Som debattören och författaren Lars Ohlson tidigare avslöjat i boken: Rångivarna (Förlaget 4 november, 2004) som jag tidigare recenserat i Sundsvalls Tidning (ST den 2.2. 2005) är kapitalförsäkring ingen försäkring.

När man studerar villkoren för tecknande av kapitalförsäkring i detalj är det lätt att konstatera att ”försäkringen” i de allra flesta fall är en mycket bra affär för banken, men usel för kunden. Bankkunderna har ofta ingen aning om vilka avgifter som är förknippade med investeringen, och blir heller inte informerade av sin bank om alla dolda avgifter.

I stället har kapitalförsäkringen för många drabbade blivit en mycket dålig affär. Bland annat tvingas många kunder betala en obligatorisk avkastningsskatt på cirka 1,4 procent på kapitalet varje år, trots att det vissa år inte blir någon avkastning alls.

Uppenbarligen anser banken detta kan vara en skattefördel. Men de besvikna kunderna som nu känner sig lurade, håller nog inte med. När några frågorna kring kapitalförsäkring skulle diskuteras i TV, dök det inte upp en enda representant från bankernas klagomålsavdelningar upp, för att gå i debatt med Lars Ohlson och försvara sitt fögderi, vilket måste betraktas som synnerligen anmärkningsvärt.

Vissa banker tillåter sig t o m att debitera ut en ”försäkringsavgift” på mellan 0,65 - 0,75 procent per år, trots att det inte är någon försäkring. Vad bankerna får för pengar vet numera många frustrerade småsparare, men vad får kunden ? Vissa kunder tvingas t o m betala ”fondförvaltningsavgifter” på mellan 0,5 procent och drygt 2 procent av kapitalet per år (beroende på vilken eller vilka fonder kapitalet varit investerat i)

En del banker går över gränsen när de kallar kapitalförsäkringen (som inte är någon försäkring) för en lågriskprodukt. Eftersom kapitalförsäkringen är förenad med en hög risk måste det också vara bankens skyldighet att också berätta om denna risk, redan i samband med försäljningen. Något som många banker undviker.

Bankkunderna har inte ens förstått att kapitalet i en kapitalförsäkring i huvudsak måste placeras på börsen för att ”försäkringen” ur kundens synvinkel skall ha ett berättigande. I alla börsrelaterade placeringar finns alltid ett stort mått av spekulation. Att spekulera innebär möjligheten att nå en hög avkastning på sitt kapital, till priset av att kapitalet helt eller delvis kan gå förlorat. Det är detta som bankerna undviker att informera om, och som många fortfarande inte har förstått.

Kapitalförsäkringen är således ingen vanlig sparprodukt som bara genererar kapital. Den kan generera förluster också. Genom att inte från början informera om dessa risker, bidrar bankerna till många enskilda tragedier för småsparare som blivit lurade av sin bank och redan förlorat större delen av sitt sparkapital

I lagen om värdepappersrörelse, 1 kapitlet 7 §, står det att värdepappersinstitut i kontakten med sin kunder skall lämna tillräcklig information om sådana omständigheter som är väsentliga i sammanhanget. Ett stort risktagande är självfallet sådant som banken är skyldig att informera sina kunder om. Därför är heller inte kapitalförsäkringen något för dem som önskar ha sitt kapital tryggt och säkert placerat.