[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk] Den mörka måndagen Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 25 jan. 2008 Måndagen den 21 januari 2008 störtdök världens börser – vare sig Amerika eller Asien orkade hålla emot. Nu väntar hela den finansiella marknaden, på flera räntesänkningar från Federal Reserve, som riskerar att elda på inflationsbrasan i USA ytterligare. Stockholmsbörsen föll med 3,9 procent. Paris med 6,8 procent och Moskva med 7,4 procent. På Frankfurtbörsen föll kurserna fritt. Mäklarna talade om ”panik” och det värsta raset på mer än sex år. Alla ville sälja och ingen ville köpa. Totalt föll Frankfurtbörsen med 7,2 procent. I London föll börsen med 5,5 procent och oron för recession var stor. ”Den fräna lukten av rädsla hänger över City”, säger David Buik, strateg på Cantor Index till Finacial Times, som en av effekterna av den mörka måndagen. Börskraschen visar att den globala bankkrisen är långt ifrån över. Den bankkris vi ser i dag visar att, om bankkrisen fortsätter riskerar att bli hela finanssystemets sammanbrott. När den globala bankkrisen bröt ut 2007, drog den undan mattan för stora delar av den internationella bank – och finansvärlden. När IKB-banken i Tyskland och den brittiska Northern Rock höll på att gå omkull, hoppades de flesta att den tyska finansinspektionen Bafin överdrev, när den kallade krisen för den värsta krisen sedan 1930- talet. IKB-banken och Northern Rock är inte de enda banker som har stora problem. Ägarna till den tyska storbanken West Lb tvingades den 21 januari 2008 att stoppa in nära 19 miljarder i ett paket för att rädda banken. Samtidigt riskerar var tredje anställd att få sluta i banken. Tidigare har West Lb bara medgett förluster på några hundra miljoner euro på grund av bankkrisen. Nu hoppas man att den nödvändiga kapitalförstärkningen gör det möjligt för banken att hålla emot den negativa utvecklingen på den internationella kapitalmarknaden. Problemen på den amerikanska bolånemarknaden fortsätter också. Totalt har världens banker hittills gjort nedskrivningar på 100 miljarder dollar på grund av förluster kopplade till bolån och till följd värdepapper som knutits till dessa, enligt Gary Vaughan-Smith, delägare i fondbolaget Silver Street Capital. Och mer är att vänta. USA:s president George W Bush är djupt oroad för att den recession som amerikanarna redan sätt början på, skall drabba USA med full kraft. Den 18.1 2008 lanserade därför Bush ett stimulanspaket på 150 miljarder dollar för att på nytt få fart på den amerikanska ekonomin. Gary Vaughan-Smith som tidigare varit negativ på förslag från amerikanska myndigheter för att lösa bankkrisen, tror att presidentens förslag kan hjälpa, om Federal Reserve samtidigt signalerar för flera räntesänkningar. Det verkar som de flesta bubblor håller på att spricka: Aktiebubblan, bostadsbubblan och kreditkortsbubblan har redan spruckit. Nu väntar många vad som kommer att hända med den jättelika derivatbubblan. Många ifrågasätter också Centralbankernas försök genom att skjuta den globala bankkrisen framför sig, genom att tillföra kapital och sänka räntorna. I värsta fall kan detta leda till hyperinflation, precis som skedde i Weimar Tyskland 1923 – men denna gång i global skala. Den globala bankkrisen börjar mer och mer påminna om den svenska krisen 1987 – 1993. Vem minns inte hur det gick till när den hemmagjorda svenska bankkrisen kulminerade 1992 och den dåvarande statsministern Carl Bildt och Bankministern Bo Lundgren tvingade riksbankschefen Bengt Dennis att höja räntan i Sverige till 500 procent. I sin bok: 500 % (Bokförlaget DN 1998) skildrar Bengt Dennis hur Sverige 1992 skakades av den värsta valutakrisen i modern tid. Den borgerliga regeringen och den politiska oppositionen enades om två krispaket och i valutamarknaden stödköpte Riksbanken kronan i en omfattning som aldrig tidigare skett. Räntan drevs upp till en extrem nivå. Carl Bildt och Bo Lundgren ville visa att den försvarade kronans fasta växelkurs till sista blodsdroppen. De misslyckades. Några månader senare började kronans växelkurs flyta och det har den fortsatt att göra sedan dess. Därför är det också en gåta för mig hur bägge dessa herrar kan ha fått fortsatt förtroende, med tanke på allt elände de ställde till med under den svenska bankkrisen. Mats Lönnerblad Mina böcker: |
Bankrättsföreningen |
Hemsida |