[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Birgitta Forsberg: Fritt fall. Spelet om Swedbank
Ekerlids Förlag

För att bli extremt lönsam måste en bank ta extremt höga risker. Totalt ökade de svenska bankerna sin utlåning från 1986 och framåt med 70 procent av BNP, till cirka 140 procent av BNP. Det var genom denna farliga ekonomiska strategi som den svenska bankkrisen inleddes redan 1987 och slutade först 1993, vilket fortfarande inte många banker och analytiker förstått de ekonomiska konsekvenserna av.

Det hela slutade självfallet med den största bankkris som lilla Sverige någonsin har upplevt. Krisen raderade ut 60 000 skötsamma svenska företag och gjorde att 400 000 människor blev permanent arbetslösa. Regeringen räddade storbankerna. Allmänheten och företagen fick vara med och betala. Regeringen Bildt och bankminister Bo Lundgren struntade i vad som hände med de drabbade företagen.

Denna förra svenska kris kan jämföras med vad Island nu går igenom. Islands ekonomiska krasch, vars rättsliga efterspel fortfarande pågår, orsakades av de isländska bankerna. Under den förra bankkrisen i Sverige, var det Gota Bank, Nordbanken SEB och Första Sparbanken som var mest illa ute. Handelsbanken klarade sig relativt oskadd, även om även den gick med stora förluster.

Första Sparbanken, som bytt namn till Swedbank, glömde snabbt vad som hade hänt och gjorde om samma misstag på nytt. Samtidigt som den globala bankkrisen inleddes 2007 var redan Swedbank på fallrepet genom samma oförsiktiga politik som man tillämpat under den förra krisen.
Den som på ett utomordentligt analytiskt och detaljrikt sätt har dokumenterat dessa händelser om Swedbanks väg mot avgrunden under denna globala kris (2007 -?) är Birgitta Forsberg i sin nyutkomna bok: Forsberg har lång erfarenhet av ekonomijournalistik efter att ha arbetat på Dow Jones, Reuters, Veckans Affärer och i USA på San Francisco Chronicle. Sedan 2006 jobbar hon på tidningen Affärsvärlden, och 2005 utsåg Sveriges tidskrifter henne till Årets Journalist.

Swedbank började bädda för sin egen kris redan 2003. Det var när ordförande Carl Eric Stålberg tillsammans med styrelsen hade bestämt hur mycket kapital Swedbank behövde och sedan räknat baklänges på hur det skulle förändra bankens mål. Banken skulle köpa tillbaka aktier för att få ner sitt kapital, i stället för att skydda spararnas pengar, och återköpen ledde enligt Birgitta Forsberg till att avkastningsmålet kunde höjas.
Aktieägarna skulle inte gå lottlösa ur denna pengafest. Banken höjde utdelningsmålet till lägst 40 procent av resultatet. Inte ens Stålberg (som varit med under den förra bankkrisen) tycktes se något behov att ha rejält med pengar i botten för att stabilisera företaget efter den förra krisen.

Egentligen borde detta ha fått marknadsaktörerna att dra öronen åt sig. Men analytikerna verkade mycket nöjda med "pengamaskinen" och ingen verkade reflektera över konsekvenserna.

Med Swedbank i spetsen galopperade även Nordea och SEB på nytt mot avgrunden utan att någon (Finansinspektionen eller regeringen Reinfeldt) lyfte ett finger för att stoppa bankernas vilda framfart i Baltikum innan det var för sent. Ändå har inga huvuden rullat, skriver Birgitta Forsberg. På typiskt svenskt manér sitter de flesta ansvariga kvar eller har förflyttats sidvärts. I landet Lagom är ingen bankman någonsin skyldig till något i finansvärlden, skriver Forsberg.

Swedbanks före detta arbetande styrelseordförande Carl Erik Stålberg och tidigare vd Jan Lidén jobbade på banken redan under den förra ”hemmagjorda” bankkrisen och borde ha lärt sig något om hur den svenska bankverksamheten fungerar. Mats Odell var kommunikationsminister under den förra krisen. Den här gången var han dessutom finansmarknadsminister.

I stället för att med hökögon spana ut över Östersjön för att se vad Swedbank, och delstatliga Nordea, höll på med i Baltikum ägnade Odell mycket tid åt att göra reklam för Finansplats Stockholm, en idé om att göra Stockholm till ett stort finansiellt centrum. Det är något som Sverige inte förtjänar, så länge regeringen inte vidtar kraftiga åtgärder mot de banker som äventyrar landets ekonomiska existens två gånger, med enorma konsekvenser för alla dem som drabbas.

Mats Lönnerblad
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen
Ordf. Bankrättsföreningen