En parodi på rättegång - i statens regi Av Marie-Anne Olsson - 19 september 2016
Får man bete sig precis hur som helst inom vårt rättsväsende, här och nu
i vårt land? Är det fritt fram bara för att man har några makthavare i
ryggen, eller kanske om man lyder under
regeringen, närmare bestämt
näringsdepartementet? Det undrar
jag verkligen, efter att nu under mer än fyra år lite mer på djupet
tagit del av det hårresande spektakel där den statliga
Stiftelsen
Industrifonden är högst inblandad.
Rättssalen i Stockholms tingsrätt (mål T 7855-12) var fylld till
bristningsgränsen med åhörare. Jag var förstås en av dem. Vi följde
tvisten mellan Stiftelsen Industrifonden och Börje Ramsbro. Jag
konstaterar att vi var många som följde denna parodi, många, dock inte
en enda representant från Industrifonden.
Börje har för varje år som gått fått fler och fler intresserade,
förvånade och upprörda ”anhängare”. Många ville vara närvarande under de
sex förhandlingsdagarna i oktober-november förra året, 2015, många fler
än som fick plats.
Om det inte fick så tråkiga konsekvenser, skulle det ha kunnat ses som
en tragikomisk föreställning, en parodi på hur en rättegångsförhandling
ska gå till i en rättsstat. De första dagarna var sakliga och bra. Vi fick lyssna till vittnen som på naturligt sätt berättade, och med siffror intygade, hur välskött Börjes företagskoncern System 3R var under slutet på 80-talet och i början av 90-talet, trots att vi då upplevde den värsta lågkonjunkturen i mannaminne i Sverige. Det skulle också bara en bit in på 1994 visa sig att företaget hade klarat av nedgången på ett utomordentligt sätt, mycket på grund av Börjes patent samt på företagets väl inarbetade varumärke System 3R och det kompletta produktkonceptet.
På podiet i tingsrätten satt tre stycken mycket passiva domare.
Vi åhörare fick se hur en av dessa tre såg ut att
sitta och sova hela tiden, ja nästan ramla ihop. Han var till åren
kommen, han kanske var sjuk eftersom han varken orkade lyfta på
ögonlocken eller ta tag i en penna och föra noteringar? Jag tror inte
han förstod något alls av det som avhandlades.
Vi fick bevittna hur Industrifondens ombud hade kallat in som vittnen
huvudmännen bakom den kupp som gjordes mot Börje och hans företag i
slutet av 1993. Vi fick en uppvisning i hur en psykopat med tillräcklig
ytlig charm och en kaskad av lögner kunde bedra en tingsrätt. Vi fick se
hur en nervös och svettig
avdankad
byggdirektör som under krisåren blev bankman, hur nu det gick till
eftersom han inte kunde något om banklagstiftning, satt och vred
sina händer likväl som sin kavaj när han försökte svara på ombudens
frågor. Vi fick se en f.d. så kallad verkställande direktör virrigt säga
emot sig själv och trassla in sig i lögner utan att domarna, som det
senare visade sig, verkade märka något.
Allt som dessa vittnen påstod och raljerade om stod i bjärt kontrast mot vad Börjes vittnen intygat. Vittnena var inte de enda som
raljerade. Priset tog ändå Industrifondens ombud själva, advokaterna
Bagner och Pontus Ewerlöf. De nöjde sig inte med lögner och grov
ärekränkning av Börje, de använde sig också av både falska urkunder och
förfalskade urkunder för att snärja in tingsrätten i sitt garn.
Jag har tillgång till Börjes omfattande skriftliga bevismaterial så jag
kan själv bedöma vad som är sant och vad som är lögn.
Börje förlorade i tingsrätten och dömdes att betala motpartens
rättegångskostnad på c:a 4.5 Mkr, som nu löper med en straffränta på 8%. Det
underliga är att i tingsrättens domslut redovisades endast utsagor och
”bevis” från Industrifonden. Inte med ett ord berördes Börjes vittnens
utsagor och skriftliga bevisning. Vad jag förstår så strider det här mot
den grundläggande regeln att en tingsrätt är skyldig att redovisa båda
sidors bevisning. Börje begärde prövningstillstånd i Svea hovrätt, vilket avslogs med vändande post. Vid efterforskning visade det sig att en av de tre domarna som hade signerat avslaget hade varit verksam inom advokatbyrån MAQS Law Firm. Det är från denna byrå som Industrifonden har hämtat ombuden Hans Bagner och Pontus Ewerlöf. Både Hans Bagner och Pontus Ewerlöf samt domaren ifråga står också med på samma lista från 2015 med rubriken ”Skiljedom” i ett dokument från ICC Sweden, International Chamber of Commerce, sid 21. Inte nog med det, enligt färska uppgifter ingår de tre aktuella personerna sida vid sida som ledamöter i Skiljedomskommittén 2016, domaren Dan Öwerström, Hans Bagner och Pontus Ewerlöf. Jag trodde att det hörde till grundläggande regler att redovisa om en jävsituation förelåg, och att naturligtvis göra allt för att undvika den. Här verkar det vara jäv utifrån alla håll och kanter. Det är inte en slump att Industrifondens ombuds kommitté-polare avslog Börjes begäran om prövningstillstånd, och det fortast möjligt. Enligt åsikt hos de flesta med ett seriöst rättsmedvetande får det inte finnas den minsta misstanke om partiskhet. I detta fall finns det all anledning att misstänka att de tre aktuella personerna har alltför många gemensamma intressen. Målet är nu överklagat till Högsta domstolen, den 6 maj 2016
Det var under förhandlingsdagarna helt uppenbart att Industrifonden och
deras ombud gjorde precis vad som helst för att vinna målet. De drog sig
inte för att vare sig manipulera vittnen, använda falska, planterade
”bevis” eller åberopa förfalskade dokument. Eftersom detta inte kan få
förbli opåtalat, har jag uppmanat Börje att redovisa några exempel på
fifflandet med urkunder, dvs den skriftliga bevisningen. Det har nu resulterat i att Börje har lämnat in såväl en polisanmälan mot Industrifondens ombud som en disciplinanmälan till Advokatsamfundet. Se bilagor: Polisanmälan och Disciplinanmälan till Advokatsamfundet
I
anmälan till Polismyndigheten är också
styrelse och
ledning i Industrifonden upptagna
som delaktiga i de misstänkta brotten, eftersom de vägrar att föra
en saklig dialog med Börje Ramsbro. De är inte omedvetna om att
deras ombud har en helt annan, dold, agenda än att föra en rättvis
process. De har fortlöpande under flera år blivit informerade men valt
att sticka ner huvudet i sanden och låtsas som ingenting. De har helt
och hållet outsourcat försvaret till just dem som ligger bakom kuppen,
kuppen 1993 då Börje tvingades bort från sitt företag utan ersättning
och utan några giltiga avtal.
Den
inlämnade polisanmälan redovisar endast några få exempel på hur
respektlöst ombudet advokat Hans Bagner beter sig. Agerandet ligger dock
helt i linje med hur han betett sig under ett halvsekel.
Läs vidare:
Tvisternas mästare - Lögnernas mästare.
Avbildad: Advokat Hans Bagner.
Visst har Börje Ramsbro blivit skadeskjuten men inte för alltid
avrättad, vilket tydligen är och var förhoppningen från Industrifondens
och ombudens sida. Jag hoppas att polisen och Advokatsamfundets disciplinnämnd
utvärderar advokat Hans Bagners och Pontus Ewerlöfs processmetoder. Jag hoppas att
regeringen någon gång kommer att ta sitt ansvar och ställa
Industrifonden till svars för sina försummelser. Det borde inte vara så
svårt att ta en öppen, saklig dialog med Börje, eller med något av
Börjes ombud. Jag hoppas att kommande förhandlingar i eller
utanför domstol kommer att handla om fakta och jag vill slippa uppleva
ytterligare en parodi, särskilt inte i statlig regi. Hälsningar Marie-Anne OlssonFriaskribenter
Ramsbros tvist med Stiftelsen Industrifonden -
Innehållsförteckning
|
Hemsida |