[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk] Ekonomiska svindlerier Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 22 februari 20 Bakom Kreuger & Tolls ( K&T:s) ekonomiska ställning vid tiden för mordet på Ivar Kreuger i mars 1932, låg knappast några svindlerier från Ivar Kreugers sida, framgår av Fil Doktor Sven Olof Arlebäck bok om Kreugerkraschen från år 2000. Inte ens påståendet om utnyttjade ”italienska obligationer” har visat sig riktigt – i varje fall inte i K & T:s bokföring. Ivar Kreuger var heller ingen svindlare. Däremot torde det numera vara fullt bevisat att han blev både mördad och svindlad. Efter mordet beviljades konkursen i K&T på ett synnerligen osäkert underlag. Borgenärerna utanför storbankerna gavs inget inflytande på handläggningen. Inte ens efter sex månader hårt utredningsarbete ansåg man sig ett tillfredsställande ekonomiskt underlag. I stället hade granskningsmännen, vilka tog sig en helt annan uppgift än de hade kallats in och betalats för, efter bara två månader sammanställt en fiktiv balansräkning, där alla tillgångar ifrågasattes, men alla krav (skulder) accepterades. Den konkurs som granskningsmännen genom sina uttalanden och åtgöranden därmed tvingade fram redan efter drygt två månaders utredningsarbete, menar Arlebäck inte bara var förhastad. Den borde aldrig ha godkänts, eftersom den inte ens uppfyllde formalia. K&T stora fastighetsinnehav var i konkursstaten överhuvudtaget inte upptaget till något värde. Bland annat ägde bolaget en stor fastighet vid Place Vendome i Paris som åtminstone borde upptagits till bokförda värde på 30 miljoner kronor, vid tiden för mordet på Kreuger. Även Ivar Kreugers urarvakonkurs, vilken baserades på en bouppteckning, som inte ens uppfyllde minimikrav på tillförlitlighet. I stort sett hela hans stora privata aktieinnehav i Svenska Tändsticks AB och samtliga aktier i K&T saknades i konkursstaten. Så har långt i efterhand kan vi äntligen konstatera att finansmannen Ivar Kreuger hade blivit både mördad och rånad. Och att det var den svenska staten som hemlighöll hur rånet hade gått till. Därmed kunde ingen dömas för vare sig mordet eller rånet. Samma sak som skedde under Kreugerkraschen upprepas sedan under den svenska bankkrisen med början i slutet av 80-talet – fast i mycket större skala, när cirka 60.000 företagare får alla sina krediter uppsagda och tillgångar beslagtagna av krisbankerna och staten. Först sker stölden från bankerna som behåller fastighetsägares och företagens egendomar, säger upp checkkrediter och beslagtar kapital. Sedan överförs företagaren till statliga ”skräpkreditföretag” som Retriva och Securum, där bolagen töms på resterande tillgångar som sedan snabbt säljs vidare till både bankernas närstående bolag och andra och hugade spekulanter. Lika lite som efter mordet på Ivar Kreuger, gavs offren under bankkrisen någon möjlighet att försvara sig. Under Kreugerkraschen var det bara Ivar Kreugers släkt och de som samarbetade med honom som råkade illa ut. De advokater, banker och finansmän som berikade sig på Ivar Kreugers tillgångar och plundrade dödsboet gick fria. Svenska staten hemlighöll sedan vad som skett under 60 år. Det är först sedan sekretessen släppts, som Sven Olof Arlebäcks och Lars –Jonas Ångström kunnat skriva sina böcker och berätta vad som verkligen hände. Efter den svenska bankkrisen försöker nu bankerna och politikerna upprepa tricket. Med hjälp av hemligstämpling och desinformation. Därför har vare sig domstolarna eller staten tagit bankkundernas parti. Trots att det numera är bevisat att det var de svenska bankerna som var på obestånd under krisen och inte deras kunder. Nästan femton år har fortfarande ingen av förövarna straffats för vad som hände under bankkrisen. Med undantag för mordet på Ivar Kreuger är brotten lika grova. Lagen är glasklar för vilka straff som borde utmätas. Det framgår av brottsbalken: Är brottet att anses som grovt, skall för grovt rån dömas till fängelse, lägst fyra och högst tio år. (BrB 8:6) För överlagt mord, som i fallet med Ivar Kreuger, brukas dömas till livstids fängelse. Frihet och ägande utgör
själva grunderna för demokratin. Om ägandet kränks borde självfallet
rättsväsendet rycka ut till försvar för ägandet. Så sker sedan länge inte
i Sverige. Det visar vad som hände under både Kreugerkraschen eller under
bankkrisen. |
Bankrättsföreningen |
Hemsida |