[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

De ökade investeringarna drev i sin tur upp kurserna till spektakulärt höga nivåer, och skapade starka förväntningar på ytterligare uppgångar. Bankerna satsade allt större delen av sina tillgångar på att låna ut till riskabla investeringar. Så har det varit även denna gång under den globala bankkrisen som startade 2007 i USA.

Den gången sprack bubblan den 24 oktober 1929. Det är därför det kallas för den svarta torsdagen. Det uppstod säljpanik då börsen störtdök. Allmänheten trängdes utanför börslokalerna och hos aktiemäklare. På många håll fick polis sättas in för att upprätthålla ordningen. På en enda dag bytte 13 miljoner aktier ägare, vilket var rekord på den tiden. Många börser tvingades stänga på grund av paniken.

Kraschen övergick i en allvarlig ekonomisk depression med hög arbetslöshet och fallande produktivitet, som spred sig till hela Europa. Aktiekurserna fortsatte att sjunka under den första delen av 1930-talet. Den finansiella marknaden återhämtade sig inte förrän långt efter 2:a världskrigets slut.

Den globala bankkris som vi nu upplever är minst lika allvarlig. Men metoderna för att komma till rätta med den ekonomiska krisen i både USA och Europa är annorlunda. De drabbade länderna tänker spendera sig ur krisen. De bankrutta bankerna – där de värst drabbade redan tagits över av staten – får nästan obegränsade möjligheter att låna pengar.

Planerade miljardinvesteringar skall tidigareläggas. Och i stället för att begära sig själva i konkurs stöds bankerna av Federal Reserve, riksbankerna och staten. Medan många av de amerikanska bankerna begärde sig själva i konkurs under börskraschen 1929, råder det denna gång enighet i USA om hur man skall rädda bankerna.

Den 28 september 2008 förklarade förhandlarna i den amerikanska kongressen sig vara överens om ett räddningspaket på upp till 700 miljarder dollar för att rädda de amerikanska bankerna undan konkurs. Såväl demokraternas presidentkandidat Barack Obama som republikanen John MacCain gav sitt motvilliga stöd till det omfattande räddningspaketet. Enligt Obama var det upprörande att skattebetalarna måste gå in och rädda investerarna från deras egna dumheter.

I Sverige verkar storbankernas bonusfest vara över för den här gången. Den 20 oktober 2008 har den svenska regeringen formulerat ett stabiliseringspaket åt de svenska bankerna som innehållet garantier på 1.500 miljarder kronor (!) I stället för att begära sig själva i konkurs, som lagen föreskriver får de svenska bankerna ännu en gång, ett närmast obegränsat stöd från den svenska regeringen.

Den svenska regeringens plan omfattar alla svenska banker och finansiella institutioner. Tillsammans ett drygt hundratal företag och den består av tre delar: Ett garantiprogram som totalt omfattar 1.500 miljarder kronor (mer än den totala svenska statsskulden) för att stötta bankernas och bostadsinstitutens medelfristiga lånebehov.

Regeringen inför en stabiliseringsfond, som skall hantera bankerna stora soliditetsproblem. Stabiliseringsfonden slås ihop med insättningsgarantifonden som för närvarande uppgår till 18 miljarder kronor. Eftersom denna fond redan nu inte verkar räcka till, har svenska staten lovat att skjuta till ytterligare 15 miljarder kronor.

Svenska staten har också lovat skjuta till kapitaltillskott till de kreditinstitut som behöver sådana för att överleva. Det skall ske genom att staten köper röststarka preferensaktier, men även andra åtgärder som att staten kan tvångsinlösa aktier i kreditinstitut som är på fallrepet,

Vad som händer med bankernas kunder är det fortfarande ingen som vet. Insättningsgarantin gör att småspararna verkar gå oskadda ur krisen, om inte inflationen hinner äta upp deras surt förvärrade besparingar. Företagarna har redan märkt av bankernas kreditrestriktioner, och felaktiga uppsägningar av krediter för skötsamma företagare.

Därför är det bråttom med en ny banklagstiftning i Sverige som hindrar bankerna från att säga upp krediterna för de företagare som sköter sina förpliktelser mot bankerna. Den oberoende utredning som riksdagen redan beslutat om, måste omgående sjösättas, för att alla de företagare som på felaktiga grunder råkade illa ut, under den förra självförvållade bankkrisen, skall få upprättelse.

När nu de misskötta storbankerna får låna miljarder för att behålla sin kapitaltäckningsgrad borde åtminstone de företagare, som punktligt betalar räntor och amorteringar och i övrigt sköter sig, få behålla sina företag.

Det fick dom inte förra gången det var bankkris i Sverige.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet
Finansfrossa

Bankrättsföreningen