Ett bra exempel på hur detta gick till, är hur krediterna ströps i det välskötta börsbolaget Nobelindustrier, när det var statliga Nordbanken som var på obestånd. När målet sedan prövades i Svea Hovrätt, påstod hovrätten utan någon ordentlig grund, att Nordbanken i kritiska lägen inte på ett otillbörligt sätt hade strypt krediterna i Nobelindustrier. Hovrättens påstående är direkt felaktigt och motsägs både av vittnesmål från Nobels finanschef Kihlberg och av professor Jan Ramberg.

Nobel fick den 25 mars 1991 ett kreditlöfte av Nordbanken om 500 Mkr ”committed line”, en form av checkkredit, att stå till Nobels förfogande när bolaget så önskade. Nobel betalade den 17 maj provision till Nordbanken för detta ettåriga löfte. I brev till Nobel 4 juni bekräftade Nordbanken detta outnyttjade löfte om 500 Mkr. Det framgick också att Nobel, enligt den statliga Nordbankens uppfattning, hade outnyttjade kreditlöften i andra banker om 2 miljarder.

Under perioden 12 – 23 augusti minskade Nobels likviditet dramatiskt genom att kortfristiga lån ej förlängdes som tidigare och genom att företagscertifikat – skuldebrev utfärdades av Nobel – vilka bankerna normalt omplacerades måste inlösas. Nobels svenska banker indikerade att outnyttjad, normalt tillgänglig kredit om 1 miljard inte längre var tillgänglig.

Från 4 juni till 23 augusti minskade Nordbankens kortfristiga utlåning till Nobel med 200 Mkr till 799 Mkr utan att Nobel förvarnades därom. Hovrättens konstaterande att Nordbanken ”fortlöpande tillhandahållit kapital till Nobel” måste innebära att hovrätten fullständigt okritiskt och direkt felaktigt accepterat muntliga uppgifter från Nordbankens tjänstemän, mer än 10 år efter det att de skriftliga dokumenten upprättas, vilka har det innehåll som Erik Pensers bolag Yggdrasil åberopat i målet.

De svenska bankernas lagstridiga agerande gjorde att Nobels kassa i princip var tom den 23 augusti vad avsåg centrala finansförvaltningen. Detta trots att Nobel hade ett mycket positivt rörelseresultat, som för åtta månader uppgick till 353 Mkr per 31 augusti 1991.

Genom att strypa Nobels krediter försatte statliga Nordbanken och Nobels andra banker medvetet Nobel i trångmål. Detta ledde också till trångmål för finansmannen Erik Penser, vilket Nordbanken på ett otillbörligt sätt utnyttjade för att på lättast möjliga sätt kunna ta kontroll över Penserbolagens Nobelaktier och därmed Nobel.

Under stor tidspress efter att Nordbankens styrelseordförande Björn Wahlström hade hotat försätta Erik Penser i konkurs, tvingades Erik Penser den 23 augusti helt lagstridigt, att skriva på ett avtal som gav Nordbanken option att för en krona per bolag förvärva Pensers fyra bolag som ägde Nobelaktier, däribland Yggdrasil.

Efter det att Erik Penser den 23 augusti gett Nordbanken denna option som skett under hot och ekonomisk utpressning, blev den 26 augusti kreditlöften om tusen Mkr åter tillgängliga för Nobel att utnyttja. Bankerna åtog sig 29 augusti att åter utbjuda Nobels företagscertifikat och obligationer. Nobel kunde 4 september åter disponera checkkrediten om 100 Mkr i Nordbanken. Förfaringssättet visar med förfärande tydlighet att Nordbanken bara var ute efter en enda sak.

Styrelseordföranden Björn Wahlström och VD:n Hans Dalborg i statliga Nordbanken, hade hittat ett bra knep hur de bäst och billigast skulle stjäla Nobelindustrier från den rättmätige ägaren. Ett kriminellt grepp, som jag sett i alltför många av de fall och rättegångsprotokoll jag granskat, när skötsamma företagare på samma sätt som finansmannen Erik Penser, varit utsatta för storbankernas bedrägerier under bankkrisen.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund