Följ Börje Ramsbros tvist med den statliga Stiftelsen Industrifonden!
Varför ljuger Industrifonden?
Av Marie-Anne Olsson - 8 oktober 2001
När jag som lekman inom juridiken har läst och hört om det som har skett, och inte skett, mellan Börje Ramsbro och Stiftelsen Industrifonden, så blir jag nästan yr i mössan. Det är verkligen en soppa (vilket jag gav uttryck för tidigare, se rubriken ”En riktig soppa”). Det dyker upp en hel rad med frågetecken. Jag tycker för min del att det är fullständigt obegripligt, hur Industrifonden, representerad av sin VD och styrelse, har burit sig åt och fortfarande bär sig åt.
Varför har Industrifonden överhuvudtaget hamnat i den kultur av fiffel och båg, som jag skrev om den 3 september – ”Vilken kultur har Industrifonden?” En institution som borde vara angelägen om att ha ett rykte om sig att vara ett stöd för entreprenörer i vårt land. Undrar vad och vilka som ligger bakom detta?
Varför vägrar de att föra sakliga och sansade diskussioner om de verkliga omständigheter som ledde till att de blev ”innehavare” av 30 000 aktier i Börjes företagsgrupp System 3R?
Vad menar Industrifonden med påståendet att Stiftelsen Småföretagarfonden, och två andra köpare, har gjort ett juridiskt giltigt korrekt förvärv av aktierna i System 3R International AB, utan att kunna uppvisa något underlag på att detta gjordes medan Stiftelsen Småföretagarfonden existerade fram till den 31 december 1993?
Hur kan det komma sig att de inte sätter sig ner tillsammans med Börje, och/eller hans representant/er, och går igenom alla tillgängliga dokument och reder ut denna härva på ett ärligt och rättvist sätt? Det borde inte vara svårt.
Varför fortsätter de att slå ifrån sig, ljuga, förneka, fördunkla, slingra sig undan ansvar och därmed bli upphov till att skattepengar går åt till kostsamma, dubiösa advokatinsatser för att försvara detta, istället för att lösa allt till alla parters bästa? Då skulle de kunna fokusera på att ägna sig åt det de egentligen är till för, det vill säga vara en del i kedjan som skapar framtidens företag som det skrivs väldigt mycket om just nu. Detta är inte ett tecken på intelligens.
Hur kan VD Claes de Neergaard ha mage att gång på gång hänvisa till
en ensidig, oärlig, jävig utredning, en s.k. ”second opinion”, senast i
svarsmail från 20120829? Citat:
"Industrifonden har tillmötesgått Ramsbros önskemål om extra juridisk genomlysning och vi har beställt en i vårt tycke heltäckande second opinion. Vår tolkning är att ej heller denna fann att Ramsbro har något rättmätigt krav gentemot Industrifonden” Avbildad: Claes de Neergaard
Orden ”i vårt tycke” säger väl en hel del? De ska alltså vara fria att tycka som de vill, helt på egen hand, och ve den som ifrågasätter de höga herrarnas tyckande och vill ha ett ord med i laget. Varför tror sig Industrifonden ha ensamt tolkningsföreträde?
Varför vidhåller Industrifonden, fortfarande, att Börje inte har någon rätt till ersättning för sitt eget ägande i sitt eget företag, utan hänvisar till ett så kallat förlikningsavtal från 8 mars 2000? Ett förlikningsavtal där Industrifonden inte ens är part.
Varför sätter sig inte Claes de Neergaard in i de två fristående och
kvalificerade rättsutlåtandena enligt nedan? Är han inte läskunnig?
Rättsutlåtande från advokat Percy Bratt
(pdf)
Rättsutlåtande från professor Per Samuelsson
(pdf)
Ja, frågorna är många och jag tänker bara ställa en fråga till:
Varför klickar det inte till i huvudet, eller kanske i hjärtat, på de ansvariga inom Industrifonden, att det kanske ligger någonting i det faktum att Börje fortsätter att kräva ersättning för aktier (alltså inte skadestånd), fortfarande nästan 20 år efter att han lämnade sitt företag System 3R?
Eftersom jag känner Börje sedan ett antal år, vet jag att han inte lider någon nöd, att han inte är dum i huvudet eller har blivit dement. Han har inga oskäliga krav utan vill bara ha rättvisa och normal ersättning. Han tycker helt enkelt inte att det är rätt, att personer som utan att ha gjort ett endaste dugg produktivt, ska ha snott åt sig åtskilliga miljoner. Det gäller både Industrifonden och, inte minst, dess samarbetspartner Håkan Nordquist med familj.
Marie-Anne Olsson
