Följ Börje Ramsbros tvist med
den statliga Stiftelsen Industrifonden!
Råttornas Dans
Av Marie-Anne Olsson - 12 januari 2013
När katten är borta dansar råttorna på bordet, det uttrycket har
vi
väl
alla hört. Bilden av hur ett mindre antal råttor dansar på bordet, medan
katten tillfälligtvis lämnat huset, den har dykt upp i mitt huvud då och
då, medan det sakta men säkert klarnar för mig hur kuppen mot System 3R
gick till. Se klickbild.
Det är ett roligt sammanträffande att Börje Ramsbro just är född i lejonets tecken. Det var alltså inte vilken liten huskatt som helst som råttorna hade gett sig i kast med, utan ett lejon fanns i kulisserna, ett lejon som visserligen hade blivit lurat och tilltufsat, men lejon ger sig inte. Vilka råttorna var behöver nog inte förklaras här utan det framgår i nedanstående skrift.
Jag ska försöka göra en lång och komplicerad historia så kort som möjlig. Det hela började med att Börje, i sin roll som hundraprocentig ägare av moderbolaget System 3R Holding AB, med ett antal dotterbolag i olika delar av världen, tog beslutet att inte kvarstå som ensam ägare utan ville ta in delägare. Detta var i början av bank- och finanskrisen runt år 1993 och bankerna var i upplösningstillstånd.
Företagskapital AB, landets första riskkapitalföretag bildat av Staten / Näringsdepartementet (50%) och de fyra affärsbankerna, samt en annan aktör, Håkan Nordquist, fick erbjudande om ett delägarskap, en tredjedel var i det operativa dotterbolaget System 3R International AB tillsammans med System 3R Holding AB / Börje.
För att göra en lång historia kort, utvecklades det
här, i dessa turbulenta tider, till en riktig turbulent historia. Hans
Dirtoft, VD i Företagskapital AB, och hans kompis Håkan N såg
möjligheten att göra ett riktigt klipp mitt i kaoset. Och det var inte
svårt att lura bankerna när de hade fullt upp med att oroa sig för sin
egen fortsatta existens. Börje var också lättlurad. Han hade inte en
tanke på att det var förklädda råttor som hade tagit sig ombord på
System 3R-skutan. Avbildad: Hans Dirtoft
I ett protokoll från ett sammanträde i
arbetsutskottet i Företagskapital den 15 november 1993 kan man
läsa om hur det här gänget planerade att komma över System 3R. Då hade
den statliga Stiftelsen Industrifonden också kommit in i bilden.
Företagskapitals och Industrifondens styrelseordförande var en och
samma, Uno Alfredéen. Det här protokollet är fyra sidor långt, så det
kan inte återges. Avbildad: Uno Alfredéen
Men här är några citat:
– ”Efter långa och hårda förhandlingar med Sveatornet / Sparbanken har en muntlig uppgörelse träffats mellan banken, Håkan Nordquist och Företagskapital om ägande i System 3R”
– Nordquist och Företagskapital förvärvar befintliga aktier i koncernen för 1 krona samt gör en nyemission om 20 miljoner kronor. Nordquist tillträder som VD i moderbolaget”
Detta hade Börje, som ägare, ingen aning om. Han skulle helt utmanövreras. I protokollet kan man också läsa, citat:
– ”Dessutom kan Börje Ramsbro tänkas vidtaga åtgärder, som försvårar ett genomförande av affären”
Alltså gällde det att hålla katten utanför dörren. Han kunde ju bli besvärlig och sätta sig emot att bli av med företaget för 1 krona.
Dessutom, citat:
– ”VD i Industrifonden har informerats och ett ställningstagande från Industrifonden väntas till Arbetsutskottets sammanträde”
Så var det med det. Stiftelsen Industrifonden har ju bedyrat att de inte alls var med i den här kuppen, utan fick ”ärva” sin del av aktierna av Stiftelsen Småföretagarfonden vid senare tidpunkt.
Läs vidare: NÄR "förvärvade" Industrifonden aktier i System 3R?
Företaget var vid den tiden, trots krisen, värderat till cirka 175 miljoner kronor. Priset vid en försäljning sattes till mellan 150 och 200 miljoner kronor. Detta var utan att ta någon hänsyn till företagets fortsatta utveckling, då priset skulle kunna hamna högre.
Läs vidare: Värdering System 3R, av Kjell Öhrström, kvalificerad fristående värderingsman
Även Sparbanken hade gjort en värdering av företaget
i juni 1993 och kommit fram till positiva resultat. Av någon anledning,
lojalitet till kumpanerna kanske?, förnekade dock banken, genom ombudet
Claes Broman, att någon värdering någonsin hade överlämnats till Håkan N
och Företagskapital. Det kan man se i ett skriftligt svar lämnat till
tingsrätten i ett editionsföreläggande. Avbildad: Claes Broman
Citat: ”Någon värdering gjord av Sparbankens Corporate Finance avdelning har ej översänts till Företagskapital eller Håkan Nordquist”, något som senare visade sig vara en ren och skär lögn.
Det visade sig att Håkan N och Företagskapital hade haft tillgång till värderingen under hösten 1993. Det har den käre Håkan också själv medgett vid ett möte med Börje den 10 september 2003, när han riktigt dansade på bordet.
Det är ju för oss ”vanliga bankkunder” helt obegripligt att en av våra storbanker kunde bete sig på det här viset. Jag ska dock tillägga att Sparbanken senare medgett att de blivit förda bakom ljuset och betalat ut skadestånd till Börje.
Men nu hade Håkan N tagit hand om rodret och han lät
göra en substansvärdering, på lägsta nivå, där så mycket som möjligt
skulle skalas bort. Syftet var att få reda på vad man skulle hamna på,
om företaget skulle sättas i konkurs. Patent, varumärken, övervärden på
marknadsbolagen, fastigheter, maskinpark och så vidare hade helt
uteslutits. Resultatet blev då ett substansvärde på minus cirka 30
miljoner kronor Det
passade Håkan och hans kumpaner bättre i och med att de då kunde pressa
bankerna på eftergifter. Avbildad: Håkan Nordquist
Kumpanerna hade en medbrottsling inom
Sparbanken/ Sveatornet, Lars-Ove Håkansson. Det var troligen han som såg
till att det löpande lånet som System 3R Holding AB i åratal haft hos
banken, och som företaget alltid skött till belåtenhet, inte förlängdes
enligt beslut den 14 september 1993. Avbildad: Lars-Ove Håkansson
Den 15 november 1993 framförde Lars-Ove krav till styrelsens advokat att System 3R Holding skulle överlämna aktierna i System 3R International till Sparbanken för 1 kr. Börje, som ägare, avvisade det samma dag. Lars-Ove ringde då hem till Börje på kvällen, cirka 21.30, och pressade honom ytterligare en gång att sälja aktierna i dotterbolaget System 3R International för 1 krona. Svaret blev givetvis Nej. Och svaret från Lars-Ove var ”Då kommer Holding att försättas i konkurs”, helt enligt de uppgjorda planerna som skissats av råttgänget.
Dagen därpå bemötte Börje Lars-Oves hot ytterligare en gång med ett detaljerat fax för att försöka hävda sin rätt. Han undrade bland annat hur det hade gått till, att förhandlingar om att Företagskapital, Håkan Nordquist och Börje själv skulle äga varsin tredjedel nu hade förvandlats till något där Börje inte längre hade någon talan alls. Han var ute ur bilden.
Det hela slutade med att Sparbanken fullföljde sitt konkurshot och inlämnade en konkursansökan mot System 3R Holding AB den 16 november 1993 i rent utpressningssyfte. Det visade sig nämligen vara så att anledningen till att Lars-Ove var så angelägen om att komma över aktierna var, att han redan hade sålt företaget till Håkan N och Företagskapital. Han var tvungen att leverera. Det framgår av Företagskapitals protokoll ovan från den 15 november 1993, det protokoll som Börje fick kännedom om först i augusti 1999.
Man kan dessutom läsa i Börjes fax, att han på sitt håll hade kontakter med andra, seriösa, aktörer som var intresserade av att köpa företaget. Men inget av detta, trots att det skulle vara en mycket bättre affär både för ägaren, System 3R och bankerna, brydde sig kumpanerna om. De hade nämligen redan i ett tidigare skede bestämt sig för hur hela kuppen skulle gå till, och nu var det tydligen för sent att backa.
Fredagen den 3 december 1993 tvingades Börje Ramsbro att skriva under ett avtal, vilket helt ensidigt hade dikterats av Håkan N med kumpaner och faxats till honom via advokat Mikael Nordlander cirka kl 16.30. Det avsändes från Sveatornet/Sparbanken och var ett ”lapptäcke” av ihopklistrade delar. Se Fax 3 december 1993
Börje skrev på under tvång för att rädda System 3R Holding AB från utpressningskonkurs. Men detta avtal handlade enbart om 10% av företaget. Det fanns samtidigt ett annat, för Börje hemligt, avtal inom ”de dansande råttornas gäng”, som beskrev hur hela företaget skulle tas över. Se Faktaruta till Råttornas Dans.
Så här gick det till när råttorna kalasade i början på 1990-talet. Hur ser det ut idag då?
Jag avslutar med ett citat från advokat Hans Bagners svaromål i pågående tvist mellan Börje och Industrifonden. I punkt 2.7 skriver Bagner (vilken under lång tid varit en hängiven försvarare av ”råttornas gäng”) följande. Hans beskrivning låter så här, citat:
“Ramsbro hade ett starkt intresse av att ingå avtalet av den 3 december 1993, dels kunde han undvika att det bolag han grundat gått i konkurs, dels slapp han någon utredning av konkursförvaltaren om mannamån pga. utköpet av immaterialrätterna, där diskrepansen mellan värdet och den avtalade köpeskillingen var av sådan storlek att det förelåg en uppenbar risk för brottsmisstanke, dels slapp Ramsbro att bli föremål för eventuellt ansvar för att företaget drivits vidare sedan det egna kapitalet var förbrukat, dels erhöll Ramsbro ett avgångsvederlag om 2,4 MSEK, och dels skulle han framöver mot särskild ersättning fungera som tekniskt expert.” Läs vidare: Fler lögner och motsägelser
Samtliga punkter ovan är fel. Hur kan en advokat vräka ur sig lögn på lögn utan att kunna belägga någonting? Jag visste inte att sådant förekom. Det är obegripligt och jag hoppas verkligen att det inte hör till vanligheterna inom advokatkåren! Råttornas efterfest är visst inte slut än?
1. Börje hade enbart intresse av att ingå ett avtal enligt sin egen skriftliga viljeförklaring. Men företaget var sålt redan den 1 december 1993 utan hans medverkan.
2. Konkurshotet var medvetet planerat av Håkan N med kumpaner, som utpressning för att kunna tvinga fram Börjes påskrift på avtalet av den 3 december 1993.
3. Polisanmälan hade skett av Håkan N. Polisen hade utrett utköpet av de immateriella rättigheterna och förundersökningen lades ner, eftersom något brott inte kunde styrkas.
4. Samtliga kontroll- och balansräkningar visade att det egna kapitalet var intakt.
5. Sparbanken har i ett protokoll den 27 december 1993 bekräftat att företaget hela tiden skötte sina åtaganden, betalade räntor och avgifter.
6. Det avgångsvederlag som Börje skulle få, betalades ut i åtta månader, av trettiosex. Det drogs sen in som ”straff” för att han började rota i hur ”förvärvet” hade gått till och ville veta mera.
7. Inget avtal fanns att Börje skulle verka som teknisk konsult. Det var självfallet inget som han var det minsta intresserad av.
Allt som jag påstår i dessa sju slutpunkter kan styrkas i skrift.
Tycker inte du som jag, att råttorna äntligen har dansat färdigt och katten kan komma in och rensa huset?
Marie-Anne Olsson
Friaskribenter
Faktaruta till Råttornas Dans:
Den 3 december 1993 lämnade Börje sitt företag System 3R och återvände aldrig. Han bestämde sig då för att söka svaret på, hur en ägare kan tvingas bort från sitt företag efter 25 år, utan några förhandlingar med nya ägare eller banker och utan ersättning. Det avtal som han under hot om konkurs tvingades underteckna var klippt och klistrat och avsänt via fax från Sveatornet AB, en verksamhet inom Sparbanken.
Börje vände sig först till Håkan Nordquist och fick där svaret att han och Företagskapital hade förvärvat företaget från bankerna. Men bankerna hade vare sig fullmakt att förhandla om Börjes egendom eller hade tagit någon pant i anspråk. Börje tog kontakt med bankledningen inom Sparbanken och begärde redovisning över vilka avtal som fanns.
Sparbanken svarade den 15 november 1994 och gav följande besked, citat:
"Två avtal träffades den 3 december dels mellan Sparbanken Sverige AB, Håkan Nordquist, Nordbanken och Företagskapital, dels mellan Er, Håkan Nordquist och Företagskapital AB /Småföretagarfonden. Genom dessa avtal är en slutlig uppgörelse träffad mellan Er och banken."
Börje kände endast till ett avtal och begärde därför att banken skulle överlämna avtalet mellan Sparbanken Sverige AB, Håkan Nordquist, Nordbanken och Företagskapital. Detta hemliga avtal från den 3 december 1993 visade sig vara förutsättningen för det avtal, som Börje under hot om konkurs tvingades underteckna samma dag. Det hemliga avtalet var helt enkelt en körplan för hur Börje skulle tvingas bort från System 3R helt och hållet och utan ersättning. Se Brevet från Sparbanken Sverige AB
Av det hemliga avtalet framgår att bankerna vare sig skulle förvärva några aktier eller sälja några aktier till Håkan Nordquist och Företagskapital. Trots detta stämde Börje bankerna, och dessa har efter förlikning betalat ut ett skäligt skadestånd för sin medverkan i "System 3R-affären".
Avtalssituationen är minst sagt en soppa och inte ens de "nya ägarna” själva kan svara entydigt på, när det har gjorts något juridiskt giltigt och korrekt förvärv. Läs vidare: Fullständig förvirring om "förvärv" av aktier i System 3R.
Alla transaktioner har minst två versioner och i vissa fall flera. För att en gång för alla bringa klarhet i avtalsläget har Börje initierat flera rättsliga utredningar, vilka visar att det inte finns några giltiga avtal och hela "System 3R-affären" är en bluff från början till slut. Råttorna tog ut för stora svängar när de jublande dansade på bordet.
Rättsutlåtande från advokat Percy Bratt
Rättsutlåtande från professor Per Samuelsson
Rättsutlåtande från professor Mårten Schultz
Rättsutlåtande från Professor Per Samuelsson