[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk] Drömmen som blev mardröm Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 27 okt. 2008 Om bankerna inte behåller lånen mot sina kunder tar man inget långsiktigt ansvar för kunderna, skriver bankmannen Jacob Palmstierna i sin bok: Jacobs stege (Ekerlids förlag, 2008) Det gjorde man heller under den förra bankkrisen 1987 – 1993. Under slutet av 80-talet, när alla kreditregleringar hade släppts i Sverige och Hans Löwbeer var chef för den dåvarande Bankinspektionen, brydde man sig inte längre om bankkunderna, eller att kontrollera bankernas kapitaltäckningsgrad ordentligt. Då koncentrerade sig de svenska storbankerna på att bygga volymer, i stället för att fundera hur det skulle gå för bankernas företagskunder. Under den globala bankkrisen som startade i USA år 2007, var det i stället konsumenterna som drabbades. Det började med att bankerna i USA sökte nya kundgrupper, som egentligen inte hade råd att köpa några hus. Men genom lockande introduktionserbjudanden vad gäller både ränta och amortering, lurades kunderna att slå till, trots att de egentligen inte hade råd. Nästa steg var att de amerikanska bankerna snabbt gjorde sig av med lånen genom att placera dem i komplicerade förpackningar (structured finance) Antingen såldes lånen vidare till olika marknader eller placerades de i speciella enheter, som man trodde inte behövde konsolideras (det vill säga tas upp i balansräkningen) Det senare visade sig vara fel – och det förra ledde till att köparna i många fall inte riktigt förstått vad de köpt – och började förlora pengar när värdet på instrumenten ifrågasattes. Det finns en försäkringsmarknad i USA där man kan försäkra sig mot både specifika institutioners fallissemang och vissa kreditinstruments värdefall. De bolagen baserar sin prissättning på ytterligt komplicerade matematiska modeller och försöker ge en bild av verkligheten men – har det visat sig – modellerna är inte tillförlitliga. Den globala bankkrisen som började 2007 pågår fortfarande. Vad vi får uppleva är i själva verket två kriser. En global bankkris som kräver lägre räntor för att finansmarknaderna skall återvinna balansen. Och en priskris som eldar på inflationen. Bankernas agerande mot sina skötsamma företags- och bolånekunder under både den förra svenska självförvållade bankkrisen och den nuvarande globala bankkrisen, är den ena boven i dramat. Utformningen av bankernas och ”skräpkreditbolagens” olika bonussystem är den andra. Under den förra krisen slapp bankerna ifrån att uppfylla sitt ansvar mot företagskunderna. Cheferna i de statligt uppbackade ”skräpkreditföretagen” fick stora bonusar för de företag bankerna gjorde sig av med. Ju snabbare man kunde likvidera bankernas skötsamma företagskunder – som inte längre passade in i bankernas ”portfölj”- desto mer pengar tjänade man. Jacob Palmstierna håller med mig att under denna globala bankkris är det uppenbart att de bonusgrundande vinsterna också är baserade på felaktiga premisser – som till exempel vid för högt värderade värdepapper i balansräkningen – får tjänstemännen ändå bonus. Aktieägarna får stå för fiolerna inför hotet att annars lämnar nyckelpersonerna företaget. Palmstierna som var ordförande i Nordbanken under slutet av bankkrisen 1992, när banken tog till drastiska åtgärder för att göra sig av med de kunder de inte längre ville behålla, håller nog inte med mig att det var fel av Nordbanken att slakta sina kunder, bara för att kunna rädda den egna balansräkningen. Precis som Gota Bank och Första Sparbanken offentliggjorde Nordbanken inte sitt verkliga kapitalbehov under början av krisen. Även under den globala bankkrisen som nu härjar, försöker bankerna skjuta fram krisen till det oundvikliga slutet. Då begärde Hans Dalborg som var VD för Nordbanken 1991, alldeles för lite kapital till nyemission 1991, för att senare kunna binda upp Sveriges Riksdag med ytterligare 20 miljarder kronor, utan att man hade löst sin egen krissituation. Den här gången har de internationella bankerna lyckats få politiker att delta i en massiv hjälpinsats till bankerna som aldrig tidigare skådats. Den svenska riksbanken har lovat stötta bankerna med ettusenfemhundra miljarder kronor, om det skulle behövas. Vad händer då med företagen ? Kommer det gå lika illa för dem denna gång, lär vi snart inte ha kvar så många företagare i Sverige. Mats Lönnerblad Mina böcker: |
Bankrättsföreningen |
Hemsida |