Hej
Charlotte!
Jag
har nyligen skrivit mail till dig med
anledning av
Börje Ramsbros stämning av
Stiftelsen Industrifonden och alla
oegentligheter som den har begått och
alla oförskämdheter ledande personer och
advokater har vräkt ur sig mot honom.
Eftersom det inte går att få kontakt med
dig, undrar jag vad du egentligen gör
eller inte gör i det här ärendet? Hur
ser du på ditt ansvar som
styrelseordförande i
Stiftelsen Industrifonden?
Jag har också
tagit del av ett brev som Börje skrev
till dig för knappt ett år sedan och där
han, vänligt och kortfattat, bad dig att
personligen ta del av bevis, som tydligt
visar att Claes de Neegaard och hans
advokat/er är fel ute. Då hänvisar du
till
Claes de Neergaard! Det är ungefär lika
smart som att låta vargen vakta fåren.
Att vara
styrelseordförande i Industrifonden
måste väl innebära att du har det
yttersta ansvaret för att organisationen
håller sig inom
stiftelsens stadgar och
gällande lagstiftning,
och helst också uppför sig anständigt?
Eller stämmer inte detta? Nu har du
återigen bett Industrifondens VD Claes
de Neergaard, en huvudperson i denna
fråga med ansvar att reda ut
Industrifondens tidigare medarbetares
(och styrelseordförandes)
oegentligheter, att besvara även mina
mail. Vad är du rädd för? Det är (vad
jag känner till) inte du som har begått
brotten, men du är ytterst ansvarig för
att de reds upp.
Debatten om fler kvinnor i våra
styrelser går oftast ut på att, förutom
att få in fler olika sorters
kompetenser, det antas bli en mer
mänsklig och samarbetsvillig inriktning
inom och utom gruppen. Inte sant? Jag
känner faktiskt att jag förväntar mig
mer från dig som kvinnlig ordförande, än
om det hade varit en man, särskilt om
det hade varit en man typ Claes de
Neergaard. Honom kan man inte vänta sig
något annat av, än att han gör sitt
bästa för att putsa den image som han
själv tror att han har. Detta har jag
med säkerhet förstått utan att ha
träffat honom personligen.
Du
kanske inte riktigt vet vad
det här ärendet
handlar om? För säkerhets skull ska jag
här uppdatera dig med ett urval av
episoder under de senaste sex åren.
Först
en kopia av svarsmailet jag fick i
slutet på augusti i år:
"Hej,
Tack för mail som
Du skickat till Industrifondens
styrelseordförande. Hon har bett mig att
besvara dem.
Industrifonden har
under 33 års verksamhet försett över
1000 företag med ca 15 miljarder kronor
i kapital. Den situation som
uppstått kring Börje Ramsbro och System
3R är helt extrem. Något liknande har
vi aldrig ställts inför.
Industrifonden har
tillmötesgått Ramsbros önskemål om extra
juridisk
genomlysning och vi har beställt en i
vårt tycke heltäckande second opinion.
Vår tolkning är att
ej heller denna fann att Ramsbro har
något rättmätigt krav
gentemot Industrifonden.
Vi beklagar
självfallet den uppkomna situationen och
avvaktar den juridiska prövning som nu
inletts. Under denna tid kommer vi inte
att kommentera saken vidare.
Med vänlig hälsning
Claes de Neergaard
VD "
Som du ser
upprepar han floskler som står på
Industrifondens hemsida, vilka jag i
stort har ifrågasatt i tidigare inlägg.
Understruken text verkar vara ett mantra
som medarbetare inom Industrifonden
ständigt återkommer till och troligen
mumlar även i sömnen. Mailet innehåller
också en upprepning av den grova lögnen
om att en extra, saklig, juridisk
genomlysning har gjorts på de grunder
som Börje Ramsbro efterfrågat. Detta är
inte sant
och ni har
hittills inte vågat ta del av det
underlag som framkommit och som klart
visar att det inte är sant.
För
din information återkommer jag här till
några episoder som har inträffat under
de senaste sex åren.
– Din
föregångare, Sven-Åke Johansson,
utlovade i maj 2006 en förnyad prövning
av Börjes anspråk på ersättning för 30
000 aktier, stöldgods
som industrifonden lagt beslag på. Denne
bekräftade att prövningen skulle utgå
från den s.k. ”Vitboken om System
3R-affären” och övrigt överlämnat
material.
–
Svaret kom den 4 december 2006. Det
visade sig att den s.k. förnyade
prövningen inte var baserad på det
underlag som Börje överlämnat, utan var
snarare ett önsketänkande om hur det
borde ha gått till när Industrifonden
blev ”ägare” till dessa aktier den 28
januari 1994.
–
Svaret innehöll flera grovt felaktiga
påståenden. Börje framförde då detta
till Sven-Åke Johansson och till Claes
de Neergaard och ville ha ett
sammanträffande med de jurister som hade
upprättat prövningen.
– Ett
sammanträffande ville inte
Industrifonden vara med om. Slutligen
överlämnades prövningen, vilken var
gjord av advokatfirman Södermarks och en
jävig advokat. Naturligtvis påtalade
Börje detta, men Industrifonden ansåg
ärendet avslutat.
–
Börje tog då själv
initiativ
till ett
rättsutlåtande av
advokat Percy Bratt,
som bekräftade att flera brott var
begångna. Det
nonchalerades fullständigt av
Industrifonden. Därefter anlitade Börje
en helt oberoende och fristående
professor, Per Samuelsson,
för att göra
ytterligare ett kvalificerat
rättsutlåtande utifrån samma material
som Sven-Åke Johansson hade fått. Per
kom fram till i huvudsak samma sak som
Percy Bratt. Men detta avvisades också
av Industrifonden.
–
Industrifonden vidhöll likt en envis
åsna att det var förlikningen från den 8
mars 2000 som gällde, punkt slut, och
ville inte diskutera någonting som
helst. (Det var en förlikning som Börje
till slut hade tvingats skriva på under
hot om omedelbar personlig konkurs.)
Observera att i förlikningsavtalet är
inte Industrifonden part överhuvudtaget.
–
Eftersom Börje var övertygad om att en
rad oegentligheter hade begåtts, och
efter att ha spenderat cirka en halv
miljon kronor på rättsutlåtanden som
Industrifonden vägrade att ens titta på,
valde han en annan väg. Han begav sig
till Riksarkivet i Arninge.
– Här
fick han napp. Han hittade dokument som
gjorde att han fick en klarare bild över
hur bedrägerierna hade gått till, och
att Stiftelsen Småföretagarfonden hade
fått tjäna som bulvan för att kunna
genomföra kuppen. En helt ny värld
öppnade sig.
– Nu kunde Börje
styrka
det han redan visste, nämligen att
Industrifondens styrelse och ledning
framfört osanna uppgifter. Påståendet
att Industrifonden hade fått ”ärva”
dessa aktier av Stiftelsen
Småföretagarfonden är
fantasier, eftersom
Stiftelsen Småföretagarfonden inte
vid något tillfälle
förvärvat några aktier i System 3R. Det fanns
inget att ärva.
–
Industrifonden som gjort det påstådda
förvärvet gömmer sig bakom Stiftelsen
Småföretagarfonden, vilken inte
har gjort något förvärv. Industrifonden fick
inte enligt stadgarna göra några egna
förvärv. Ej heller Företagskapital AB,
med förvaltningsavtal med
Industrifonden, fick göra några förvärv.
Och i den "ärvda" portföljen från
Stiftelsen Småföretagarfonden fanns inga
aktier från System 3R.
–
Allt vilar alltså på en lögn och detta
måste redas ut. Förlikningsavtalet som
Industrifonden klänger sig fast vid, kan
man inte åberopa, då fonden inte är part
i avtalet vare sig direkt eller
indirekt. För övrigt hade Industrifonden
redan avvecklat sitt, olagliga, innehav
i System 3R International AB när
förlikningsavtalet träffades.
–
Förutom detta finns det än fler lögner,
bland annat angående i vilken ordning
förvärven skulle ha skett. Fler lögner
har jag inte plats med här, men Börje
kan visa dig lugnt och sansat hela
förloppet och alla turerna med en rad
aktörer, om och när du vågar ta ett
möte.
Industrifondens ledning har under mer än
tio års tid lämnat oriktiga uppgifter
och vägrat att ta del av bevis. Istället
använder de hela sin fantasi och våra
skattemedel till att försöka slingra sig
undan. Tycker du att det är så det ska
gå till? Står du bakom allt detta? Är
det så här
Industrifonden arbetar med att stödja
företagande/entreprenörskap i Sverige?
Är det så här man ska se på sitt ansvar
som styrelseordförande i en
organisation?
Allt
jag tar upp, och mycket mer därtill, kan
styrkas via dokumentation och
vittnesmål. Jag, eller Börje Ramsbro,
har alltså inte hittat på någonting.
Jag
vädjar till dig som ytterst ansvarig,
och tillsatt av
Regeringen/Näringsdepartement, att ta
kommandot för att reda ut detta.
Hälsningar
Marie-Anne Olsson
Engagerad grävande skribent och
skattebetalare
marieanne.olsson@telia.com
|