[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

För Sveriges del innebar EU-medlemskapet något av en revolution. EG – och Europarätten skulle införas i Sverige. Den Europeiska Konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (i det följande Europakonventionen) utarbetades inom Europarådets ram, undertecknades den 4 november 1950 och trädde i kraft den 3 september 1953 skulle skrivas in i den svenska lagstiftningen.

Alla Europarådets 21 medlemsstater hade redan tidigare ratificerat Konventionen – Sverige den 11 januari 1952 (SÖF 1952 s 399). Europakonventionen innefattar en kollektiv garanti, upprättad på europeisk nivå, för respekterandet av ett antal principer som upptagits i FN:s universella förklaring om de mänskliga rättigheterna. Garantin är byggd på ett internationellt domstolsväsende, vars avgöranden måste respekteras av de fördragsanslutna staterna.

Men anpassningen till Europarätten i Sverige har gått långsamt. Det skulle dröja ända fram till att den juridiska fakulteten vid Stockholms universitet firade sina 100 år den 11 maj 2007, innan man lät Europarättsforskare vid Juridiska fakulteten göra en ordentlig genomgång ur olika perspektiv genom att presentera de möjligheter och utmaningar som EU-medlemskapet innebär för svenska medborgare, rättsväsende och näringsliv.

Redan 1976 varnade Medborgarrättsrörelsens förste ordförande regeringsrådet Gustaf Petrén i skriften ”Försvara din frihet” (Medborgarrättsrörelsen) 1976) för hur författningen av lagarna försämrats – omedvetet eller planmässigt – genom den ökade politiseringen av våra svenska domstolar. I Sverige dömer man inte bara efter vad som står i lagen. Man dömer efter lagarnas politiska förarbeten.

Min uppfattning om dessa förarbeten är att de rimmar dåligt med ett effektivt och rättvist rättsväsende. I såväl England som Frankrike och Tyskland dömer man bara efter vad som står i lagen. Så borde det självfallet vara i varje land som värnar om rättssäkerheten.

Det svenska systemet påminner om hur Inkvisitionen arbetade i de religiösa domstolar som upprättades i Europa under medeltiden. Då var det bara prästerna som hade rätt att tolka bibeln. De bokstavstolkningar av bibeln som då förekom gjorde att människor som inte ansågs ha den rätta tron brändes på bål.

I Sverige tog man redan i 1975 års grundlag bort dömandets särställning och förvandlade domstolarna till en av regeringens underlydande myndigheter. Sverige är fortfarande en demokrati, men har en dåligt fungerande rättssäkerhet.

I dag hävdar många med mig att rättssäkerheten i både brottsmål och tvistemål allvarligt har försämrats och att domstolarna dömer efter lagarnas politiska förarbeten i stället för efter vad som står i lagboken.

Det skriver jag också om i mina sju senaste böcker. Den senaste med titeln: Finansfrossa (Bankrättsföreningen, 2008). Justitiekanslern (JK) som tycks vara av samma uppfattning, beslutade den 26 maj 2004 att starta ett tillsyningsprojekt om rättssäkerheten i våra domstolar.

Projektets syfte var att ta reda på om rättssäkerheten är tillräckligt väl utvecklad och tillgodosedd i brottsmålsprocessens olika delar, hos polis, åklagare och domstol. Projektet har också utmynnat i en bok: Felaktigt dömda (JK:s rättssäkerhetsprocess, 2005 ). På cirka 500 sidor har professor Hans–Gunnar Axberger, hovrättsassorerna Feryal Mentes, Karin Palmgren Goodhe och jur kand Jens Västberg på ett föredömligt tydligt och pedagogiskt sätt förklarat vad svenska domstolar gör för fel i brottsmål.

Vad svenska domstolar fortfarande gör för fel är att man inte tar hänsyn till vare sig EG-rätten eller Europakonventionen, utan fortfarande tillämpar lagarnas förarbeten, som inte längre gäller. Den rättsliga värderingen av domstolarnas bevisvärdering återfinns i 35 kapitlet 1 § i rättegångsbalken. I Sverige tycks den fria bevisprövningen av många domare tolkas att de tror att de inte behöver följa några lagregler.

I vissa tvistemål bryr man sig inte om bevisprövningen alls, som i många av tvistemålen under den svenska bankkrisen 1987 – 1993, där bankerna felaktigt sade upp krediterna för 60.000 skötsamma företag. I dessa mål är det enligt professor Jan Ramberg bankerna som har bevisbördan för att säkerheterna har försämrats. Något domstolarna inte brydde sig om att följa, i många av de bankmål jag tagit del av och skrivit om.

Författarna till Felaktigt dömd gör bedömningen att det i dag inte tycks finnas någon begränsning av vilka bevis som får beaktas av domstolen (fri bevisprövning) förutsatt att dessa har förebringats rättegången, dels att domstolen inte är bunden av några lagregler vilken betydelse som skall tillmätas olika slags bevis. Den fria bevisprövningen skall ses i motsats till den legala bevisteorin, som innebär att det i lag uppställs regler för vilken bevisning som får beaktas och för verkan av visst slags bevis.

Regeln om domarens frihet vid bevisvärderingen innebär inte – som sker i dag – att han får grunda sitt avgörande på en rent subjektiv uppfattning rörande de olika bevisens värde, som alltför ofta sker i både brottsmål och tvistemål. Hans övertygelse måste också vara objektivt grundad och sålunda stödjas på skäl, som kan godtas av andra förståndiga personer.

De fel, brister och missförhållande som i dag sker i dessa brotts – och tvistemålsprocesser skedde också när de fundamentalistiska prästerna under Inkvisitionen. Då hade prästerna företräde att tolka texten i bibeln och dömde folk att brännas på bål, för brotts de aldrig begått. I dag sker samma sak i Sverige – men med lägre straffsatser – och under en annan täckmantel av politisk korrekthet.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet
Finansfrossa

Bankrättsföreningen