[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Den senaste räddningsaktionen på Wall Street, då banken Bear Stearn räddades, verkar vara en bekräftelse på den saken. Så gick det också till under den svenska bankkrisen 1987 – 1993, när de svenska storbankerna ohämmat kunde sko sig på sina konkurrenter och kunders tillgångar.

Det var bara några dagar efter hedgefondens Carlyle Capital totala kollaps som den globala bankkrisen skördade ett nytt offer, när det stod  klart att investmentbanken Bear Stern säljs till konkurrenten JP Morgan Case, för en spottstyver vad bolaget tidigare varit värt, motsvarande bara en fjärdedel av värdet på Bear Stearns skyskrapa på Manhattan.

Söndagskvällens uppgörelse i New York (2008-03-16) går ut på att: Den krisdrabbade investmentbanken Bear Stearns säljs till konkurrenten JP Morgan för 2 dollar per aktie. Det motsvarar knappt 1,5 miljarder svenska kronor. Köparen får då en rabatt på 93 procent (!) på den aktiekurs som rådde hos Bear Stearns, bara en vecka tidigare.

Den amerikanska centralbanken Federal Reserve finansierar övertagandet indirekt genom att JP Morgan får möjlighet att låna upp till 30 miljarder dollar med Bear Stears ”mindre likvida tillgångar” som säkerhet.

De desperata räddningsaktionerna för att rädda bankerna har således hittills betytt att de starkare konkurrenterna köper upp de svagare bankerna, och att staten i vissa länder går in och räddar de banker som redan kollapsat. Bankkunderna har ännu inte drabbats på samma sätt som de svenska företagen gjorde under bankkrisen. I England har bankkrisen också drabbat bankerna hårt.

Den Brittiska staten gick för ett tag sedan in och räddade krisdrabbade banken Northern Rock i England, trots att det fanns flera andra köpare som var villiga att förvärva banken. Chefen för Deutsche Bank i Tyskland, Josef Ackerman begär nu en samlad aktion från banker, regeringar och centralbankerna för att hindra den globala bankkrisen att sprida sig ytterligare.

I Sverige, under den tidigare svenska bankkrisen, skyllde storbankerna sin egen brist på kapital på kunderna. Krisbankerna kunde på så vis och med hjälp av massiva förtalskampanjer, som fortfarande inte beivrats av polis och åklagare trots att alla bevis finns, utan några större problem lägga beslag på sina kunders egendom i en omfattning som Sverige aldrig tidigare sett maken till. Genom bankernas lyckade förtalskampanjer fick de både domstolarna och politikerna att gå krisbankernas ärenden.

Om krisen i USA förvärras ytterligare blir Federal Reservechefen Ben Bernanke sittande med Svarte Petter – ett klassiskt exempel på bankernas agerande att försöka privatisera vinster och socialisera förluster, som Gunnar Örn skriver om i DI. Före detta Federal Reserve-chefen Alan Greenspan erkänner också i Financial Times (FT, 2008-03-17) att den globala bankkris som nu rasar i världen, är den värsta finansiella krisen sedan 2:a världskriget.

De svenska bankväsendet har inga stora problem, sade statsminister Fredrik Reinfeldt till församlade journalister den 18.3. Han hävdade också helt ogenerat att hans regering ”lagt en stabil grund” för den svenska finansmarknaden.

Vad han lät bli att nämna, som såväl jag själv som Gunnar Örn i Dagens Industri (DI 2008-03-19) reagerar mot, är att Sverige fortfarande saknar en stabil grund som skyddar företagarna, inför nästa bankkris. Sverige saknar fortfarande ett effektivt regelverk för att hantera konkursmässiga banker, konstaterar Gunnar Örn i Dagens Industri.

Om den globala bankkrisen sprider sig till resten av världsekonomin blir konsekvenserna enorma, inte minst för de stora svenska exportföretagen, som bär upp Sveriges ekonomi

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet

Bankrättsföreningen