[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]


Fortsatta bankförluster och nedskrivningar
Av Mats Lönnerblad - Ledaren  - 23  mars. 2008

I spåren av den globala bankkrisen sänks allt fler tillväxtprognoser. Krisbankerna tvingas ta fram allt fler lik ur garderoben. Ledande börsexperter spår att det blir mer ekonomiskt elände framöver, när krisen sätter allt djupare spår i världsekonomin.

USA:s ekonomi har i praktiken slutat växa. BNP-tillväxten i den amerikanska ekonomin uppvisar bara cirka 0,1 under det första kvartalet 2008. Under det andra kvartalet spås att det inte blir någon ökning alls, utan ett tvärstopp på 0,0 procent. Utsikterna för Europa är också fortsatt pessimistiska. Det hävdar industriländernas samarbetsorganisation (OECD) i en ny bedömning av världsekonomin.

Bankjätten Citigroup väntas skära bort ytterligare 2.000 jobb i sina desperata försök att sänka kostnaderna inom banken. Redan tidigare hade Citigroup meddelat att man var tvungen att avskeda 4.000 tjänstemän, för att få ökad lönsamhet i den svårt sargade banken.

Redan i februari 2008 tvingades ännu en internationell storbank, schweiziska Crédit Suisse, strax efter skandalen i den franska banken Société Generale, skriva ner 2,65 miljarder schweizerfranc (närmare 15 miljarder kronor) som gäller skuldsedlar (collaterized debt obligations), vars säkerheter kraftigt nervärderats.

Därför tvingades Crédit Suisse den 27 mars 2008 redovisa dubbla kreditsmällar. Den ena var en vinstvarning där banken varnar för att första kvartalet 2008 som inte kan bli lönsamt. Förlusten bara för mars månad väntas också bli större än den sammanlagda vinsten i Crédit Suisse för både januari och februari månad.

Den andra är de handlarförluster i banken som Crédit Suisse också kände sig manade att avslöja i förra månaden. Dessa förluster är orsakade av medvetna tjänstefel av anställda inom banken, hävdar ledningen för banken.

Oro härskar också på Frankfurtbörsen sedan den tyska industribanken IKB börsstoppades den 27 mars 2008. IKB meddelade då att kreditförlusterna under 2007 – 2008 med all sannolikhet kommer att öka till 800 miljoner euro, i stället för tidigare befarade 550 miljoner euro. I likhet med många andra banker har IKB varit nödsakade att skriva ner värdet på bankens stora värdepappersinvesteringar.

IKB:s huvudägare, som är den statliga banken KfW, har därför skjutit till 450 miljoner euro i ett nytt krispaket för att rädda den förlusttyngda banken. Även Dresdner Bank kommer under det första kvartalet att skriva ner tillgångar på mellan 300 – 400 euro.

I USA tvingas Federal Reserve till nya akuta räddningsaktioner i form av en ny kraftig sänkning av styrräntan och beslut om att pumpa in nya miljarder i det bankrutta amerikanska banksystemet. Samtidigt ser chefen för Federal Reserve, Ben Bernanke, sig också nödsakad att – i strid med tidigare praxis – ge sitt stöd åt de stora finansbolagen, på samma sätt som de centralbanksövervakade affärsbankerna.

Ekonomerna har visat på en svagare tillväxt de närmaste åren. Att de ekonomiska nedgången i USA slår in i svensk ekonomi, via sämre affärer för de svenska exportföretagen är något som jag själv redan har varnat för. Vinstvarningar har redan utfärdats av Sony Ericsson och Stora Enso. Även prognoschefen för Konjunkturinstitutet (KI) varnar nu för lägre prognossiffor framöver.

Det beklagliga i alla dessa händelser är att man inte reagerat i tid för att minska förlusterna i det globala banksystemet. Det gjorde man inte heller under den svenska bankkrisen 1987 – 1993. Framför allt gäller detta Gota Bank och Nordbanken.

När Crédit Suisse First Boston äntligen (CSFB) hade fått i uppdrag av Finansdepartementet att göra en utredning av den ekonomiska situationen i Gota Bank 1992, gjorde man bedömningen att för uppnå en kapitaltäckning på 8 procent, skulle banken behöva årliga kapitaltillskott på sammanlagda 12 miljarder kronor, förutsatt att banken samtidigt bantades. Av Gota Banks tillgångar på 70 miljarder kronor klassade man 50 miljarder, som riskabla eller under observation.

Gota Banks bräckliga finansiella situation, borde de aningslösa tjänstemännen på SPP redan upptäckt när de köpte ”grisen i säcken” som de sedan sålde vidare till börsnoterade Trygg Hansa SPP Holding AB. Själv såg Robert Weil till att tjäna 1 miljard kronor på denna mycket tveksamma affär som aldrig borde ha genomförts, eftersom banken var bankrutt redan den 1 februari 1990.

Att Robert Weils och Gota Banks årsredovisningar från 1987 och framåt måste betraktas som rena falsarierna, skrev jag om redan om i min första bok om bankkrisen: Från bankkris till börskris (Bankrättsföreningen, 2003)

Trots Hans Dalborgs försäkringar att Nordbanken efter den genomförda nyemissionen var en stabil bank räckte Nordbankens nyemission hösten 1991 på 5,2 miljarder bara hösten ut. Bägge dessa exempel visar att hur felaktigt dessa banker varit övervärderade. Nordbanken tvingades också att betala tillbaka hela summan till de privata aktieägarna, som hade lurats att delta i Nordbankens nyemission 1991.

Vad som är anmärkningsvärt är att några aktioner från polis och åklagare för att stävja brottsligheten i bägge dessa bankers tidigare felaktiga årsredovisningar fortfarande inte har skett.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet

Informera en kollega:

Bankrättsföreningen


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida