Bankrättsföreningen
|
[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk] Nu har korthuset fallit Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 2 okt. 2008 ”När faller korthuset ?” frågade jag, apropå den globala bankkrisen som nu rasar, i en stor debattartikel i Aftonbladet (AB 2007-08-17). Den fråga som jag den gången ställde till regeringen Reinfeldt, vad regeringen gör för att skydda allmänheten och företagen denna gång, om det svenska korthuset rasar en gång till. Denna viktiga fråga är fortfarande obesvarad. Så sent som den 29 september 2008 ber Carl Hamilton i sin krönika i Aftonbladet att USA inte bör lösa sin kris som vi gjorde under slutet av den svenska bankkrisen 1987 – 1993. Hur det gick till den gången skriver jag bland annat om i min senaste bok ”Finansfrossa” (2008) som både handlar om – hur Sverige löste den förra krisen och orsakerna till den nuvarande globala bankkrisen – som nyss utkommit i bokhandeln. I sin artikel bekräftar Hamilton också det jag redan tidigare skrivit om att regeringen Bildt delade ut slarvbonusar under den förra krisen. I sin krönika skriver Carl Hamilton också om den svenska lösning som Bo Lundgren signerade när han var bankminister under krisåren 1991 – 1993. Den gången hade han ett helt annat upplägg än det som Lundgren beskriver i New York, hur den borgerliga regeringen löste krisen. Under den förra krisen fick de svenska storbankerna klå sina kunder i lugn och ro. 60.000 skötsamma företag gick i konkurs alldeles i onödan. 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet. Med skyhöga räntemarginaler, som allmänheten och företagen tvingades betala, återställde krisbankerna sina förstörda balansräkningar. Mitt under denna depression kunde bankerna genom de statliga ”skräpkreditföretagen” Retriva och Securum beröva de företag som inte längre passade in i krisbankernas ”portfölj” deras företag och tillgångar. Företagen och vinsterna behöll bankerna eller sålde vidare till bolagsplundrare. De tidigare ägarna, som drivit sina företag i decennier utan några anmärkningar, fick behålla skulderna. Medan den förra bankkrisen slog hårdast mot ägare till kommersiella fastigheter och företagare, är de mest utsatta under denna kris är vanliga människor med stora bolån, som har belånat bostaden till 80-90 procent av värdet, och pensionärer som fått se sina redan magra pensioner urholkas ytterligare. I dag stiger boräntorna dramatiskt. Bopriserna går ner och medlen i pensionsfonderna sjunker i värde. Därför är det viktigt att riksbankschefen Stefan Ingves inte gör som förra gången, när han var chef för Bankstödsnämnden, och medverkade till att bankerna fick ta ut en ”extra” räntemarginal på 3 procent som slog med full kraft mot den redan drabbade företagssektorn. I vårt närområde är det redan etter värre än i Sverige. Men snart drabbar oss den globala bankkrisen Sverige med full kraft. I Danmark har fyra banker på kort tid fått stöd av den danska riksbanken för att överleva. På Island har storbanken Glitnir räddats av den isländska staten till en kostnad av 5,7 miljarder och i Tyskland har bolåneinstitutet Hypo Real Estate räddats undan från konkurs av en grupp tyska banker. Den europeiska jättelika finanskoncernen Fortis har räddats av regeringarna i Belgien, Holland och Luxemburg till en kostnad av 108 miljarder kronor och det brittiska bolåneinstitutet Bradford & Bingley har tagit över av brittiska staten. Här i Sverige uppvaktade jag och hela styrelsen i Sveriges Bankkunders Riksförbund Urban Karlström på Finansdepartementet redan den 14 april 2008, för att ta upp en del av de stora frågeställningar, som fortfarande är olösta kring den svenska bankkrisen 1987 – 1993. Vi ville också veta vad Finansdepartementet och regeringen tänker göra denna gång för att skydda allmänheten och företagen från den globala bankkrisen som nu härjar. Fortfarande har vi inte fått något ordentligt svar. Mats Lönnerblad Mina böcker: |
|
Bankrättsföreningen |
|
|
|
|
Hemsida |