[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]


Bolagsplundring
Av Mats Lönnerblad - Ledaren  - 24  mars. 2008

Statsminister Carl och Bildts och bankminister Bo Lundgrens sätt att rädda de bankrutta bankerna under den svenska bankkrisen 1987 – 1993, skedde på fastighetsägarnas, företagens och skattebetalarnas bekostnad.

Eftersom dessa pengar inte heller räckte till för att rädda krisbankerna, fick alla vara med och betala ett extra räntetillägg på 3 procent under krisen. Pensionärerna blev av med mer än 250 miljarder av sitt sparkapital. De drygt 250 miljarder svenska pensionskronor som ”lånades” av den dåvarande socialistiska regeringen under 1990-talet, lovade statsminister Göran Persson dyrt och heligt att betala tillbaka.

Han upprepade dessa löften i två kommande val, som han också vann. Men fortfarande har ingen återbetalning skett. Och den svenska statsskulden ligger ändå kvar på samma nivå som den gjorde i slutet av bankkrisen 1992.

Hur bankerna plundrade svenska företag under denna period har jag redan utförligt beskrivit i mina böcker. Den senaste med titeln: Pengarna eller livet (Bankrättsföreningen, 2007). Den ekonomiska effekten av denna plundring blev bestående för den svenska ekonomin, eftersom så många driftiga företagare blev av med större delen av sitt kapital och sina bolag.

Det var sedan de finansiella murarna mellan Sverige och utlandet revs omkring 1990 och förvärvslagstiftningen ändrades, så att utlandet utan några som helst begränsningar tilläts köpa aktier på den svenska börsen, som de stora svenska exportbolagen försvann från Sverige, med huvudkontor och forskning. Nu följer de medelstora och mindre företagen efter.

I snabb takt har välskötta svenska företag som AGA, ASG, Bofors, ESAB, Esselte, Forsheda, Linjebuss, Kockums, Pharmacia, PLM, Skandia, Svedala, Sydkraft, System 3R och Volvo PV köpts upp av utländska intressenter. Det har kunnat ske utan att svenska entreprenörer och företagare, som fråntogs stora delar av sitt kapital under bankkrisen, haft någonting att sätta emot. Krisbankerna som med Bildts och Lundgrens bifall, tog ifrån dem deras fastigheter och företag, lät dem bara få behålla skulderna.

Utvandringen av svenska företag fortsätter. Senast var det Scania som såldes av Investor till tyska Volkswagen. Försäljningen av Scania bör vara en ytterligare larmsignal för svenska politiker skriver Lars Jonung i en artikel i Dagens Nyheter. (DN, 2008-03-20) Han är professor i nationalekonomi och forskare vid EU-kommissionen.

När inte ens Wallenbergssfären, med dess maktbolag Investor och dess familjestiftelser, kan behålla en del av ”kronjuvelerna” i sitt företagsimperium, då här det hög tid att diskutera hur en ny svensk ägarpolitik bör utformas.

Lars Jonung beskriver också hur dramatiskt den svenska socialistiska politiken under hela efterkrigstiden, närmare bestämt under åren 1945 – 1985 varit riktad mot privat företagsamhet och förmögenhetsbildning. Det har gjort det extremt svårt för svenska entreprenörer och företagare behålla sina företag och att bygga upp eget kapital.

Under bankkrisen, när räntan höjdes till 500 procent i fåfänga försök att försvara den svenska kronan, var de svenska företagare som orättfärdigt drabbades fullständigt försvarslösa, eftersom den borgerliga regeringen under Bildt och Lundgren inte brytt sig om att på något sätt skydda företagarna mot krisbankernas härjningar mot sina kunder under krisen.

För de misskötta svenska storbankerna, som fick all hjälp i världen för att klara sig under bankkrisen, fortsätter däremot bankfesten efter krisen. Bäst går det för Nordea som efter allt statligt stöd tjänat ihop 152,1 miljarder kronor bara under de senaste sex åren. Resultatet för Nordea under 2007, blev 35,4 miljarder kronor. Under samma sexårsperiod lyckades Handelsbanken som var den bank som skötte sig bäst under bankkrisen, skrapa ihop 87,3 miljarder. Swedbank 71,9 miljarder kronor och S-E –Banken 70,8 miljarder kronor.

Historien säger också hur dagens ägarpolitik bör utformas. Enligt Lars Jonung bör den vila på en genomtänkt förmögenhetspolitik som gör det möjligt för fler svenskar att bygga upp en egen förmögenhet samt att behålla den över generationsgränserna. Scaniaaffären visar att det är bråttom att anpassa Sverige till den finansiella globaliseringen.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet

Informera en kollega:

Bankrättsföreningen


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida