starka i kärleken, genom att ta emot Guds kärlek.

I Första Korintierbrevet finner Coelho de väl valda orden om den kärlek han beskriver: Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheter och har hela kunskapen, och om jag har all tro så jag kan förflytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.

I Bröderna Karamazov berättar Dostojevskij historien om storinkvisitorn, som Coelho återger med egna ord för att illustrera vad den sanna kärleken betyder. Under de religiösa förföljelserna i Sevilla, då alla som inte hade samma åsikter som kyrkan fängslades och brändes levande, återvänder Kristus till jorden och går som en bland många på stadens gator. Men storinkvisitorn lägger märke till Jesus i folkmassan och beordrar att han skall tas till fånga.

Och han frågar Jesus varför han har återvänt just vid den tidpunkten. ”Du ställer till det för oss”, säger Storinkvisitorn. ”När det kommer till kritan var dina ideal visserligen mycket vackra, men det är vi som håller på att genomföra dem i praktiken”

Han säger att även om en sträng dom i framtiden skulle drabba inkvisitionen, så är den absolut nödvändig. Det tjänade ingenting till att ständigt tala om fred, när människornas hjärtan alltid befann sig i krig, inte heller att tala om en bättre värld, när det fanns så mycket hat och så mycket fattigdom i människors hjärtan.

”Du sade att alla människor är lika mycket värda, att alla har det gudomliga ljuset inom sig, men du glömde att människor är osäkra och behöver någon som visar dem vägen – som vi. Stör inte vårt arbete, ge dig iväg härifrån”, säger Storinkvisitorn och radar upp en rad briljanta argument inför Jesus.

När han slutat tala fylls fängelsecellen av en mäktig tystnad. Sedan går Jesus fram till storinkvisitorn och kysser honom på kinden.

”Du kanske har rätt”, säger Jesus. "Men min kärlek är starkare".

Trots alla orättvisor, trots att vi oförtjänt drabbas av lidande, trots att vi känner oss oförmögna att förändra det som är fel med oss människor och världen, trots storinkvisitorns alla lysande argument – så är kärleken ändå starkast. Det är kärleken som kommer att hjälpa oss att växa. Och först när vi finner den kommer vi att kunna förstå stjärnor, änglar och mirakel.

Mats Lönnerblad
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen
Ordf. Bankrättsföreningen