[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Avsikten med reformen kring den nya konkurslagen, som genomfördes med anledning av bankkrisens våldsamma effekter för företagandet i Sverige, var att flytta själva fokus vid kreditgivningen från säkerheternas värde till företagens återbetalningsförmåga.

Nu vill vissa politiker ändra lagen tidigare skrivit under på, skriver advokaten Mats Emthén rekonstruktör på advokatfirman Carler och vice ordförande i Företagsrekonstruktionsföreningen i en debattartikel i Dagens Industri ( DI, 2005-10.11) Några negativa effekter efter den nya lagens ikraftträdande, som ökat antalet konkurser och minskat nyutlåning eller ökade kreditförluster hos bankerna, har heller inte kunnat påvisas. Tvärtom är bankernas resultat bättre än någonsin, skriver Emthén i sin artikel.

Lånar bankerna ut mindre pengar till företagare eller privatpersoner, bara för man är orolig för säkerheterna, anser jag detta vara ett sundhetstecken. Vad som däremot är både olagligt och osunt är när bankerna, redan i den gamla lagstiftningen, tillät sig att felaktigt säga upp både bankgarantier, krediter och utlandslån för att sedan beslagta tillgångarna för friska företagare, som skedde under bankkrisen, trots att säkerheterna inte hade försämrats.

Det är egentligen det debatten om effekten av den nya konkurslagen borde handla om, i stället för hur bankernas säkerheter skall bedömas vid nästa lågkonjunktur. För min egen del som ordförande i både Bankrättsföreningen och Sveriges Bankkunders Riksförbund, som är Sveriges enda två oberoende organisationer som företräder bankkunderna, är jag både bekymrad och förvånad över hur man i Sverige, fortfarande inte bryr sig om att tillämpa gällande lagstiftning och regler som finns inskrivna i både den europeiska bankrätten, EG-rätten och Europakonventionen när det gäller uppsägning av krediter.

Visst är det viktigt att man inte återskapar bankernas monopolställning i en obeståndssituation, så att bankerna tillåts rädda sina egna krediter på bekostnad av övriga fordringsägare. Men det första varje bank bör tänka på, innan man säger upp några krediter överhuvudtaget, är hur företagaren sköter sina åtaganden. Gör han detta finns ingen legal anledning i världen att säga upp några krediter, om inte säkerheterna har försämrats. Det är detta som bankerna fortfarande inte har förstått.

När det gäller bankernas bedömning av kundernas säkerheter så verkar det som vare sig bankerna eller domstolarna, den nya konkurslagstiftningen till trots, fortfarande inte ha anammat vilka självklara regler som gäller för bankerna när man säger upp krediter för företagare. Då är det bara en sak som borde gälla när ärendena prövas i domstol. Det åligger bankerna att bevisa att säkerheterna har försämrats.

Den bevisbördan har man helt sluppit ifrån i de flesta av de många processer jag tagit del av. 2.000 mot Nordbanken (numera Nordea ) bara i Stockholms tingsätt, när krisen var som värst. Inte heller har bankerna behövt göra ordentliga pantrealisationer på ett korrekt sätt som lagen kräver. Därför är det inte så underligt att representanterna för mer än de 60.000 skötsamma företag som fick sina krediter uppsagda och tillgångar beslagtagna under bankkrisen, fortfarande inte fått någon som helst upprättelse.

”Sämre säkerheter har sitt pris”, skriver Ulla Lundqvist VD och Gösta Fischer chef för bolagsavdelningen för Svenska Bankföreningen som svar på de tidigare inläggen om den nya konkurslagen.

Men inte vilket pris som helst. Blir det pris som företagen får betala i den nya konkurslagen att det blir svårare att låna, och att bankerna har rätt att säga upp krediterna om säkerheterna har försämrats, förstår jag detta. Den rätten hade bankerna redan tidigare.

Vad jag fortfarande inte kan acceptera är hur politikerna under bankkrisen tillät sig att ändra på marknadsvärdena på fastigheter under bankkrisen och nervärdera alla fastigheter med mellan 50 – 70 procent, och hur bankerna fick tillåtelse av politikerna att säga upp krediter för företagare, som inte längre passade in i bankernas ”portfölj”

Vad debatten mellan bankerna och företagen och den nya konkurslagen borde handla om är således varför man fortfarande och oavsett lagstiftning, fortfarande inte följer gällande regler när det gäller uppsägning av krediter, och varför svenska domstolar inte dömer ut skadestånd till de bankkunder som felaktigt fått sina krediter uppsagda.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen