[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Till de mest uppmärksammade rättsskandalerna i Sverige under det förra seklets sista decennier hör den svenska bankkrisen 1987 – 1993, bordellhärvan, IB-affären och det grymma mordet på den prostituerade Catrine da Costa. Inget av dessa stora rättsskandaler, är fortfarande vare sig ordentligt utredda eller uppklarade.

Alla dessa affärer bidrog – och bidrar än – till en folklig misstro mot våra rättsvårdande myndigheter och folkvalda politiker. Vad gäller bankkrisen har riksdagen för länge sedan begärt att en oberoende utredning skall klarlägga vad som hände. Denna utredning har fortfarande inte kommit till stånd, trots de stora rättsförluster som många företagare drabbades av under krisen.

Många entreprenörer och företagare blev dubbelt kränkta. Dels genom bankernas olagliga förtalsregister, som jag redan tidigare berättat om i mina senaste böcker. Flera av bankernas kunder som processade mot bankerna, för att man orättfärdigt blivit av med sina företag utpekades i dessa register som banditer och bovar, trots att de aldrig begått några brott. Dels genom att summariska rättegångar, som aldrig brydde sig om att tolka de träffade skriftliga avtal som talade till bankkundernas fördel.

När bordellhärvan rullades upp i pressen 1977, hävdade den förre statsministern Olof Palme att hela denna affär var ett hjärnspöke. Affären avslöjades av DN-journalisten Peter Bratt, som tre år efter att han blivit utsläppt ur fängelset, för att tillsammans med Jan Guillou ha avslöjat den ännu mer uppmärksammade s k IB-affären.

Som en direkt konsekvens av avslöjande blev Peter Bratt omedelbart degraderad från journalist till redigerare på Dagens Nyheter, skriver han själv i sin memoarbok: Med rent uppsåt (Albert Bonniers Förlag, 2007) Han redogör också för vilka ytterligare konsekvenser detta avslöjande fick för honom själv, sedan Olof Palme förnekade att hela innehållet i artikeln var osant.

I själva verket visade sig hela innehållet i artikeln vara sant. Rikspolischefen Carl G Persson hade den 20 augusti 1976 skrivit ett PM som han överlämnat till Olof Palme. Han misstänkte att den dåvarande justitieministern Lennart Geijer var bordellkund och säkerhetsrisk, vilket också borde lett till att polis och åklagare utrett sexköparnas (bland annat högt uppsatta politikers) olagliga kontakter med 14-åriga flickor.

Carl G Perssons PM visar också att åklagaren som ansvarade för ärendet, och dessutom en hög polis vid rikspolisstyrelsen, misstänktes vara bordellkunder. Genom Olof Palmes dementi tystades hela ärendet ner. Någon ordentlig utredning gjordes aldrig. Först i dag, mer än 30 år efter dessa händelser Justitekanslern Göran Lambertz inlett en undersökning om det är möjligt för staten att betala skadestånd till de då drabbade minderåriga flickorna som i dag är vuxna kvinnor.

IB-affären som avslöjades av Peter Bratt och Jan Guillou är heller inte ordentligt utredd och de ansvariga för förtal, av politiska motståndare har fortfarande inte fått några straff, trots att staten mycket väl känner till vilka som är uppgiftslämnare. Men avslöjandet av IB och dess olagliga åsiktsregister, som Peter Bratt också skriver om i sina memoarer: Med rent uppsåt, som fick rikets herrar med Olof Palme i spetsen att gå till attack, skrev Peter Bratt och Jan Guillou in sig i den svenska samtidshistorien.

Dessutom bedrev IB olaglig politisk övervakning av folket. Det var hemliga och olagliga åsiktsregister, vars konsekvenser för de oskyldigt drabbade som fortfarande inte har utretts ordentligt efter alla år.

Catrine da Costas mördare har fortfarande inte hittats, trots att DNA återfinns på liksäcken där hennes styckade delar hittades. Och de två läkarna, som felaktigt utpekades som både likstyckare och mördare är fortfarande belagda med yrkesförbud, och har fortfarande inte fått någon upprättelse.

Min uppfattning är därför att det nu är dags att en gång för alla göra upp med det förflutna. Det kan inte vara rimligt att grova förtalsbrott av banker och politiker, felaktiga rättegångar och uppenbara kränkningar av äganderätten skall förbli ouppklarade.

Och de som gjort sig skyldiga till dessa brott skall förbli ostraffade.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet

Bankrättsföreningen