[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Riksdagen som redan har beslutat att en oberoende utredning skall granska vad som gick snett under bankkrisen. Vi ville veta varför denna utredning har ännu inte påbörjats. Och varför så många av de företagare som orättfärdigt drabbades under bankkrisen, fortfarande inte har fått någon som helst upprättelse.

Som arbetande styrelseordförande i de två oberoende föreningarna, Bankrättsföreningen och Sveriges Bankkunders Riksförbund bokade jag in en tid hos Finansdepartementet den 14 april 2008, för att dryfta några dessa viktiga frågor med Urban Karlström, statssekreterare på Finansdepartementet. Karlström tillträdde sin tjänst så sent som den 22 oktober 2007.

Urban Karlström är civilekonom och ekonomi doktor i nationalekonomi och har tidigare bland annat arbetat som chefekonom vid Riksgälden. På finansdepartementet är han bland annat ansvarig för finansmarknadsfrågor, där han skall arbeta med att se till att uppfylla regeringens och riksdagens redan fattade beslut, när det gäller den ekonomiska politiken.

Fortfarande har inte den av riksdagens beslutade oberoende utredning av bankkrisen, som fattades redan under den socialdemokratiska regeringen, påbörjats. Därför kändes besöket – där hela styrelsen för Sveriges Bankkunders Riksförbund var närvarande – extra angeläget. Styrelserna vill således försäkra sig om att denna utredning genomförs ordentlig. Och att utredningen sker på ett objektivt sätt.

Den andra lika viktiga fråga är att man inte glömmer bort att utreda hur det kan komma sig att så många som 60.000 skötsamma fastighetsägare och företagare fick sina krediter orättfärdigt uppsagda och tillgångar olagligt beslagtagna av bankerna och bolagsplundrare under krisen. Genom de många ofrivilliga tvångsförsäljningar som skedde, kunde bankerna och plundrarna själva behålla övervärdena, medan man lät företagarna behålla de skulder som blev den oundvikliga följden av de snabba försäljningarna.

Den tredje frågan är hur bankerna med hjälp av media och olika omfattande förtalsregister som spreds mellan bankerna och domstolarna, kunde tillåtas att förtala entreprenörer och företagare i en utsträckning som aldrig tidigare förekommit i Sverige. Eftersom jag själv fått ta del av flera av dessa olagliga och kränkande register från chefjuristen på en av Sveriges största banker, vet jag själv både hur dessa register fungerar i praktiken och på vilka sätt bankerna använde sig av dessa register för att vinna målen mot sina kunder under bankkrisen.

Som jag tidigare redogjort i mina böcker om bankkrisen, den senaste med titeln Pengarna eller livet är både domstolarna och den förre riskpolischefen Sten Heckscher (s) djupt involverade i dessa register. Det bör således inte vara svårt för en oberoende kommission få fram alla uppgiftslämnare till registren och klargöra ordentligt hur förtalsregistren påverkat alla rättegångar mot bankerna under krisen. Genom avkunnad dom i hovrätten, är det också uppklarat, att UC (Upplysningscentralen) som är bankernas eget upplysningsorgan, används i syfte att förtala kunder som man ligger i tvist med.

Styrelsens uppvaktning av Urban Karlström på finansdepartementet hade också ett preventivt syfte. Det som skedde under bankkrisen får aldrig ske igen. Därför måste den svenska banklaglagstiftningen som skyddar företagarna mot bankerna förstärkas ordentligt. Bankgarantier som uppfylls och ställts ut av annan part får inte sägas upp, om bankkunden sköter sina återbetalningar. Checkkrediter får inte heller sägas upp på vilka grunder som helst. I domstol åligger det bankerna att bevisa att säkerheterna har försämrats.

Oklara avtalsvillkor skall enligt både EG-rätten och svenska lag tolkas till bankkundens fördel. Det gör den fortfarande inte i Sverige. Övervärdet vid en beordrad pantrealisation skall tillfalla bankkunden och inte bankerna eller bolagsplundrare, som skedde under bankkrisen.

Sättet som regeringarna skötte den förra bankkrisen var exempellöst dåligt ur flera aspekter.

I stället för att sänka räntan och göra det lättare för allmänheten och företagen, höjde man räntan till 500 procent ! Dessutom tillät man bankerna att ta ut en ”extra” ränteersättning på 3 procent, under en period när räntan redan var extremt hög. Det tjänade storbankerna 20 miljarder om året på. Man gjorde således tvärtemot vad utländska riksbanker nu gör, när vi denna gång är mitt uppe i en global bankkris.

För att försöka skapa ekonomisk stabilitet har den amerikanska centralbanken Federal Reserve bland annat genomfört kraftiga sänkningar av styrräntan och sänkt räntan på lån till bankerna. Företag som UBS, Merrill Lynch, Morgan Stanley och Bear Stearns har alla blivit föremål för utredning av den amerikanska finansinspektionen (SEC)

Varför genomfördes inte dessa åtgärder i Sverige under den svenska bankkrisen ? Den svenska Finansinspektionen gick i stället bankernas ärenden. Fortfarande vill ingen utreda när de svenska bankernas egentliga obeståndssituation inträffade och ställa de ansvariga i bankernas styrelser och ledning till svars, för de allvarliga bokföringsbrott, som gjorde att bankerna i det längsta kunde dölja sina verkliga förluster.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet

Bankrättsföreningen