Staten skyddar bedragare Av Marie-Anne Olsson - 15 februari 2016 Börje Ramsbro stämde 2012 den statliga Stiftelsen Industrifonden som tidigare, i strid med sina stadgar och utan att ha betalat en krona, hade lagt beslag på en tredjedel av aktierna i Börjes företag System 3R International AB. Han krävde en rimlig ersättning för sitt ägande. Tilläggas kan att företaget vid tidpunkten värderades till mellan 175 och 200 Mkr. Som fri skribent har jag under åren satt mig väl in i målet och vad som har lett fram till detta. Jag har granskat ett stort antal dokument och lyssnat på ljudfiler och har en relativt klar bild av läget. Efter 3 år av förberedelser så kom då äntligen huvudförhandlingen till stånd i oktober-november 2015. Självfallet fanns en förhoppning om att rättvisa äntligen skulle skipas, med det bevisläge som Börje hade. Men nu är det bekräftat att det är pengarna som styr. Det är bekräftat att trots överflöd av bevis, både skriftliga, via ljudfiler och muntliga, har den ”svagare parten” ingen chans. Det är bekräftat att det är så vårt rättsväsende fungerar. Läs vidare: Kan man dupera en tingsrätt? Det är uppenbart att Industrifondens styrelse och ledning satt i en prekär knipa. Här finns flera paralleller till den aktuella situationen inom Karolinska Institutet. Industrifonden har under många år före denna process haft chansen att rätta till tidigare misstag. De har dock hårdnackat vägrat att ta itu med det faktum att dess tidigare ledning med berått mod har samarbetat med bedragare. Istället har de villigt låtit sig utnyttjas och satt på skygglapparna. Jag håller tummarna för att den bubblan snart ska spricka, precis som den har gjort på Karolinska Institutet. I den aktuella processen har Industrifonden tagit till alla fula knep man har kunnat komma på. Det första och allvarligaste fula knepet är förstås att de har lagt hela processen i händerna på de personer som ligger bakom den här s. k. "System 3R-affären". De har som ombud valt advokat Hans Bagner, som har varit inblandad alltsedan starten. De har manipulerat dokument i ond tro, vilket jag just nu gör en utredning om. De har kallat in bland andra just de bedragare som vittnen vilka, efter att de bedyrat att de skulle hålla sig till sanningen, tog chansen att ogenerat ljuga inför domstolen. Läs vidare: Tvisternas mästare - lögnernas mästare De vittnen som jag främst tänker på är Håkan Nordquist och Hans Diroft, samt Lars-Ove Håkansson från dåvarande Sparbanken/Sveatornet. Samtliga avlade vittneseden och försäkrade att de skulle hålla sig till sanningen, inget förtiga eller tillägga. Direkt efter att detta var gjort satte lögnerna igång. Lars-Ove Håkansson med ett förflutet som f.d. koncernchef på Skanska, en befattning som han tvingades lämna efter valutaförluster i miljardklassen, slog nog dock rekord i lögner. Han förnekade blankt att han skulle ha varit inblandad i företagsförsäljningen till de ”nya ägarna” Håkan Nordquist och Företagskapital, trots att flera dokument bevisar hans inblandning. Avbildad Lars-Ove Håkansson Han förnekade naturligtvis inblandning, då en man med hans befattning inte frivilligt erkänner att han har varit så urbota dum, blivit grundlurad av smarta klippare och begått ett grovt brott. Håkan Nordquist, med en utpräglad talang för att ljuga och manipulera i alla sammanhang, kände antagligen inga gränser för sitt ljugande ens inför sittande rätt och efter avlagd ed. IPR Forum har nyligen gjort en sammanställning med ett antal klart bevisbara fall av mened begångna av Håkan Nordquist. Avbildad Håkan Nordquist Håkan Nordquist verkar att i bakfickan ha minst två varianter av det som har skett. Om han skulle råka ha förbisett något så hittar han på en, för honom lämplig, variant på studs. Inför domstolen påstod nu Håkan Nordquist till exempel att Börje Ramsbro överlämnat ett undertecknat förvärvsavtal på förmiddagen den 3 december 1993. Detta trots att Börje Ramsbro fick tillgång till avtalet först ca 16.30 på fredagskvällen, undertecknade detsamma och returnerade det med fax c:a 30 minuter senare. Dessa uppgifter är mycket lätt kontrollerbara. Här finns beviset. Syftet med den lögnen var att inför domstolen hävda att först träffade Nordquist med kumpaner ett förvärvsavtal med Börje Ramsbro, och sedan inledde de förhandlingar med bankerna om ett kreditavtal. Han måste naturligtvis dölja att det redan fanns ett hemligt kreditavtal med bankerna om hur företaget skulle förvärvas bakom ryggen på Börje. Läs vidare: Entreprenör i fiffel och båg Hans Dirtoft, som verkar vara den mer följsamma typen, gjorde sitt bästa för att hans lögner skulle stämma överens med de omständigheter som Industrifondens ombud hade instruerat honom om. Han lämnade sitt bidrag till att dölja denna rättsvidriga affär. Avbildad Hans DirtoftMen han hade det inte lätt. Att lögnare har svårt för att hålla ihop alla sina lögner är väl känt, och det var just vad Hans Dirtoft visade prov på. Ett exempel på det är följande. Dirtoft har även vittnat i ett tidigare tvistemål. Då bekräftade han att ett visst dokument var upprättad av honom och Håkan Nordquist, i förhandlingar med Lars-Ove Håkansson, om förvärvet av System 3R. Detta var dock en sak som han inte fick säga som vittne för Stiftelsen Industrifonden. Då hade hans sanning i detta fall stått i direkt strid med Lars-Ove Håkanssons lögner. Denne påstod nämligen att han inte hade sålt företaget eller fört några förhandlingar alls om ägandet. Läs vidare: Under hot om konkurs undertecknades avtal den 3 december 1993 Vad tjänar det till att avlägga ed om det är fritt fram att därefter fabulera fritt utan påföljd? Samtliga dessa tre vittnen stoltserade med omfattande akademisk bildning, men tyvärr hjälper det inte mot notoriskt ljugande - mened. Här finns straffskalan för mened. Domstolslögner raserar fullständigt förtroendet för rättsväsendet, vilket i sig är förödande för hela samhället. Det borde ligga i domstolarnas eget intresse att ta i med hårdhandskarna när vittnen begår brott mot staten. Om jag vore domare skulle jag ta det som en personlig förolämpning att behöva sitta och lyssna till medvetna lögner. I det här fallet kommer förhoppningsvis flera former av efterspel för att påminna dessa herrar om att det inte finns något slags undantagsregler för dem.
Marie-Anne Olsson
Ramsbros tvist med Stiftelsen Industrifonden -
Innehållsförteckning
|