|
[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk] En bankmans bekännelse Av Mats Lönnerblad - Sundsvalls Tidning - 2011-10-25 Det var en period av fusioner och utlåningshysteri från de svenska bankerna - som ville växa sig större till varje pris. Torbjörn Ohlsson debutbok "Girighet eller makt" är en skönlitterär berättelse byggd på verkliga händelser och handlar om bankernas utveckling under slutet av 70-talet fram till 1991. Under hela sitt yrkesliv arbetade han själv i en och samma bank med allt från egna kundkontakter till säkerhetsfrågor. Han visar sig ha rätt perspektiv på vad som hände under denna våldsamma fusions- och utlåningsyra från mitten av 80-talet, som till slut kulminerade i den värsta bankkris (1987-1993) Sverige någonsin skådat. I boken hänvisar Ohlsson också till forskare som studerat företagsfusioner och läst fusionsutredningar. Utmärkande för samtliga är att de är alltför optimistiska. Det verkar som om företagsledningar tror att bara de får större makt och flera anställda så kommer även resultaten automatiskt att förbättras och marknadsandelarna att öka. I stället har det ofta blivit precis tvärtom inom servicesektorn, även i bankbranschen. Företagen blir bara större, mer byråkratiska och mer okänsliga för kundernas önskemål. Den förra bankkrisen visar också klart att de högsta cheferna blir oåtkomliga för marknaden och isolerar sig från verkligheten. Facit av detta storhetsvansinne ser vi i dag. Bara i år kommer 6 000 jobb att ryka inom denna bransch. Nästa år fortsätter bankerna att jaga kostnader för att nå upp till lagstadgad kapitaltäckningsgrad. Även kontrollen av bankerna har varit dålig. Det är först i år som Bankinspektionen (som bytt namn till Finansinspektionen) har ökat vaksamheten över svenska banker. Man börjar förstå hur mycket som står på spel under denna globala finanskris och att i slutändan leder bankkriser till ökade kostnader för både företagen och staten. Det interna frosseriet inom den svenska bankvärlden är nog mindre känt för allmänheten, men också det skildrar Torbjörn Ohlsson med stor detaljrikedom och inlevelse. De stora middagarna avlöser varandra, inte minst när den Centrala Bankkommitttén bjuder in till sin årliga marknadskonferens i Stockholm. Middagen som beskrivs är inget undantag från tidigare middagar; Efter en välkomstdrink serveras ostron tillsammans med en torr Chablis, sedan halstrad gös med hummersås med en ekfatslagrad Chardonnay. Desserten blir limemarinerade jordgubbar med mandelgrädde och en söt Sauternes. Dessa middagar brukar alltid avslutas med ett tack till alla småsparare för god mat och gott vin. De deltagare som årligen besökte konferenserna visste att de orden skulle komma, men de väcker alltid samma munterhet. Skrattet skulle nog fastna i halsen om bankerna satte sig in i de stora personliga tragedier som varje ny bankkris orsakar. I stället för att fokusera på kärnverksamheten, verkar de svenska bankerna syssla med allting annat utanför den egna sfären. Som att den lilla bank som Ohlsson skildrar går in som huvudsponsor för ansökan och genomförande av Vinter-OS 1994 i Östersund. Att bli OS-bank kändes stort och viktigt inte bara för den jämtländska banken utan för länet och hela landet. Torbjörn Ohlsson reagerar också på hur bankerna annonserade om hur lätt det var att få låna pengar, vilket gjorde att kunderna strömmade till. Det var en bild som många uppfattade som oetisk, när bankens chefer kastade sedlar omkring sig och samtidigt uppmanade kunderna att komma in på kontoren och låna mer pengar. Torbjörn Ohlsson reagerar också mot bankernas rådgivarroll, där de talar sig varma för aktier som sedan snabbt faller i värde. Den förra svenska bankkrisen var den största kris Sverige haft sedan Kreugerkraschen. Hur denna kris kommer att sluta för Sveriges del vet vi inte. Men det är intressant att få höra vad bankerna anställda själva tycker. Därför är Torbjörn Ohlssons bok väl värd att läsa och begrunda eftersom jag saknar sanna berättelser inifrån bankerna och jag ser därför fram mot hans nästa bok.
Mats Lönnerblad
|
|
|
|
|
|
Hemsida |