Strax efter att Björn Wahlström, på felaktiga grunder basunerar ut i massmedia att Erik Penser inte har några tillgångar kvar, blir han tvungen att avgå från sin post i Nordbanken, på grund av sina tvivelaktiga affärer i Polen som avslöjas i pressen. Till ny ordförande väljs Jacob Palmstierna som just blivit sparkad som VD för SE-banken, för sina lika tvivelaktiga husaffärer i Djursholm.

Det första Nordbankens nye styrelseordförande Jacob Palmstierna gör, är att utan några konkreta fakta, försöka prata ner aktiernas värde i Nobelindustrier, vilket han också lyckas med. Därefter köper han själv aktier i Nobelindustrier. Hovrätten som har till uppgift att i rättegången mot Nordbanken, litar mer på Jacob Palmstiernas ord i pressen om ett företag han aldrig arbetat i och ännu mindre känner till, än på en grundligt gjort utredning av Morgan Stanley.

Morgan Stanleys arbetsteam om 5-7 personer hade under sex veckor sommaren 1991 arbetat med ett uppdrag de erhållit av Nobel i juni. Från Nobels sida ansvarade redovisningschef Sven Buhre för ett omfattande material, bl a affärsområdenas flerårsplaner, överlämnades. Morgan Stanleys värdebedömning av Nobels styckningsvärde gjordes på ett korrekt sätt enligt vedertaget bruk i finansbranschen, till skillnad mot Jacob Palmstiernas skvaller till domstolen och i pressen..

Styckningsvärdet, Acquisition Value, var det värde som bedömdes kunna uppnås om affärsområdena såldes till industriella köpare.

Värderingsarbetet innebar att värdet på varje affärsområde först beräknades utifrån en traditionell kassaflödesvärdering, där prognostiserade kassaflöden under en tioårsperiod diskonterades. Därifrån gjordes en justering av dessa värden utifrån priser som nyligen erhållits vid försäljning av jämförbara verksamheter i Sverige och internationellt. Efter att hänsyn också tagits till konjunktur och affärsläge gjordes en slutbedömning i form av ett värdeintervall för respektive affärsområde.

I rättegången mot Nordbanken vidhöll John Hepburn från Morgan Stanley att angivna värden för Nobels helt dominerande tillgång, var riktiga. Vilket de också senare i praktiken visat sig vara, för dem som köpt respektive ingående bolag från Nordbanken. Även Nordbanken, gjorde med hjälp av Svea hovrätt, en svindlande bra affär på Erik Pensers bekostnad.

En av Morgans Stanleys skickligaste företagsanalytiker, som i detalj studerat Nobels olika verksamheter väger oerhört mycket tyngre än den bankrutta Nordbankens nye ordförande Jacob Palmstiernas skvaller i ond tro. Eller som John Hepburn själv uttryckte det under rättegången mot Nordbanken: ”The valuation of the ongoing operating divisons was something we felt very strongly was correct”.

Morgan Stanley hade i sina förslag till åtgärder i “Project Price”- rapporterna i augusti 1991 själv utgått ifrån de värden man angett.

För att beräkna Nobelkoncernens totalvärde lades affärsområdenas värden samman och justeringar gjordes för vissa andra poster i Nobels balansräkning bl a kassa och räntebärande skulder. Eftersom Nobels kassa och räntebärande skulder redovisades som separata poster i den sammantagna värdebedömningen av hela koncernen påverkade de inte värdet på affärsområdena.

Min uppfattning är därför, att om Morgan Stanley gjort samma grundliga utredning när det gäller Gota Banks eller Nordbanken affärer redan den 1 februari 1990, skulle dessa bägge banker omgående fått begära sig själva i konkurs. Men till skillnad mot Nobelindustrier som alltid varit i högsta grad alltid varit ”performing”, gjorde dessa banker allt för att dölja sitt obestånd.

Med hovrättens infama uttalande: ”Inte heller i sig finns det emellertid grund för att anta att de värden som beräknats med utgångspunkt från dessa teoretiska modeller med någon grad av tillförlitlighet skulle läggas till grund för en värdebedöming av Nobelaktier” angriper hovrätten inte bara Morgan Stanleys förmåga att göra tillförlitliga värderingar av Nobel 1991, utan avfärdar också investmentbankers förmåga att göra tillförlitliga värderingar i allmänhet.

Med sådana företrädare för banker och domstolar är det inte så konstigt att företagarna fortsätter att fly från Sverige.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund