[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det var det paret som gjorde att Olof Palme förlorade valet 1979. Alf Enerström och Gio Petré lyckades också avstyra att aborter skulle bli tillåtna fram till den 9:onde månaden enligt socialdemokraternas den dåvarande statsminister Olof Palmes förslag. Paret lyckades till och med avstyra att löntagarfonderna kunde införas i Sverige. Dess uppenbara syfte var att socialisera hela det svenska näringslivet.

Paret var otroligt framgångsrika i sin politiska agitation för ett bättre Sverige. Deras politiska gärning stöddes av svenska folket, som satsade 40 miljoner av egna pengar, på att bekämpa den socialistiska regeringen. I dag är det skattebetalarna som tvingas betala för de politiska partiernas verksamhet.

Den föreslagna abortlagen föll, tack vare det framgångsrika parets agitation, och debattartiklar i svensk press. Rudolf Meidners groteska förslag till Löntagarfonderna gick så småningom i graven. Det skedde med bara en mandats övervikt till de borgerliga partierna fördel, tack vare Alf Enerströms och Gio Petrés valmöten, och många åsiktsannonser i dagspressen.

Undantagslagen lyckades man däremot inte sätta stopp för. Den rann genom Riksdagen utan att någon i oppositionen märkte det. Lagen var skräddarsydd för att högre statsanställda tjänstemän skulle slippa ifrån sitt tidigare tjänstemannaansvar. De var så de statliga tjänstemännen inte längre behövde ställas till ansvar för allvarliga brott som numera dagligen begås mot enskilda medborgare.

Olof Palme och socialdemokraterna förlorade således valet 1979. Enligt Centerns dåvarande partisekreterare Gustaf Jonnergård var det Enerströms och Petrés förtjänst att det blev så. Den välkände entreprenören och företagsledaren Hans Rausing, vågade inte vänta på valresultatet. Han valde att flytta till England i god tid före valet. Med sig i flytten tog han sitt världsföretag Tetra Pak.

I dag har tusenstals svenska företagare Enerström och Petre´att tacka för att det finns några svenska företag kvar överhuvudtaget. Hade Rudolf Meidners förslag till löntagarfonder gått igenom i riksdagen hade de flesta företag bytt ägare. Konfiskationen av företag i Sverige hade varit ett faktum.

Min uppfattning är därför att paret Enerström – Petré måste betraktas som Sveriges främsta ”whisleblower”. Sådana personer som med sin egen tro på det goda, utsätter sig själv för mycket elände, då han eller hon vill att rätt skall råda, och inte förtröttas att argumentera för sin sak.

Världens mest kände ”whisleblower” är Daniel Ellsberg. Det var han som Watergateaffären. Den republikanske presidenten i USA Richard Nixon hade beordrat inbrott i demokraternas högkvarter. Tack vare Ellsberg blev han avslöjad och fick avgå som president.

Ett liknade fall till paret Enerström/Petré är de två tyska journalisterna Carl von Osietzky och Kurt Tucholsky. De gav ut den Hitlerfientliga tidningen Die Weltbuhne. Ossietzky greps först och sattes i fängelse i ett och ett halvt år. Därefter sattes han i koncentrationsläger där han plågades ihjäl.

Tucholsky lyckades fly till Paris och sedan till Sverige där han tidigare hade semestrat. Hitler valde då att i stället plåga ihjäl hans mor. Den socialdemokratiske statsministern Per Albin Hansson fegade då ut inför Hitler. Han bestämde att sättta Tucholsky i husarrest i Hindås. Där isolerades och tog senare sitt liv. Han är begravd i Mariefred. Tucholsky har postumt fått en gata uppkallad efter sig i Berlin.

Politiken är som ett glödande magma, säger Gio Petré i parets skrift: Vi fällde regeringen från 1983 (del 2). Tjockflytande går den i egna fåror förgörande allt som kommer i dess väg. Demokrati och diktatur. Det verkar som det inte finns något system som helt skyddar medborgarna, anser de båda.

Det som sker, sker i folkets namn, men inte med folkets vilja. Folket förs bakom ljuset i både diktaturer och demokratier. De värsta skurkstrecken – i alla kategorier – som Gio Petré ser det, var atombomberna mot de japanska städerna. Inte ens den första atombomben var motiverad och definitivt inte den andra. Det hade gått att släppa en bomb över Japan i någon öde trakt och man hade nått samma syfte som man ville nå.

Också Adolf Hitler hade säkert vunnit val i Tyskland under en tioårsperiod . Från 1933 till 1943. Under tiden hann han med att uträtta ett av mänsklighetens allra värsta illdåd. Utrotningen av sex miljoner judar är en så makalös handling att det tyska folket fortfarande värjer sig.

Det är svårt för att inte säga omöjligt att i någorlunda objektiva termer tala om judeutrotningen. Men den skedde under något som bör kalla för en representativ demokrati.. Representativ med lögnens hjälp får man väl säga, tillägger Gio Petré. Hade Tucholsky, Brecht och de andra motkrafterna lyckats upplysa folket om vem Hitler i själva verket var så hade naturligtvis ingen judeutrotning kommit till stånd.

Den politiska lögnen är orsaken till mycket av demokratins otillräcklighet. Ja, orsaken till allt anser hon. Det hade heller inte blivit några bomber över Hiroshima och Nagasaki om det amerikanska folket fått rösta om saken.

Hur skall man då komma åt den politiska lögnen ? Jo, genom tryckfrihet. Och demonstrationsrätt. Och yttrandefrihet. Men framför allt måste det finnas hederliga journalister i tillräcklig mängd. Det hade man inte i Tyskland. Det har man heller inte i Sverige.

Det ser jag själv, när jag skriver om hanteringen av den svenska bankkrisen och dess allvarliga konsekvenser för Sverige, som de flesta journalisterna i de största tidningarna värjer sig ifrån. På samma sätt som samma tidningar värjde sig från de viktiga frågorna om aborter, löntagarfonder och undantagslagen, som Alf Enerström och Gio Petré med alla tillgängliga medel kämpade emot.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet

Bankrättsföreningen