Vi följer Börje Ramsbros tvist med Stiftelsen Industrifonden
Industrifondens rättsskandal - del 4
Av Marie-Anne Olsson - 24 maj 2013
När jag går tillbaka till det omfattande dokumentet Yttrande i mål nr T 7855-12, alltså den senaste inlagan från Industrifonden den 9 april i år, är det bara att välja och vraka i störtfloden av lögner. Varför inte ta och belysa det vi kan kalla Hundramiljonersbluffen.
Låt oss utgå från ett citat, punkt 3.6:
"Industrifonden kan inte heller tillgodogöra sig Ramsbros påstående om ocker. Ramsbro tycks helt bortse från det förhållande av (att) Sparbanken, efter påkallandet av den ovillkorliga och oåterkalleliga optionen som Ramsbro ställt ut till banken, har tvingats till stora skuldnedskrivningar och en finansiell rekonstruktion av System 3R-koncernen i storleksordningen 100 miljoner kr. På vilket sätt menar Ramsbro att Sparbanken genom detta agerande skulle ha betingat sig förmåner som uppenbart skulle stå i missförhållande till det vederlag som Ramsbro erhållit?"
Lögnerna fortsätter att spruta. Det är rörigt värre. Om det inte vore så allvarligt, skulle man ju kunna kontra med och fråga sig om det är något "fel i huvudet" på Industrifonden (alltså dess styrelse, ledning och dess ombud). Hur ska man annars tolka alla dessa skriverier som Hans Bagner har författat, om att det är "obegripligt", "akademiskt", "otillgängligt", "svårt att tillgodogöra sig" osv, det som Börje påstår och vill ha en saklig diskussion om.
Vi kan väl hjälpa Bagner på traven en bit till, och bena ut några saker i texten ovan.
Under 25 års tid byggde Börje Ramsbro upp sitt
företag, System 3R, grundat på egna uppfinningar. Produkterna
tillverkades i egna fabriker och marknadsfördes i hela världen
via egna
marknadsbolag. 1993 omsatte företaget cirka 300 miljoner kronor,
exporterade 97 % av produktionen och hade ungefär 300 medarbetare, varav
100 i marknadsbolagen. Börje ägde moderbolaget System 3R Holding AB till
hundra procent. Moderbolaget ägde i sin tur 91 % av det operativa
bolaget System 3R International AB och samtliga immateriella
rättigheter, som patent och varumärken. Se klickbild.
En fristående och kvalificerad värderingsman fastställde marknadsvärdet till cirka 175 miljoner kronor vid tidpunkten, alltså i december 1993. Se värdering.
I juni 1993 gjorde Sparbanken en motsvarande värdering som visade ett avkastningsvärde på cirka 115 miljoner kronor. Det var exklusive de immateriella rättigheterna, vilka värderades till cirka 42,3 miljoner kronor inklusive varumärket System 3R. Se värdering punkt 1.2.
Att sno åt sig detta för sammanlagt 3 kronor tycker jag kan kallas inte bara för ocker utan också för förskingring och bedrägeri. Börje har heller inte påstått att "Sparbanken skulle ha betingat sig förmåner", tvärtom utsattes även bankerna för Håkan Nordquists, Företagskapitals och Industrifondens bluff om värdet på företagskoncernen. De blev lurade.
För att klara ut det där med optionen, den enligt Bagner ovillkorliga och oåterkalleliga, så har den producerats av Håkan Nordquist och Företagskapital, för att kunna skatteplanera med underskottsavdrag. Läs vidare: Bluff med option.
Om det trots allt skulle ha funnits någon option värd namnet, så har Håkan Nordquist bland annat under huvudförhandlingar i Länsrätten i Stockholms Län den 5 december 1997 i alla fall försäkrat att optionen inte har utnyttjats. Den har inte påkallats! Det framgår av domen i Mål nr S 1387-96, citat:
"Banken har inte utnyttjat optionen"
Dessutom avslöjade banken för Börje i november 1994, att det fanns ett hemligt avtal från den 3 december 1993, vilket jag skrivit om vid flera tillfällen. Någon option åberopades inte där. I avtalet framgick att Håkan Nordquist och Företagskapital skulle förvärva samtliga aktier i moderbolaget System 3R Holding direkt från Börje, citat:
"3.1 Nordquist och Företagskapital skall denna dag dels förvärva 10% av Ramsbros aktier i Holding, dels få fullmakt från Ramsbro att kalla till, och utan begränsningar företräda Ramsbro vid, bolagsstämma i Holding. Nordquist och Företagskapital har vidare för avsikt att under januari 1994 förvärva Ramsbros återstående aktiepost i Holding."
Här pratar vi alltså om samma aktiepost som den påstådda optionen omfattade, och som skulle ha förvärvats av Sparbanken. Här finns inte heller vare sig Stiftelsen Småföretagarfonden eller Industrifonden med, utan den parten har senare smugits in, av någon anledning. Det här är hur rörigt som helst och om något är obegripligt (för att citera Hans Bagner i svaromålen, där han beklagat sig över hur svårt det är att begripa sig på Börjes krav på rättvisa), så är det Bagners tankeröriga texter.
I ett brev till bankerna den 28 januari 1994 intygade Håkan Nordquist att han, ihop med sina kumpaner, hade fullföljt villkoren i det hemliga avtalet, dvs "förvärvat" 100 % av aktierna i Holding från Börje (utan att Börje hade medverkat). Det gjorde han trots att han, med kumpaner, samtidigt påstod att Sparbanken hade en option att förvärva 90 % av aktierna, en option som alltså inte har påropats.
Det "optionsavtal" som Börje tvingades skriva under den 3 december
1993 (tillsammans med ytterligare ett avtal, vilket jag har skrivit om i
andra inlägg), är tillkommet under hot och tvång och har förklarats
ogiltigt av både advokat Percy Bratt och professor Per Samuelsson.
Se
vidare:
Rättsutlåtande från advokat Percy Bratt
Rättsutlåtande från professor Per Samuelsson
Läs igen citat överst i det här inlägget. Det är hela tiden samma option vi talar om, samma option som Hans Bagner fortfarande surrar om, år 2013, fast han är väl insatt i turerna runt hur den kom till och att den inte påropades av någon part. Det han skriver är lögn alltihopa.
Hundramiljonersbluff och bluffade banker
I det hemliga avtalet kan man läsa bland annat följande. Citat:
"Sparbanken förbinder sig
dels att skriva av 22 Mkr av sina lånefordringar mot International med dotterbolag.
dels att omvandla 8 Mkr av sina lånefordringar till ett konvertibelt förlagslån löpande med 5% ränta t.o.m. december 1994 med rätt att då konvertera lånet till aktier, vilka då skall representera 20% av aktiekapitalet och cirka 8,2% av röstvärdet i International."
Att Håkan Nordquist och Företagskapital lyckades pressa de konkursmässiga bankerna till lånenedskrivningar har legat utanför Börjes påverkan och kontroll. Det gjorde de i sitt eget intresse. Det rör sig dock inte om 100 miljoner. Så varför kommer Industrifonden nu med det helt ogrundade påståendet, att den stackars Sparbanken tvingades till en lånenedskrivning på 100 miljoner kronor? Av vem, skulle det vara Börje? Varifrån kommer siffran? Hur kan Industrifonden sjunka så djupt, att den tillåter sitt ombud att påstå vad som helst utan minsta täckning? Det kallar jag en mycket oseriös processföring. Om det mot förmodan finns täckning för påståendet, är de mer än välkomna att presentera bevisen.
Börje har ju fört skadeståndstalan mot dåvarande
Sparbanken och Nordbanken. Det slutade med att dessa parter ingick
förlikning och Börje fick skadestånd för deras medverkan i "System
3R-affären". Det var i samband med detta, och genom ett brev från Håkan
Nordquist den 11 maj 2001, som Börje fick en klarare bild över vilka som
låg bakom bedrägeriet från 1993.
Se klickbild.
Då framgick det att en av deltagarna i bedrägeriet var den statliga Stiftelsen Industrifonden, och det är anledningen till den aktuella stämningen som nu är utfärdad av Stockholms tingsrätt.
Men än idag har de "nya ägarna" inte kunnat visa upp några giltiga förvärvshandlingar.
Läs gärna "Fullständig förvirring om "förvärv" av aktier i System 3R".
Vad jag förstår så måste slutsatsen bli att Börje formellt sett fortfarande äger sin företagsgrupp.
För att få till så "goda villkor" som möjligt nedvärderade Håkan Nordquist och Företagskapital företaget och avvisade också Sparbankens egen värdering av avkastningsvärdet. Det finns ett brev från dessa parter till Sparbanken/Sveatornet från den 12 oktober 1993, där de tackar för den översända värderingen av System 3R-koncernen men också lämnar följande besked, citat:
"Utgångspunkten för ett övertagande har varit en substansvärdering. I Bolagets nuvarande läge torde det vara utomordentlig svår att diskutera avkastningsvärdet."
Se: Utdrag ur brev den 12 oktober 1993
Håkan Nordquist bekräftade i förbigående, vid ett möte med Börje i september 2003, att han hösten 1993 hade tagit del av Sparbankens värdering, men hade viftat bort den. För att pressa ned detta värde vände han sig istället till System 3R:s ekonomidirektör och revisor och ålade dem att göra en substansvärdering. Han ville ha en, manipulerad, värdering grundad på värdet om företaget skulle sättas i konkurs, och resultatet av den sattes till minus 29-39 miljoner kronor. Se: Justerad substansvärdering
Det kan noteras att samme ekonomidirektör, Mats Staffas, kort dessförinnan till en annan intressent hade lämnat uppgiften att substansvärdet var "i storleksordningen 60-100 miljoner kronor", dvs ett substansvärde som var runt 100 miljoner kronor högre.
Den av Håkan Nordquist beställda nedjusterade substansvärderingen var en brottslings handling och den utnyttjades för att påverka bankerna till nedskrivning av lån. Dock inte i hundramiljonersklassen. Det är fortfarande en obegriplig siffra.
Snabb återhämtning
Man kan faktiskt undra varför Håkan Nordquist gjorde sig så mycket besvär med att "ta över" en företagsgrupp, om den var i så dåligt skick. Han kanske menar att man ska tycka synd om honom. Vilken tur för honom då, att han hamnade i ett företag, System 3R International AB, som hämtade sig så snabbt.
Under den värsta lågkonjunkturen i mannaminne (cirka 1990-1993), när bankerna fick enorma problem, var det Sparbanken och Nordbanken som drabbades värst. Oturligt nog var det just de två som var System 3R:s banker. De var i princip konkursmässiga vid den tiden. Bankerna hade åstadkommit valutaförluster för System 3R, vilka uppgick till cirka 32 miljoner kronor.
Utöver detta hade företaget drabbats av en patentkonflikt med en schweiziskt firma, och den kostade (enligt Håkan Nordquist i rollen som VD) runt 117 miljoner kronor för System 3R International. System 3R fick senare sitt eget patent godkänt och gick starkare ur striden.
Trots dessa mycket svåra omständigheter återhämtade sig företaget snabbt. Efter ett par förlustår låg System 3R-koncernen på plus redan 1994. Självklart såg Håkan Nordquist den här potentialen.
Redan 1993 fanns klara indikationer på att det värsta var över och vid ett styrelsemöte i april 1993 lämnade ekonomidirektören följande rapport, citat:
"Mats Staffas visade resultatutfall efter 3 månader och prognos för hela 1993. Resultatet för 3R-gruppen beräknas hamna mellan 27 och 42 Mkr (med oförändrade kurser)."
Vid ett möte med bankledningen, där även Börje deltog, pekade VD och ekonomidirektör på en resultatprognos för 1993 på cirka 21 miljoner kronor.
Sparbankens Centrala Kreditkommitté 1 skrev i ett protokoll den 27 december 1993, citat:
"Det antecknades dock, att bolagskoncernen hela tiden infriat sina räntebetalningar och att engagemanget var i per-forming", dvs System 3R hade skött sina åtaganden.
Så var kommer Hans Bagners 100 miljoner ifrån?
Information och rapporter
I ett informationsbrev från "de nya ägarna" den 20 april 1994, kunde man läsa följande om dagsläget, citat:
"Vi på System 3R ser framtiden an med stor tillförsikt. Vårt produktprogram och vår marknadsorganisation har en mycket starkt ställning inom vår bransch. Det bevisas bland annat av att vår försäljningsvolym på USA-marknaden ökade 32% från år 1992 till år 1993. System 3R-koncernen är konsoliderat lönsam med en avkastning om ca 12 % på totalt arbetande kapital."
Brevet är undertecknat av Håkan Nordquist, samme Håkan som i oktober året innan till bankerna hade påstått, citat:
"I Bolagets nuvarande läge torde det vara utomordentligt svårt att diskutera avkastningsvärde."
De "nya ägarna" hade definitivt inte tillfört några utvecklingsvärden under det halvåret som gått mellan de två yttrandena, tvärtom var det i hög grad fortfarande Börje Ramsbros idéer och produkter som gällde.
I juli 1994 fick medarbetarna veta att det var, citat:
"The Best Orderincoming month since January 1993, 26.5 Mskr (miljoner kronor)"
Se gärna också följande sammanställning av System 3R:s viktigaste konkurrensmedel, skriven av Håkan Nordquist i augusti 1994
. Se: 3R harDet är just dessa tillgångar som Börje ville, och fortfarande vill, ha någon form av ersättning för. Det är en av anledningarna till aktuell stämning mot Stiftelsen Industrifonden. En annan anledning är naturligtvis att brott i den här storleksordningen inte kan få förekomma utan protester.
Läs också: Industrifondens rättsskandal – del 2.
Ytterligare ett litet bevis för Håkan Nordquists och Företagskapitals bluff om företagets värde kan man se i delårsrapporten för perioden januari – augusti 1994. Se: Delårsrapport
I denna rapport redovisades ett resultat på 44161000 kronor före bokslutsdispositioner och skatt, alltså redan 7 månader efter "övertagandet".
Sammanfattning
Börje har aldrig menat att Sparbanken skulle ha "betingat sig förmåner" (se Bagners sätt att uttrycka sig överst i denna text). Tvärtom drabbades också banken av Håkan Nordquists, Företagskapitals och Industrifondens agerande. Medarbetare inom Sparbanken var delaktiga i planläggningen av kuppen mot Börje och de hade ett tjugoprocentigt konvertibeldelägande. För detta gav banken ett skäligt skadestånd till Börje genom en förlikning den 8 mars 2000.
Detta mål handlar inte om att Sparbanken skulle ha tillägnat sig några förmåner, utan att det är Industrifonden och de två andra parterna som verkligen tillägnade sig förmåner. De "förvärvade" aktierna i System 3R International AB den 28 januari för 3 kronor, trots uppskattat marknadsvärde på 175 miljoner kronor. Industrifonden har än idag inte kunnat förklara hur de kom över de 30 000 aktierna som hamnade i deras portfölj. Inget köpekontrakt har visats upp. Istället har de försökt gömma sig bakom ytterligare en bluff, bluffen att Stiftelsen Småföretagarfonden hade förvärvat aktierna och Industrifonden hade fått ärva dem. Stiftelsen Småföretagarfonden existerade inte efter den 31 december 1993. Något köpekontrakt där Småföretagarfonden är inblandad har i vilket fall som helst inte visats upp.
Det är faktiskt helt otroligt att Industrifonden, ombud som Hans Bagner och många fler kan få hålla på och leka "hela havet stormar" på det här sättet. Det kostar pengar detta, att istället för att lägga pappren på bordet försöka ställa till så mycket oreda som möjligt. Det borde både Näringsdepartementet, som huvudman, och tillsynsmyndigheten hos Länsstyrelsen i Stockholms Län helt enkelt inte godta.
Marie-Anne Olsson
Friaskribenter
Börje Ramsbro tvist med Stiftelsen Industrifonden
Stockholms tingsrätt mäl nr. T7855-12