I snart tre decennier har socialdemokratin  drivit en politik som skadat rättssäkerheten och därmed berövat medborgarna makt till förmån för regimen och det socialdemokratiska partiets makt i vår enpartistat.

Domstolarnas makt har stegvis försvagats genom  politisering av domarutnämningarna särskilt domarna i appellationsdomstolarna och Högsta domstolen.
 
Genom partitillhörighet eller tjänstgöring i departementen med nära samröre med departementschefer och andra företrädare för det statsbärande  partiet utvaskas enkelt vilka domare som efter befordran kan förväntas följa regeringens intentioner och i vart fall ej gå emot statsmakten i politiskt laddade tvister.

Dessa domare får vidare förtroendet att dominera utredningarna för lagstiftningen och får därmed tillfällen att åskådliggöra sitt lydnadsförhållande icke minst att genom generalklausuler (gummiparagrafer) försvaga eller eliminera det rättsliga skyddet för medborgarnas civila rättigheter

Domstolarnas statsrättsliga ställning har också försvagats genom återkommande lagändringar med svårigheter att överklaga felaktiga domar. Unikt för Sverige är att efter lagändring i början av 1970-talet är Högsta domstolen uttryckligen förbjuden att ändra felaktiga domar.

Som prejudikatinstans ger Högsta domstolen enastående möjligheter för justitieråden att extraknäcka. Exempelvis finns det justitieråd som utöver sin ordinarie  dommarlön om ca 800.000 kr tjänar 3 miljoner på extraknäcken.

Kritik mot dessa missförhållanden och deras hot mot rättssäkerheten har självfallet lämnats därhän.

De offensiva insatserna mot rättssäkerheten som syftar till att vrida rättsordningen till ett vapen mot medborgarna och deras förut av lagarna skyddade maktrevir fortgår ständigt - till fullföljande av den osunda målsättningen.

Senast den 5 september 2003  får vi via tidningsnotiser veta att antalet tingsrätter kan d v s enligt den doserade propagandan skall inom kort  halveras.

Domstolsverkets  lydige generaldirektör Stefan Strömberg påstår att en halvering hotar inte rättssäkerheten och tror att förslaget kommer att leda till besparingar om 150 miljoner kr per år. Han tänker sig vidare möjligheten att få prövningstillstånd i hovrätt och kammarrätt ska begränsas.

Klagorätten är grundläggande för domarens ansträngning att döma rätt och rättssäkerheten stagas självfallet av möjligheten för medborgaren att få rättelse av en felaktig dom.

Redan har mot riksdagens intentioner ett antal s k mindre tingsrätter nedlagts motiverad av den bedrägliga uppgiften att rättssäkerheten ökar med större domstolar och att rationaliseringar ökar effektiviteten och därmed rättssäkerheten .

Principiellt förhåller det sig dock så att rättssäkerheten är ömtålig, lätt att skada så  att civiliserade länder är påtagligt försiktiga med offensiva anslag mot rättssäkerhetsorganen och dess utövare främst domarna vars självständighet och oberoende är den eftersträvade garantin för att rättstillämpningen skall följa lagarna även om den skulle misshaga regeringen eller ett statsbärande parti.

Domarnas oberoende  får naturligtvis en törn vid ovissheten om att bli utan arbete eller godtyckligt förflyttas till andra yrken och orter.

En kraftig signal till domarna  att den som betalar fiolerna också bestämmer hur det skall låta.

Slås  domstolarna samman till större enheter får statsmakten mycket bekvämare att kontrollera att ingen domare avviker från anbefallda eller diskret uttalade mönster.

Stora domstolar förstärker ingalunda rättssäkerheten mycket troligare tvärtom. Icke heller är det sant att de små domstolarna ej kan fullgöra sina uppgifter på ett med rättssäkerheten förenligt sätt.

Klagomål i den riktningen har av naturliga skäl ej förkommit bland annat för att domargärningen är utpräglat individuell och resultatet ej beroende på antalet domare samtidigt som en så kamratlig stämning råder i de små enheterna att ingen behöver skämmas över att rådgöra med en medarbetare.

Beklagligtvis har rättsäkerhetsbegreppet vandaliserats så till den grad att inte ens professionella (jurister) är säkra på dess innebörd och räckkvid eller hur det kan skadas

Journalisterna är tyvärr också de så bortkollrade av begreppsförvirringen att påbyggnaden av destruktiva insatser mot den redan mycket allvarligt skadade rättssäkerhet kan få passera som en liten notis.

Lennart Hane,
Advokat

Bankrättsföreningen