Socialismen kan endast etableras med hjälp av våld, som tidigare skedde i Maos Kina och i Stalins Sovjetunionen. Eller genom röstning som i Hitlers Nazi-Tyskland, Mussolinis fascistiska Italien eller i socialistiska Sverige. I såväl Kina som Sovjetunionen var socialismen helt genomförd fram tills att bägge systemen kollapsade.

I dag erkänner både Kina, Ryssland och Tyskland kapitalismens grundläggande principer, medan politikerna i Kina och Ryssland fortfarande gör fortfarande livet surt för de kapitalister som i övrigt inte vill anpassa sig till dessa ländernas totalitära politiska system.

I stället för välfärd, medför både fascism och socialism ekonomisk och mänsklig misär, på det sätt som Rand så tydligt visar i ”Och världen skälvde”.

I Sverige går det lugnare till. Det var med hjälp av ”löntagarfonderna” som de svenska socialisterna tänkte sig ta över den ekonomiska makten i Sverige. Första försöket gjordes redan i samband med valsegern 1982 då socialdemokraterna med kommunisternas stöd fattade ett beslut om att införa det fondsystem, där löntagarna skulle ta den ekonomiska makten i företagen, som sedan den borgerliga regeringen skyndade sig att avskaffa så snart de lyckades, till makten under en kort period i början av 90-talet.

Tanken att slutligen överta den ekonomiska makten har fortfarande inte släppt. Det är därför som svenska företag fortfarande missgynnas framför utländska. Det visar den politiska hanteringen under den självförvållade svenska bankkrisen 1987 – 1993 där den svenska företagsamheten missgynnades, utan att någon reagerade. Medan statliga Nordbanken fick 60 miljarder i stöd av skattebetalarna, sades krediterna upp för skötsamma företagare, som inte längre passade in i bankernas ”portfölj”

Det skedde i så stor omfattning av 60.000 välskötta företag försvann. 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet. Den svenska statsskulden växte med över 1.000 miljarder kronor. Kronan sjönk som en sten mot omvärlden. Bara under de senaste 15 åren har den svenska kronan förlorat cirka 30 procent av sitt värde i förhållande till omvärlden.

Om en företagare befinner sig i tvist med staten (Läs: skattemyndigheten) har det hittills varit lätt att försätta företagaren i konkurs innan tvisten är avgjord i slutlig rättsinstans.

Den naturliga följden av dessa åtgärder blir att företagsamheten drastiskt minskar i Sverige. I stället investerar svenska företagare desto mer i utlandet. Första halvåret 2005 var utflödet av kapital 100 miljarder kronor, visar statistik från Riksbanken. Sedan 2003 har svenska företag köpt och byggt upp verksamheter i utlandet för närmare 400 miljarder.

I takt med skattehöjningarna och en oklar skattelagstiftning som inte ger tillräckligt skydd för företagen, från vare sig bankerna eller staten, har företagsklimatet i Sverige drastiskt försämrats. Det märks också på etableringen av utländska företag i Sverige. Utländska företagare har nästan helt slutat att investera i Sverige. Antalet anställda i utlandsägda företag har också minskat, när både forskning och utveckling flyttar från landet.

”Varför ska utländska företag tro på Sverige när vi inte ens själva gör det ?”, säger organisationen Företagarnas VD Gunvor Engström som efterlyser krafttag för att öka företagarnas självförtroende. Men det räcker nog inte med självförtroende för att driva företag. Till detta krävs ordentliga regler som skyddar företagens ekonomiska intressen på både kort och lång sikt.

Det var avsaknaden av dessa regler och en tydlig lagstiftning som skyddar företagarnas intressen, som gjorde att hjältinnan Dagny Taggart i ”Och världen skälvde” till slut förlorade kontrollen över sitt företag.

Den svenske finansmannen Gustaf Douglas sparar inte heller på krutet i sin kritik mot den socialistiska svenska regeringen. I en intervju i den ledande svenska affärstidningen Dagens Industri (DI den 27 augusti 2005) säger han vad många företagare tycker: ”Byt regering !”

”Att direktinvesteringarna fallit så mycket är ytterligare ett tecken på att den socialistiska regeringens näringspolitik inte fungerar. Den borgerliga alliansen har en helt annan attityd till företagande”, säger Gustaf Douglas, som ser en förnyelse av näringspolitiken som det viktigaste för att locka tillbaka investerarna.

För ett år sedan, i augusti 2005, fick den socialistiska regeringen bottenbetyg av väljarna. I en undersökning av opinionsinstitutet SKOP sade 44 procent av 1.195 tillfrågade att regeringen gör ett mycket eller ganska dåligt arbete, varav 13 procent säger mycket dåligt. Det är två procentenheter mer än en månad tidigare.

Mest kritiska mot regeringen är 55 –74 åringarna. Hela 50 procent underkänner regeringens sätt att sköta arbetet.

Mot den dystra ekonomiska bakgrund där svenskarna befinner sig borde det snart vara dags att växla politik mot ett mer näringsvänligt klimat som gynnar företagsamheten och tillväxten i Sverige.

Svenska folket har fått nog av socialistiska Sverige med ”bankakuter” som skyddar bankrutta banker från konkurs, på allmänhetens och företagens bekostnad som skedde under bankkrisen och av olika ”industriakuter”, där den socialistiska regeringen med jämna mellanrum skyddar gamla förlustföretag som under ”varvskrisen” under 70-talet, ”stålkrisen” under 80-talet och bankkrisen under slutet av 80-talet och i början av 90-talet.

En marknadsundersökning (SKOP) visar att svenska folket är mycket mer förändringsinriktat än vi trott. 90 procent väljer ökad tillväxt framför världens högsta skatter, som svenskarna i dag tvingas betala för att subventionera förlustföretag och säkra de framtida pensionerna.

Politikerna borde därför ha ett gyllene tillfälle att bedriva en ny politik – om de förmår vara lika progressiva som folket. Det behövs eftersom det är troligt att hälften av dagens industrijobb är borta om 20 år, påpekar Jan Jörnmark, Rolf Wolff och Patrik Ström från Handelshögskolan i Göteborg, som genomfört undersökningen.

Den undersökning som de presenterats visar att en mycket stor majoritet av det svenska folket har förstått vad den nya ekonomin borde innebära för företagen. Den fråga som jag ställer efter att ha tagit del av underökningens resultat är varför politikerna på vänsterkanten inte vill lyssna ?

Den svenska uppfattningen att kollektiva rättigheter går före individuella är djupt rotad i landet. Så djup att man i regeringen inte frivilligt ville införa Den Europeiska Konventionen och de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen) i den svenska lagstiftningen.

Trots att Sverige ratificerade Konventionen redan den 11 januari 1952, skulle det dröja ända fram till den 1 januari 1995 då Sverige tvingades införlivades införa Europakonventionen i lagstiftningen. Det skedde genom att Sverige blev medlem i EU.

Efter att ha läst Ayn Rands ”Och världen skälvde” delar jag hennes uppfattning att rättigheter inte går att vidmakthålla vare sig med hjälp av vare sig diktatur eller den ”frivilliga” socialism vi har i Sverige. Den regering, som upprepade gånger åsidosätter grundläggande mänskliga rättigheter, har inte längre någon rätt att bestämma över sina medborgare över huvudtaget !

I boken ”Och världen skälvde” ställer Ayn Rand frågan om människans frihet på sin spets. Har människan rätt att existera för sin egen skull – eller är hon bara till för andra – som äger rätten att bestämma över hennes egna arbetsvillkor och liv.

Enligt Rand är kapitalism den enda vägen som kan garantera full frihet för individen. För att denna frihet skall kunna garanteras fordras att alla lagar är objektiva: alla måste veta vilka regler som gäller. Regeringen får inte var härskaren som styr, utan folkets tjänare, för att ett samhälle skall fungera.

Ekonomisk tillväxt är dagens stora svenska problem. Inför valet hösten 2006 har vår nuvarande socialistiska regering har lovat att stimulera den – med olika välfärdsprogram. Detta brukar ske med hjälp av ännu och ofinansierade kostnadsökningar som allmänheten och företagarna får betala. Denna fiskala politik kostar stora pengar och skapar ständiga kriser.

Borde det inte vara bättre att pröva på Ayn Rands recept som hon uttrycker det i ”Och världen skälvde”: Låt företagarna i stället för politikerna utveckla landet. Då blir det också resultat.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund