[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Denna gång har den sitt upphov i USA under den ”uppmärksammade ”bolånekrisen” 2007. De amerikanska bankerna lånade lättvindigt ut pengar för att göra snabba klipp. Vi känner igen mönstret från den svenska bankkrisen, vilket fick oerhörda konsekvenser för Sverige och företagandet i landet. Bankerna försatte 60.000 skötsamma företagare i konkurs och 400.000 människor kastades ut i arbetslöshet.

I min senaste bok: ”Finansfrossa” (2008) som nyss utkommit i bokhandeln, redogör jag för de senaste händelserna i denna världsomfattande ekonomiska kris. Ännu vet ingen hur denna kris kommer att sluta.

Men som jag redan berättat om i flera artiklar och i min senaste bok har flera av de största amerikanska och europeiska bankerna under 2007 drabbats av jättelika kreditförluster.

Vad som hänt efter min publicering, är att de amerikanska myndigheterna nu tvingats överta de krisdrabbade bolånejättarna Fannie Mae och Freddie Mac. Båda bolagen sätts nu under ”conservatorship” vilket innebär att ledningen och styrelsen och aktieägarna förlorar alla sina befogenheter till tillsynsmyndigheten Federal Housing Finance Agency,( FHFA)

Det amerikanska finansdepartementet (skattebetalarna) köper omgående preferensaktier i bolagen för totalt 13,3 miljarder kronor. Finansdepartementet tecknar också ett avtal med Fannie Mae och Freddie Mac att tillgångarna alltid måste överstiga skulderna, annars kan staten (skattebetalarna) tvingas skjuta till ytterligare 100 miljarder dollar i varje bolag.

För att hjälpa de bankrutta bolåneinstituten, får finansdepartementet warranter som ger rätten att tvångsinlösa upp till 79,9 procent av de utestående aktierna i Fannie Mae och Freddie Mac.

Det innebär att den amerikanska staten kan köpa ut de andra aktieägarna till nominellt pris –

fullt utspätt. Priset blir då under en dollar per aktie.

På statens preferensaktier ska bolagen betala utdelning motsvarande en ränta på 10 procent. Samtidigt stoppas utdelningen till övriga aktieägare. Alla som lånat ut pengar till Fannie Mae och Freddie Mac, till exempel genom att köpa deras obligationer och värdepapper får sina fordringar garanterade av staten. Detta gäller även efterställda fordringar, så kallade subordinated debt.

Skulle bolagen ändå få stora problem med att låna på den vanliga kapitalmarknaden, får de utökade möjligheter att låna direkt av staten.(skattebetalarna) Som en tillfällig åtgärd kommer finansdepartementet i USA att köpa upp en stor del den utestående stocken av värdepapperiserade bostadslån utgivna av Fannie Mae och Freddie Mac.

Vare sig Fannie Mae eller Freddie Mac får utöka sina utestående skulder med mer än 10 procent räknat från halvårsskiftet i år. Från och med 2010 ska båda bolåneinstituten börja betala en ännu inte fastställd avgift tills staten för det stöd de fått av skattebetalarna. Samtidigt tvingas bolagen krympa sina portföljer av värdepapperiserade bostadslån med en tiondel per år tills de når 250 miljarder dollar.

Om konsekvenserna av den amerikanska räddningsaktionen som nu blivit officiell, skriver Gunnar Örn i Dagens Industri ( DI 2008-09-09) blir att ”rädda insättarna, sparka direktörerna och skinna aktieägarna. Det borde vara formulär 1 A för en finansminister som tvingas ta hand om en konkursmässig bank”, anser han. Jag kan bara hålla med.

Det var inte vad som hände under bankkrisen 1987 – 1993. När krisen blev akut den 1 februari 1990, och såväl Första Sparbanken, Gota Bank och Nordbanken var skyldiga att begära sig själva i konkurs, hände ingenting. 1991 hände fortfarande ingenting. Bo Lundgren som var moderaternas talesman i ekonomiska frågor under slutet av krisåren 1991 – 1993 och bankminister i den borgerliga regeringen, lät helt enkelt saken bero fram till dess att de utländska långivarna hörde av sig, och inte ville låna ut några pengar till krisbankerna.

Under början av bankkrisen kunde de svenska bankerna till och med dela ut stora vinster till sina aktieägare, utan att någon reagerade. Den dåvarande chefen för Bankinspektionen Hans Löwbeer var oduglig som chef för Bankinspektionen. Han brydde sig inte om att bankerna inte uppfyllde sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad, vilket jag redan redogjort för i min första bok om bankkrisen: ”Från bankkris till börskris”. Därför kunde det bara gå på det sätt som jag redan hunnit beskriva i 7 av mina böcker.

Den förra borgerliga regeringens räddningsaktion för bland annat Första Sparbanken, Gota Bank och Nordbanken kom alldeles för sent. Den innebar också att man lade över skulden för bankkrisen på bankernas kunder, vilket den nuvarande Alliansen gör sitt bästa för att dölja, eftersom man fortfarande inte genomfört den oberoende utredning av bankkrisen 1987 – 1993 som riksdagen redan har beslutat om.

I sin bok: ”När bubblan brast” (Bokförlaget DN, 1998) skriver Bo Lundgren att när bubblan brister(vilket den gör men jämna mellanrum) så drabbas inte bara bank – och finanssektorn utan hela ekonomin. En sådan utveckling kan inte hindras. Däremot kan effekterna bli mer eller mindre omfattande beroende på hur krisen hanteras.

Var och en som tagit del av Carl Bildts och Bo Lundgrens klantiga hantering av den svenska bankkrisen kan se de dramatiska effekterna för de oskyldiga företagare som drabbades under krisen. I stället för att tvångslikvidera bankerna, försatte man friska företag i konkurs, vilket gör att när Sverige nu åter drabbas av ”finansfrossa” har redan de flesta stora välskötta börsbolagen sålts till utlandet, och företagandet fortsätter att dramatiskt minska i landet.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet
Finansfrossa

Bankrättsföreningen