Rapporten (Revisorsenkäten utförd av Thomas Backteman och Jan Herin, 1992) som Svenska Arbetsgivareföreningen genomförde under perioden augusti till oktober 1992. Det var en riktad undersökning mot 651 auktoriserade revisorer. Den visade entydigt hur krisbankerna under denna mycket svåra period i Sveriges historia, försatte friska och långsiktigt lönsamma företag i konkurs, bara för att rädda de konkursmässiga bankerna.

Bakgrunden till undersökningen var den allt vanliga kritiken från många företag mot bankernas kreditgivning. SAFs medlemsföretag hade börjat märka en tydlig förändring i bankernas inställningen till gäldenären. Det var för att öka kunskapen om det faktiska skeendet och därmed hjälpa delägarna som undersökningen gjordes.

Stormen växte till orkanstyrka när sedan Finansinspektionen nedvärderade hela Sveriges fastighetsbestånd med mellan 50 – 70 procent, bara för att det skulle bli lättare för bankerna att plundra fastighetsägare och företag på tillgångar.

Orkanen som fällde företagen fick full styrka, när den f d bankministern Bo Lundgren (m) och den f d statsministern Carl Bildt (m), godkände att bankerna fick skapa egna så kallade ”skräpkreditföretag” för att det skulle bli lättare att realisera kundernas panter, utan någon egentlig pantrealisation som lagen föreskriver.

När sedan ärendena prövades i rätten hade krisbankerna förberett sig väl med olika slags förtalslistor, där man svartmålade de kunder som man processade mot, som man påpassligt försåg domstolarna med. Därför prövades inte heller tvistemålen på ett korrekt sätt i våra domstolar, där det åligger bankerna att bevisa att säkerheterna hade försämrats, för att kunna säga upp krediter och beslagta kunderna tillgångar.

Den orkan som fällde företag som fallna furor ur skogen under krisen, var således skapad av bankernas egen obeståndssituation. Orsaken var att bankerna hade lånat ut för mycket pengar till ett fåtal stora fastighetsbolag. Därmed var bankerna inte längre likvida.

Fortfarande tio år efter krisen har majoriteten av företagen inte fått någon ersättning för den stora ekonomiska skada som de drabbades av genom bankernas olika förtalskampanjer och orättfärdiga uppsägningar av krediter.

De flesta av de skötsamma företagare som orättfärdigt drabbades har redan dött sotdöden. Några har efter mer än ett decenniums processande gjort upp i godo med bankerna (bland annat hela styrelsen i Bankrättsföreningen) men någon ersättning för den stora skada som drabbade bolagen har fortfarande inte utbetalats av de ansvariga regeringarna, som själva var direkt inblandade i den olagliga hanteringen av krisen.

Däremot får skogsägare som vintern 2005 drabbades av orkanen Gudrun genast två miljarder kronor i statligt stöd. Regeringen, miljöpartier och vänsterpartiet enades den 30 mars 2005 om att ge de drabbade skogsägarna ytterligare stöd. Denna gång i form av en skatterabatt på 50 kronor per kubikmeter virke för att transportera fallna träd ur skogen.

Skatterabatten som bara gäller stormdrabbad skog utöver en normal årsförbrukning, motsvarar 2 miljarder under 2005 och 2006.

De fastighetsägare och företagare som drabbades av felaktiga uppsägningar av krediter och vars tillgångar beslagtogs, utan någon egentlig pantrealisation, har efter 10 års uppvaktningar av olika regeringar inte fått någon ersättning alls.

Vad bankerna gjorde mot företagen var att lägga beslag på alla tillgångar, medan man lät företagarna behålla alla utgifterna som arbetsgivareavgifter, momsutgifter och skatt. Genom denna omilda behandling av 60.000 företagare, dödade man inte bara företagen på ett effektivt sätt. Man gjorde det också omöjligt för de flesta av dessa företagare att som fågeln Fenix, få resa sig upp på nytt ur askan efter katastrofen.

Någon F–Skatt kan de flesta av dessa företagare inte räkna med att få så de kan starta om på nytt, eftersom man fått behålla alla skatteskulder. Inte heller någon ekonomisk ersättning, trots att bankerna inte kunnat bevisa i domstolar, att säkerheterna har försämrats.

Den gemenskap och styrka som de drabbade företagarna skulle ha fått om SAF agerat i tid genom att följa upp sin egen undersökning och även i fortsättningen hjälpa de drabbade delägarna i denna svåra situation uteblev helt. Undra på sedan att många av dessa företagare var rasande på SAF, som bara undersökte vad som skett, utan att följa upp sin egen undersökning med olika åtgärdspaket mot regering och riksdag.

Efter denna skandal och svek mot sina delägare tvingades SAF att byta namn. Organisationen heter nu Svenskt Näringsliv.

Lika ilskna var de oförskyllt drabbade bankkunderna på bankerna. Mest på statliga Nordbanken, som också tvingade att byta namn. Banken heter numera Nordea.