[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

En av de banker som förlorat mest är amerikanska Citigroup, följd av schweiziska UBS och brittiska HSBC. Citigroup har hittills förlorat 15,8 miljarder dollar, motsvarande 102 miljarder kronor. UBS har skrivit ned tillgångar för 14,4 miljarder dollar och HSBC har skrivit ned tillgångar för 10,7 miljarder dollar.

Den 11 januari 2008 avslöjade New York Times att investmentbanken Merrill Lynch kommer att göra avskrivningar på motsvarande 90 miljarder kronor på grund av vårdslösa spekulationer bankkrisen. Börserna har sjunkit kraftigt sista tiden på grund av den stora oron för en recession. Den enorma avskrivningen för Merill Lynch läggs ovanpå de förluster på drygt 8 miljarder dollar som investmentbanken tvingades till under tredje kvartalet 2007.

För bankernas kunder har den internationella finansfrossan, till skillnad mot den svenska bankkrisen 1987 – 1993, ännu inte inneburit att bankerna beslagtagit några företag eller lagt beslag på sina kunders tillgångar. Däremot har det blivit rejäla ommöbleringar i många storbanker. De mest kända profilerna är Merrill Lynch VD Stan O´Neal har fått sparken och Citigroups Chuck Prince har fått avsked på grått papper.

Till skillnad från Sverige har således de internationella bankerna hittills inte kunnat berika sig på sina egna misstag. Genom att sälja ut stora dela av sina företag tvingas de internationella bankerna i stället att krypa till korset och bita i det sura äpplet.

Annat var det under den svenska bankkrisen som jag hittills berättat om i mina sex senaste böcker. I den senaste boken: ”Pengarna eller livet” (Bankrättsföreningen, 2007) redogör jag för en del av de olagliga metoder som de svenska bankerna med hjälp av kända politiker som Carl Bildt och Bo Lundgren använde sig av, för att kunna stjäla sina kunders tillgångar och tillskansa sig orättfärdiga fördelar från staten.

I utlandet går det inte an för bankerna, att berika sig på sina kunder, på samma sätt som bankerna i Sverige kunde göra under bankkrisen. Efter krisen tillskansade sig bankerna orimliga vinster. Bara under de senaste 7 åren, 2000 – 2007, uppgick de fyra svenska storbankernas samlade nettoresultat (Nordea, S-E-B, SHB och Swedbank) till ofattbara 347 miljarder kronor.

Vad jag därför efterlyser är en oberoende utredning som fastställer vad som hände med de svenska bankernas behandling av sina kunder under den bankkrisen 1987 – 1993 och att man också utreder varför inga straff har utdömts mot skyldiga banker och politiker.

Vad som också behövs är en gemensam bankövervakning och tydligare inflationsmål från Europeiska Centralbanken (ECB) Europas system för bankövervakning måste reformeras, och det är bråttom. Det är en av mina slutsatser efter att sedan den svenska bankkrisen skrivit om vad som skett inom bankområdet i Sverige och utomlands.

Även den tidigare riksbankschefen Lars Heikensten håller med mig om att Europas system för bankövervakning, snarast måste reformeras i grunden, vilket tydligast märktes under den svenska bankkrisen, vilket var en period då Finansinspektionen hade noll-koll på vad som skedde med bankernas kapitaltäckningsgrad.

Sedan årsskiftet 2007-2008 är den svenska börsen nu nere 9 procent, vilket innebär en av de sämsta inledningarna på ett börsår i Stockholmsbörsens historia. Tvära kast på marknaden, flera avslöjade bankförluster från internationella storbanker är några av orsakerna.

Bankernas svårigheter att bemästra sin situation avspeglar tydligt på börserna runt om i världen. Ekonomerna börjar tala om recession. Många befarar att vi under 2008 går in i en negativ tillväxtsfas.

Roten till det onda är lätt att spåra, nämligen den globala bankkrisen

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet

Bankrättsföreningen